Dags för SILKE att singeldebutera OCH spela på Klubb HYMN

Foto: Kristoffer Nilsson

På torsdag är det dags för Klubb HYMN på Kastello i Göteborg igen och den här gången kommer Easy October att dela scen med nykomlingen SILKE. Kristoffer Nilsson träffade Lovisa Niclasson, sångerskan som ligger bakom projektet, för en intervju inför spelningen och för att diskutera släppet av debutsingeln som anländer på onsdag, 27/4.

Det är häftigt vilka oväntade tillfällen livet erbjuder ibland. Förra året var jag på en midsommarfest med massor av fina människor och en av kvällarna byggdes en scen där man kunde uppträda och spela några låtar. Den kvällen hörde jag Lovisa Niclasson sjunga första gången och det var enastående vackert. Några månader senare var jag på en annan fest där det blev karaoke på småtimmarna och Lovisa gick upp på scenen och sjöng Kate Bushs ”Wuthering Heights” som det mest självklara i hela världen. 

Nu står Lovisa inför sin debutsingel som släpps av BlackValley Records den 27 april och detta är utan tvekan en av årets mest intressanta debutsinglar. Lovisa släpper sin musik under artistnamnet SILKE. Jag är nyfiken på att veta mer om Lovisa så jag frågar om jag får intervjua henne och det får jag. 

Det är en strålande solig eftermiddag när jag går över Järntorget i Göteborg. Den lite småkyliga vårvinden gör att det gamla begreppet ”Vårvindar friska” är högaktuellt när jag svänger in på Andra långgatan. Jag ska träffa Lovisa på Ölstugan Tullen och det är en härlig stämning i lokalen när jag öppnar dörren och går in. Lovisa är redan på plats.  

Varför musik, Lovisa?

– Det enkla svaret är att jag kommer från en musikerfamilj. Musiken har alltid funnits där. Till och med mina tidigaste minnen handlar om musik. Jag satt i bilen och tittade ut genom fönstret och sjöng. Jag gillade melankoliska sånger, t ex ”Vem kan segla” sjöng jag ofta. Sedan sjöng jag vaggvisor för min lillasyster. Det finns hur många grejer som helst.

Hur började det en gång i tiden?

– Det har egentligen aldrig börjat, det har alltid varit så. Jag började spela fiol tidigt och gick sedan musikinriktning från årskurs fyra i Uddevalla. Där handlade det mycket om körsång också och det var där jag lärde mig stämsång. På gymnasiet blev det estetisk musiklinje och att skriva eget kom i 14-årsåldern. Jag minns att jag hade snott både text och musik till min första låt, skrattar Lovisa.

– Efter gymnasiet blev det folkhögskola med musikinriktning, framför allt sång, på Gotland och det var nog där jag började skriva låtar på allvar. Jag hittade något annat på Gotland, något som kändes mer som det jag gör idag.

Jag har ju hört dig sjunga några gånger och du har en helt otrolig röst. Var har du lärt dig att sjunga så?

– Jag har sjungit jättemycket i hela mitt liv. Jag tycker inte själv att jag är en fantastisk sångerska och jag har tvivlat på mig själv. Rent tekniskt är jag inte fantastisk och det måste inte vara så. Det gör att jag kan göra mer som jag vill. Jag började leka i en skarv mellan det låga och höga registret. Rösten får ta mig dit jag vill.

Du ska släppa din debutsingel den 27 april. Vad kan du berätta om den?

– Vad kan jag berätta om den? inleder Lovisa med lite hemlighetsfull blick. Det är så svårt att beskriva min musik och mina låtar. Det började med att jag satt vid ett piano och hittade en ackordsföljd och jag hade en textfras. Dessa vill jag göra ihop. Låten ”Like Me” handlar om en längtan att komma nära och om någon som är avstängd, att inte mötas av samma öppenhet som man vill ge. Men den första låt jag kommer att släppa är ”Water And Dust”. Vi spelade in tre låtar i oktober i fjol och Alexander Bergil producerade. 

”Jag förväntar mig egentligen inget mer än att det ska bli kul att höra vad folk som lyssnar tycker”

Hur känns det inför släppet?

– Det känns väldigt roligt och spännande. Jag förväntar mig egentligen inget mer än att det ska bli kul att höra vad folk som lyssnar tycker. Det ska även bli kul att komma ut och spela på några ställen.

Har du flera låtar på gång efter den?

– Jag har hur mycket material som helst historiskt och jag skriver nytt hela tiden. Det växer fram låtar kontinuerligt. På sikt vill jag spela in ett album.

Hur beskriver du din musik för någon som aldrig har hört den?

– Ja, du. Lovisa blir tyst och ser fundersam ut. Ett tag kallade jag det Björk-inspirerad folkpop. Musiken är lite olik live och i studio. Det är mer elektroniskt i studio medan det är mer enkelt live. Då är det jag och ett piano eller en gitarr. Jag spelade mest med gitarr förr på grund av att jag inte hade ett piano hemma, men nu har jag det och då skriver jag nästan allt vid pianot. 

Musiken har haft en central roll i hela Lovisas liv. Hon skiner upp när hon får berätta om sin historia och sina nya låtar, men på något sätt upplever jag det som att det nu är ännu mer på allvar inför singelsläppet. På något sätt blir Lovisa mer koncentrerad när hon pratar om det senaste. Jag har förmånen att få provlyssna en låt i hennes lurar och det låter strålande.  

Foto: Valter Nilsson


Du ska spela live på Klubb HYMN på Kastello i Göteborg den 28 april. Vad tänker du inför det?

– Det var ett tag sedan vi pratade om det (det var tänkt att äga rum i januari, men restriktionerna satte stopp för det, min anm.). Jag älskar att spela och är väldigt pepp.

Hur går det till när du skapar dina låtar?

– Oftast startar det med en känsla eller stämning som jag vill tonsätta. Det kan vara svårt att sätta ord på så därför vill jag tonsätta istället. Olika delar faller på plats på olika sätt. Det kan börja med enstaka toner eller en basgång och ibland hittar jag en textrad som passar. Därefter sätter jag mig och skriver ned mer konkret. Det växer fram, böljar fram och tillbaka, och så spelar jag in på mobilen. Det kan ta ett tag, mest på grund av att texten inte kommer. Det var lättare att skriva texter förr och då tonsatte jag även dikter. Det gör jag inte längre. Musiken och texten är tätt sammanknuten. Det tycker jag om. När låten är klar lyssnar jag på ursprunget på mobilen och det är en helt ny låt, men grundkänslan finns kvar.

”Det var lättare att skriva texter förr och då tonsatte jag även dikter”

Vad händer framöver?

– Det är en jättebra fråga, säger Lovisa med ett leende. Jag har precis börjat jobba efter mina studier och ska försöka hitta tid för musiken däremellan. Jag blir mer inspirerad när det händer något, som nu när jag snart ska släppa singeln.

Vi skiljs åt på trottoaren utanför Ölstugan Tullen. Lovisa går mot Järntorget och jag mot Masthuggstorget. Kvällssolen fyller hela Andra långgatan och den bländar mig så mycket att förbipasserande på trottoaren ser ut som mörka skuggor. Jag tänker på det Lovisa sa om att låtarna växer fram och att det får ta tid. Det är ett väldigt klokt resonemang. På samma sätt kan ju även våren upplevas. Den växer långsamt fram och det får ta tid. Solen lyser starkt och jag fortsätter min behagliga promenad med en god känsla och ser fram emot att höra mer musik av SILKE framöver.