Los Bitchos släppte debutalbumet Let The Festivities Begin! på City Slang i vintras. Innan dess hade den Londonbaserade kvartetten, som har medlemmar från Uruguay, Australien, England och svenska Norrköping, gett ut några lysande singlar. Alex Kapranos, kanske mest känd från Franz Ferdinand, har både varit med och skrivit låtar och producerat.
Det var en skön känsla att gå in på Oceanen och ställa sig bland den övriga publiken även om det inte kommit jättemånga när jag kom dit. Det fylldes dock successivt på och till slut blev det en välbesökt konsert vilket var tur, för vilken kväll vi bjöds på!
Los Bitchos gick på scen strax efter nio till tonerna av Goodboys ”Bongo Cha Cha Cha” och både bandet och publiken jublade. Det var startskottet på en magisk timme. De fyra tjejerna var förstärkta med en manlig gitarrist och de inledde med ”FFS” i försiktigt rött sken. Den dunkla lokalen började gunga och över tiden hoppade, dansade och jublade publiken. Det skapades en känsla mellan band och publik som är svår att beskriva, men den var alldeles underbar att uppleva.
Konserten kretsade mycket kring debutalbumet och låtarna växte enormt från scenen. Tempo- och taktbyten satt klockrent och den redan varma lokalen blev, om möjligt, ännu varmare under härligt gungande ”Good to Go” och ”The Link Is About to Die” som kan ha bjudit på kvällens häftigaste instrumentalparti. Det var en stor och härlig fest som avslutades med ”Las Panteras” vid 22-tiden. Publiken jublade och Oceanen skakade. Vad hade vi varit med om?
Det blev extranummer i form av en punkig version av The Champs-klassikern ”Tequila” vilket kändes som en perfekt avslutning.
Om jag ska beskriva ordet utstrålning genom ett musikband blir det säkert ofta Los Bitchos i framtiden. De fyra tjejerna hade en enorm utstrålning och det märktes att de trivdes under sin första spelning i Göteborg. Det är svårt att hålla igen på alla positiva superlativ och jag nöjer mig därför med att konstatera att livemusik aldrig blir bättre än så här. Det var på något sätt fulländat.
Jag lämnade Oceanen och en spårvagn körde mig nedför backen. Jag brukar inte kommentera andra artister i denna typ av texter, men kan inte låta bli att nämna att jag inte förstår så mycket av de påståenden som hävdar likheter mellan Khruangbin och Los Bitchos. Spårvagnen fortsatte rulla genom Göteborg och jag kunde inte sluta le.
