I morgon, den 28 maj, är det ”De ofrivilligt barnlösas dag” och Skånemusikern Simon Lussi uppmärksammar detta känsliga ämne genom ett släppa en EP med sitt projekt Den eviga längtan. HYMN har det stora nöjet att redan idag premiärspela EP:n vars syfte är att berätta om hur det är att gå igenom ofrivillig barnlöshet, ur ett manligt perspektiv. Lyssna ovan och läs en liten intervju med Simon nedan.
Vem är Simon Lussi och vad har du pysslat med innan det här projektet?
– Jag trodde aldrig att jag skulle få säga det men ”Jag är en far. En pappa”.
De senaste tio åren har jag skapat musik, workshops och föreläsningar för barn och unga och gjort närmare tusen spelningar runt om i halva Sverige via mitt eget produktionsbolag Buller & Breja. Jag har släppt en skiva under namnet LUFTSKEPPET samt skrivit minst femhundra låtar som aldrig spelats in eller släppts.
Kan du berätta lite om tanken bakom projektet Den eviga längtan och om vad du planerar att göra mer än att släppa den här skivan?
– Under den allra mörkaste perioden, när jag och min sambo försökte få barn, vände jag mig till musiken och skapade de låtar som ligger till grund för Den eviga längtan. Jag upplevde att jag inte hade någon annanstans att ta vägen. Med hjälp av musiken kunde jag sätta ord på min frustration, uppgivenhet och ilska. Arbetet med låtarna fick mig att se lite klarare, lite ljusare.
– Musiken är en del i en kommande konsert/föreläsning där jag berättar min historia, både genom musik och berättande. Målet är att belysa ett svårt ämne och bryta tabun. Genom att visa sårbarhet vill jag öppna upp för samtal kring ett känsligt ämne – ofrivillig barnlöshet ur ett manligt perspektiv.
”Under den allra mörkaste perioden, när jag och min sambo försökte få barn, vände jag mig till musiken”
Varför tror du att det är viktigt med ett manligt perspektiv på ofrivillig barnlöshet?
– När ämnet dyker upp så är det nästan alltid, vilket är förståeligt, kvinnan som hamnar i fokus. Mannen förväntas vara den stabila och starka och se till att prestera när det väl gäller. Jag tror att sorgen och längtan efter ett barn kan vara minst lika stor hos en man. Ämnet är svårt att prata om för kvinnor och för män ännu svårare. Jag vill bryta de tabun som finns och öppna upp för samtal. Till en början växte projektet fram som ett steg i mitt personliga sorgearbete, men genom att dela med mig av musiken och mina erfarenheter vill jag göra det möjligt för andra i liknande situation att känna sig mindre ensamma.
Vad vill du säga till alla de lyssnare som kommer att känna igen sig i de här texterna?
– Våga gråta. Våga känna. Och framförallt. Våga prata. Stäng inte in allt. Stäng inte av. Du är inte ensam. Jag tror att väldigt många kan relatera till låtarna oavsett vad man har gått igenom. Vi har alla vår egen historia.
