Fyrens Ölkafé om att driva liveklubb under pandemin

Foto: Kristoffer Nilsson

Drygt två år av pandemi har passerat och den har varit kantad av restriktioner, förbud, bidrag och skapat en väldigt märklig livssituation för många. Jenniann Johannesson och Emma Jonsson tog över Bengans fik vid Stigbergstorget i Göteborg och skapade Fyrens Ölkafé några månader innan pandemirestriktionerna slog till stenhårt från alla håll i mars 2020 och fullsatta livemusik-kvällar ersattes av en nästan tom lokal utan gäster. Därefter har det gått som en berg- och dalbana i form av perioder med eller utan restriktioner.

Hur upplevde ni perioden med restriktioner som infördes och sedan togs bort för att  sedan återkomma och nu, kanske slutligen, togs bort för gott?

– Det var som att de drog undan mattan för oss, inleder Emma.

– Man var på helspänn och kunde inte lita på något, minns Jenniann. Efter de sista restriktionerna hade vi bokat massor, men då blev det väldigt snävt och flera band hade inte repat tillräckligt mycket så det blev inställt eller flyttat av den anledningen istället. Det fanns så klart en stor osäker även bland banden.

Båda är också överens om att det var väldigt svårt och jobbigt att lägga scheman för personalen när allting ändrades hela tiden.   

Efter ett tag, när de värsta restriktionerna lagt sig, fick ni arrangera konserter med 50 sittande personer i publiken. Hur var det med lite distans till den perioden? 

– Det var så mycket jobb. Det var inte värt att ha det för vi tog bara in 40 personer, berättar Emma. Men det var samtidigt många som uppskattade de intima spelningarna.

– När Vånna Inget var här ville de ha det som i ett vardagsrum, minns Jenniann, och någon artist, jag minns inte vem, tyckte att det var fint att publiken hade sådant fokus på scenen. När det är ståplats blir det lätt några som minglar och pratar, men här var alla oftast fokuserade på scenen. 

Jag såg en av Vånna Ingets spelningar på Fyrens Ölkafé (de spelade två kvällar i rad) förra sommaren och det var verkligen som en spelning i ett vardagsrum. Även artisterna anpassade sig till de nya förutsättningarna och Vånna Inget uppträdde till exempel som en duo under den perioden. När jag tänker på det tror jag aldrig att jag kommer att glömma flera av de konserter som ägde rum med sittande publik under pandemin. 

Jag minns att jag själv hade svårt att sätta mig. Vanan gjorde att jag ofta stod för länge innan jag blev tillsagd att sätta mig eller kom på det själv. Hur var det att hantera gäster utifrån de förutsättningarna? 

”Vi har en svår lokal för att kontrollera denna typ av restriktioner så vi fick hela tiden ha koll på om gäster som beställde hade någonstans att sitta”

– Det blir spänt när folk inte får göra som de vill, inleder Jenniann.

– Vi har en svår lokal för att kontrollera denna typ av restriktioner så vi fick hela tiden ha koll på om gäster som beställde hade någonstans att sitta, berättar Emma.

Jenniann fyller i att det var förvånansvärt många som inte förstod att de inte hade något med restriktionerna att göra.

– Det var ju inte våra beslut att införa dem. Vissa gäster gjorde det svårt för oss och påstod att de hade sittplatser när de inte hade det, minns båda. 

Det var nästan alltid massor av folk här förra sommaren när restriktionerna var begränsade. Hur upplevde ni den perioden?

– Det var jättemysigt förra sommaren, inleder Emma. Vi var i chock, säger hon med ett leende. Det var så mycket att göra och ofta stressigt. Ingen ville gå härifrån. Det var stor skillnad mot tidigare år (både Emma och Jenniann arbetade tidigare på Bengans Fik i samma lokaler, min anm.).

– Vi har etablerat vårt ställe under dessa två år, fortsätter Jenniann.

– Nu är det ett givet ställe att gå till. Det är en kulturell knytpunkt, främst för musikintresserade, fyller Emma i. Många möts här och flera band och artister har möten här. Det är väldigt kul att vi har blivit den knytpunkten och vi har en fördel att vi alltid öppnar tidigt.  

Motörheads klassiker ”Killed By Death” strömmar ut ur högtalarna. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit på dessa stolar och lyssnat på strålande musik, sett likasinnade gå med skivpåsar där de kan ha hittat nästa guldklimp till skivsamlingen eller människor som satt sig en stund och tagit en öl eller något att äta innan dagen fortsatt. Det är väldigt vanligt att man hör skratt i denna lokal och jag tror att det påverkar mitt välbefinnande positivt att vara här ibland.   

Upplever ni det som att det kommit igång på allvar igen?

– Ja, säger Jenniann kort och skiner upp i ett leende.

– Men det känns fortfarande som att vi är i uppstart, säger Emma. Allt som var bokat tidigare och har flyttats under pandemin körs under våren och nu blir det mer som vi har tänkt oss att arbeta under hösten.

– Vi kan planera på ett helt annat sätt nu, konstaterar Jenniann.

Ni har gjort förändringar på och runt scenen under pandemin. Vad kan ni berätta om dem?

– I somras byggde vi ut scenen, berättar Emma. Vi ville göra den större och högre. Tidigare var det svårt att få plats med ett fullt band. Niels Nankler och Eskil Glantz byggde scenen på en kväll. Det var så proffsigt och vi är så tacksamma att vi har så många vänner som kan hjälpa oss.

– Vi anställde Johan Holm som ljudtekniker och kopplade ihop honom med vår vän Christoffer Johansson. De fick nörda ned sig och sedan köpte vi ett helt nytt PA, högtalare och allt, säger Jenniann.

Både Emma och Jenniann har vuxit upp på andra platser i Sverige och flyttat till Göteborg som vuxna. De reflekterar över hur det hade varit att komma helt ny till staden och starta ett ställe som Fyrens utan att känna någon. Det märks på dem att de är så tacksamma över alla människor de lärt känna och som skapat ett ovärderligt kontaktnät.

Vad kan vi musikälskare se fram emot framöver?

– Vi ska bygga ett program som vi vill ha framöver och vi ska anstränga oss för mångfald och att det ska bli jämställt. Det har vi tyvärr inte haft samma möjlighet att arbeta med under pandemin för nu hamnar konserterna mer på datum när artisterna kan och vi har en lucka. Vi har ett jätteroligt program under maj och det är flera återkommande klubbar som till exempel Country efter jobbet och Klubb Naja som har dragit mycket publik hittills och kommer att fortsätta framöver. Följ programmet på facebook.

”Vi ska bygga ett program som vi vill ha framöver och vi ska anstränga oss för mångfald och att det ska bli jämställt”

Jag stannar kvar på Fyrens och ser kvällens konsert med Valter Nilsson. Valter har satt ihop ett band med åtta av Göteborgs begåvade musiker och det skapas en strålande stämning i lokalen. Alla är glada, många dansar och vart jag än ser möter jag ett leende ansikte. På andra sidan väggen ligger den legendariska skivaffären Bengans och det sitter så mycket musik i de nyrenoverade väggarna. Det Emma, Jenniann och alla andra runt Fyrens lyckats med under pandemin är beundransvärt och det ska bli väldigt fint att få följa fortsättningen.