Månadens PS: april

Arre! Arre! Foto: MIlkdrop Studio

April är snart till ända, och som vanligt vid månadsskiften är det dags att snabbrecensera ett gäng plattor som släppts under den senaste månaden. Ha en härlig valborg!

Arre! Arre! – We Ride the Universe

RIOT GRRRL Arre! Arre! annonserade i samband med släppet av sitt nya album att det också är deras sista. Trist för oss, men kul att vi har en återförening att se fram emot om ett par… tio… år? För Arre! Arre! lär inte upphöra att existera, det Malmöitiska riot grrrl-bandet har under sina nästan 10 verksamma år gång på gång bevisat att de är ett lika sammansvetsat girl gang som samspelta musiker. Det gör de också på We Ride The Universe och här tar det hela formen av ett retrodoftande motorcykelgäng. En extremt värdig (och vild!) sista åktur för ett band som varit ett av de viktigaste i Sverige i sin genre, någonsin. 8/10

Father John Misty – Chloë and the Next 20th Century

FOLKPOP Josh Tillman fortsätter att utforska sin Father John Misty-moniker på ett femte album och han gör det som vanligt med lika delar allvar och nästan komisk glättighet. Chloë and the Next 20th Century rör sig rätt spretigt mellan låtar som känns som tidlösa folk-klassiker och filmisk storbandspop, han blickar till och med åt jazzhållet, men lyckas ändå hela tiden hålla ihop formatet till en stabil enhet. Tillman befäster därmed sin roll som en av de mest intressanta låtskrivarna av sin generation. 8/10

Syd – Broken Hearts Club

POP Syd – eller Sydney Bennett som ar artisten egentligen heter – känns igen som frontfigur i funkiga The Internet, men på andra soloskivan Broken Hearts Club är det åttiotalsdoftande r&b och pop som gäller. Det är ett romantiskt album, skivan skrev till att börja med som en projekt med bara kärlekslåtar, men absolut inte cheesy. Tvärtom visar Syd att hon är en viktig röst inom den queera popmusiken. 7/10

Wet Leg – Wet Leg

INDIEROCK ”Chaise Longue” var en av de mest omedelbara indielåtarna som släpptes i fjol, så förväntningarna inför Isle of Wight-bördiga duon Wet Legs självbetitlade debutalbum var definitivt höga. Tyvärr infrias de inte helt. Det finns ett par lovande spår till, men som helhet känns skivan som något som hade varit extremt hippt under britpop-eran på nittiotalet. Det vill säga: en cool grupp med bra klädstil, som släpper ett hajpat album, och festar med Blur och Oasis, men sen så blir det inte mycket mer än så. 5/10

Hällas – Isle of Wisdom

ÄVENTYRSROCK Hällas sagouniversum av retroinfluerad äventyrsrock har en förmåga att förtrolla – där uniciteten i soundet tar uttryck genom synthinslag och Alexanderssons majestätiska stämma. På det tredje albumet är kvintettens ambitiösa låtsnickeri som allra bäst på avslutande spåren ”Stygian Depths” och ”The Wind Carries the Word”. Ett snyggt och välproducerat album som förvisso inte överglänser deras tidigare verk. 7/10

George Is Lord – My Sweet George

FOLKCOUNTRY Kvartetten George Is Lord är ett band som hyllar och tolkar George Harrison. Anna Pomerantz slutade sitt dagjobb och sedan satsade hon helhjärtat på detta projekt tillsammans med bandmedlemmarna Lindsay Glover, Sam Blasucci och Dean Warham. Det finns mycket gott att säga om den här skivan och Pomerantz gör ett utmärkt jobb som uttolkare av Harrisons låtskatt. My Sweet George präglas av värme, autenticitet och luftiga arrangemang. 7/10

Slowgold – Kärlek

FOLKROCK Majornas stolthet Slowgold med Amanda Werne i spetsen har gjort ett av sina bästa album. Två år efter förra skivan – utmärkta och hyllade Aska – överraskar 33-åringen med en skiva som är långt mer synth-influerad än tidigare, vilket gör att Wernes poetiska texter får en helt ny aura. En mörk och dov 80-talskänsla sänker sig över låtarna, samtidigt är musiken lika organisk, svävande och vemodig som den brukar vara. 8/10

Kurt Vile – (watch my moves)

INDIEROCK Philadelphia-sonen Kurt Vile är en av alternativrockens största och hans nionde skiva (watch my moves) känns bekant på många sätt. Pratsången är intakt, gitarren står i centrum och skivan är full av finurliga texter. Det finns mycket att upptäcka på denna skiva, även om låtarna känns bekanta vid första lyssningen. 7/10

Toro y Moi – MAHAL

INDIEROCK På Toro y Mois nya skiva MAHAL är de softa och radiovänliga poplåtarna som bortblåsta, istället handlar det om funkgitarrer, dist och psykedeliska utflykter. Även om produktionen är mindre polerad än på de senaste skivorna, så är de medryckande melodierna intakta och Chaz Bundicks varma röst är sig lik. MAHAL kan ses som en direkt uppföljare till 2015 års What For? och detta borde attrahera alla som tycker att musiken blivit alltför elektronisk och dansorienterad. 8/10

Henning – Blå lotus

FOLKPOP På Blå lotus hamnar Henning någonstans mellan Peter LeMarc och Kalles klätterträd vilket inte alltid är det mest smickrande landskapet av vistas i för Göteborgsartisten, speciellt när Hennings andra aprilsläpp Skymningsmusik för dagdrömmare är så pass mycket mer spännande. Även om Blå lotus står i skuggan av sin tvillingskiva finns det guldkorn som ”Medeltiden”. Albumet är även fenomenalt mixat, det är en fröjd för örat. 5/10

Henning – Skymningsmusik för dagdrömmare

FUSIONFOLK Henning behöver inte ord för att skapa magi. Här finns en uppsjö av helt fantastiska stycken instrumental gitarrdriven musik. Artisten leker med inslag av jazz, folk och fusion på ett sätt som gör Skymningsmusik för dagdrömmare minst lika progressiv som den är lättillgänglig. 9/10

Carpenter Brut – Leather Terror

SYNTHWAVE Franska Carpenter Brut är ett av de största synthwave-namnen och en av de som nått längst utanför den rätt snäva mikrogenrens gränser. Sprungen ur den hårdrocks- och skräckinspirerade variant som brukar kallas darksynth, fortsätter Leather Terror att vidareutveckla konceptet. Resultatet är ett starkt, tung, storslaget och genreöverskridande album med gästspel från bland annat före detta Dillinger Escape Plan-sångaren Greg Puciato och Ulvers Kristoffer Rygg. 8/10