Ett av Danmarks finaste rockband genom tiderna heter The Raveonettes, om du frågar mig. Jag vet att The Raveonettes är en duo, men jag väljer att kalla det band här. Jag har lyssnat massor på dem genom åren och de har berikat mitt liv med strålande låtar, fantastiska covers och till och med jullåtar, men jag har aldrig sett dem live. Det är nästan lite konstigt, men så är det ibland.
För några månader sedan bestämde jag mig för att åka till SPOT-festivalen i danska Århus igen och några veckor innan festivalen släpptes ett event på Facebook som kallades Back on the SPOT. The Raveonettes skulle spela live i Danmark för första gången på sex år och det var 20 år sedan deras karriär tog fart ordentligt, just på SPOT-festivalen. Jag köpte biljett direkt.
Det var en solig kväll över Århus när jag gick utmed Vester Allé till Musikhusparken. Fruktträden blommade och en svarthätta sjöng från en lummig trädgård med pratande människor som vacker kör. Det var lite kallt i vinden och det var många framför scenen som hade tjockare jackor på sig. Jag var som tur var en av dem.
Musikparken var välbesökt och det var mycket folk framför scenen när The Raveonettes gick på vid niotiden. Himlen var fortfarande ganska ljus och scenen var upplyst i vitt sken. Sune Rose Wagner och Sharin Foo inledde som en duo med elgitarr och akustisk gitarr och spelade underbara “Railroad Tracks”. De fortsatte med “Somewhere in Texas” lika naket och vackert innan de fick sällskap av ytterligare en gitarrist och trummis.
Tillsammans inledde kvartetten “Attack of the Ghost Riders” vilket var startskottet på hela debut-EPn Whip It On som släpptes för nästan exakt 20 år sedan. Det var en magisk stund och när den delen avslutades med “Beat City” en stund senare stod tiden verkligen helt stilla. Ljudet var bra, det var underbara basgångar, härliga rundgångar, strålande sång och en stor ljudbild som förtrollade mig fullständigt genom hela spelningen.
Sedan övergick det till “Remember” som inleder debutalbumet Chain Gang of Love (2003) och fortsatte med underbara “That Great Love Sound” och “Noisy Summer”. Vi kastades tillbaka till den tid då allt började och The Raveonettes uttryckte stor tacksamhet till SPOT-festivalen 20 år efter den första och enda spelningen på den klassiska festivalen i Århus.
Vi hade även tur och fick även bland annat höra “Heartbreak Stroll” och “Little Animal” i slutet innan allt avslutades med inledningstonerna till favoriten “Love in a Trashcan” och vi var många som skrek av glädje och dansade. Konserten tog slut med den klassikern efter en timme, publiken jublade och ett av Danmarks finaste rockband genom tiderna lämnade scenen.
Månen låg som en vagga på den allt mörkare himlen och det var fortfarande kallt i vinden, men jag var så full av värme inom mig när jag återigen promenerade ut på Vester Allé att jag knappt märkte kylan. Århuskvällen glittrade och jag fortsatte min vackra vårpromenad full av tacksamhet.
