Min sons hjälte är belgiske fotbollsspelaren Kevin de Bruyne, idag nummer 17 i Manchester City. Förra matchen gjorde han fyra mål.
Jag gillar också Kevin, särskilt singer/songwritern Kevin Johansen. Argentinaren med en förälder från Alaska har varit ett tryggt stöd i min kamp med det spanska språket.
Johansen är känd och omtyckt för sin varma och underfundiga indiepop om sitt älskade Buenos Aires, men också med nedslag på olika platser över den amerikanska kontinenten.
Som José González och Seu Jorge gör han dessutom andras låtar till sina egna, ömsom på engelska ömsom spanska. På nya albumet Tú Ve/You Go hittar vi låtar av Talking Heads, Leonard Cohen, Lou Reed och, lite överraskande, Erasure.
Bland gästerna finns dottern Wiranda, mexikanska Natalia Lafourcade (missa inte hennes Grammisbelönade Hasta La Raíz från 2015) på plattans titellåt och höjdpunkt, uruguyanske legendaren Jorge Drexler och jubilaren David Byrne.
Duetten med Byrne i ”Last Night I Was Dreaming With You” blir en engelsk version av Johansens klassiska ”Anoche Soñé Contigo”. Med den typiska Robin Hood-visslingen.
”¡Qué lindo que es soñar! Soñar no cuesta nada…
¡Soñar y nada más! Con los ojos abiertos…”
blir på engelska
”How nice it is to dream
And it doesn’t cost a penny
To dream and nothing more
And while our eyes are open”
Albumet Tú Ve/You Go börjar med en egenskriven låt, ”Tú Ve”. Titelspåret, som är plattans höjdpunkt, är en klassisk duett, om hur dansen blir samtalet som inte vill hitta ord.
”Tú ve, que ya voy pa’allá
Y cuando llegue, vamo’a bailar, si
Es nuestra forma de comunicarnos
Porque nunca fuimos muy de verbalizar.”
Det fortsätter med en skönt gungande och avskalad ”A Little Respect”. På ”El Cielo” blir det tydligt hur mycket Byrne betyder för Kevin Johansen, och för den latinamerikanska popen i stort.
Tú Ve/You Go har starka låtar, men är inte Johansens bästa album, har jag gått och tjurat några dagar. Anoche Soñé Contigo är ju så vacker på spanska och min gamla favorit Desde Que Te Perdí låter bättre utan de där tangorytmerna.
Men ikväll, när jag höjer volymen ett snäpp, blir disken i köket en dans till ”Perfect Day” och ”Suzanne” som har släppt sina mest melankoliska drag och svänger på ett sätt som de aldrig gjort förut. Den senare levererar dessutom ett grymt Simon & Garfunkel moment.
När jag står där och dansar för mig själv, vill jag ändå göra klart att Johansens verkliga skatt är gömd i hans egna låtar. Gräv djupare i den latinamerikanska indiekatalogen, så hittar ni album som City Zen och Sur O No Sur, tillsammans med vännerna i The Nada. Där hittar ni såklart fler magiska covers som en lo-fi tolkning av Bowies ”Modern Love”. Fortsätter ni gräva så kommer ni fram till klassiker av Drexler, Lafourcade, Julieta Venegas och chilenske Gepe.
[RCA Victor, 12 maj]
