Det var en underbar vårdag i Köpenhamn. Människor satt i shorts och t-shirts på uteserveringarna och i Ørstedsparken sjöng en trädgårdsträdkrypare sitt vackraste med en koltrast, en ringduva, en rödhake och en nyanländ svarthätta som strålande kör. Fågelsången under våren är som underbar musik.
En stund senare gick jag över Langebro i riktning mot Christiania, Loppen och kvällens konserter. Christianshavn glittrade i kvällssolen och på programmet stod engelska Dry Cleaning.
Londonbandet släppte en av fjolårets finaste plattorNew Long Leg och jag skulle ha sett dem på festivalen Iceland Airwaves i Reykjavik redan i november 2020, men det blev inställt så jag fick vänta ett bra tag, ungefär 530 dagar, innan det var dags.
Fina Loppen var fullsatt och det var en härlig stämning i lokalen. Sorlet från pratande människor fyllde ljudbilden och det lyste vitt från strålkastarna över scenen medan en lätt rök la sig som en dimma över instrumenten.
Först ut på scen var irländska Maria Somerville som är en relativt ny bekantskap för mig. Hon gick på scen tillsammans med sin Fender Jaguar och inledde konserten vid halv tio. Det var ganska låg volym i inledningen, men i tredje låten upplevde jag det som att volymen höjdes och det gynnade låtarna. Hon skapade ett drömskt ljudlandskap och stod nästan som en älva på en äng i det vita ljuset, omgiven av all rök. Det var väldigt vackert, särskilt i slutet, när hon skapade en härlig rundgång som försiktigt gled ut över lokalen. Jag ska absolut lyssna mer på Maria Somerville framöver.
Klockan närmade sig halv elva när de fyra musikerna i Dry Cleaning gick på scen i snyggt lilagrönt sken. De inledde med “Leafy” och det påminde mycket om hur det låter på skiva, det vill säga med en magnifik instrumental ljudbild med trummor, bas och gitarr tillsammans med sångerskan Florence Shaws pratsjungande texter. Det fortsatte med “Unsmart Lady” och samma beskrivning passar in där. I fjärde låten, grymma “Her Hippo”, tog de ut svängarna mer och körde ett längre instrumentalparti och det tilltalade mig mycket.
Sedan fortsatte det på inslagen väg. Vissa låtar påminde mycket om hur de låter på skiva medan andra svävade ut med antingen större ljudbild eller längre instrumentalpartier. Florence Shaw är en grymt cool sångerska och framförde sina texter på bästa sätt. Kvällens höjdpunkter var många och om jag bara väljer tre, utöver redan nämnda “Her Hippo”, så blir det “Tony Speks” som bjöd på kvällens mest distade bas, underbara “Magic of Meghan” och avslutande “Scratchcard Lanyard” som är en favorit från New Long Leg. Konserten kretsade mycket kring debutalbumet. Publiken jublade och det dröjde inte länge innan musikerna kom in igen och avslutade på bästa sätt med “Conversation” som bjöd på kvällens längsta instrumentalparti.
Den fina konserten tog slut efter en timme och många i publiken såg väldigt nöjda ut. Les Petits Chanteurs D’Asnieres strömmade ur högtalarna en stund senare vilket upplevdes som lite otippat, men eftersom det är grym musik var det bara kul. Dry Cleaning fortsätter till Plan B i Malmö på fredag och det bör du inte missa om du är i krokarna. Bandet hade tejpat förstärkarna med olika ansiktsuttryck och jag tog med mig basförstärkarens gröna leende från Loppen och gick åter ut i Christianshavnsnatten.
