Snart är det dags för Intonal, den årligt återkommande festivalen för experimentell och elektronisk musik från hela världen på Inkonst i Malmö. På årets mycket omfattande program hittar vi bland annat New York-baserade Hiro Kone som står för en världspremiär med sitt nya stycke ”Disruption and Epokhē”. HYMNs Anton Lindskog pratade med Nicky Mao, producenten och ljudkonstnären bakom namnet.
Nicky Mao befinner sig i Malmö när jag ringer upp henne över Zoom. Hon är en av de artister, tillsammans med WaqWaq Kingdom (som också spelar på Intonal) och stockholmska Roya, som i år har bjudits in för att delta i Inkonsts residensprogram för professionella konstnärer. Nicky har använt sin tid under residensen åt nya Hiro Kone-stycket ”Disruption and Epokhē”
– Det var därför det kändes naturligt att ha premiären här i Malmö, förklarar Nicky. Jag använder min tid här för att utforska den mer och kommer att fortsätta när jag kommer hem. Den här typen av projekt, för att testa nya saker, leder alltid fram till något som jag sedan använder på min nästa skiva.
Som Hiro Kone har Nicky Mao gjort experimentell elektronisk musik baserad på rytmer, oljud och melodier, med hårdvaru- och modulära synthar sedan 2013. Hennes far föddes i Shanghai och flyttade till Hong Kong när hon var väldigt ung. Som barn kom Nicky att dela sin tid mellan sin mamma i San Fransisco och sin pappa i Hong Kong. Själv menar hon att den kringresande tillvaron under barndomen till viss del har format hennes musik.
– Det har blivit en stor del av vem jag är, förklarar Nicky. Även av de skivor jag har gjort under de senaste tio åren. Att min musik har förändrats så mycket genom åren är en följd av det. Jag har utvecklat en särskild adaptionsförmåga av att jag så ofta kände mig som en hybrid. Som att jag levde mellan två olika världar.
Vilket är ditt allra tidigaste musikminne?
– För mig är det starkt sammankopplat med min mamma, som jag i huvudsak växte upp med. Det var bara vi två och hon hade alltid musik på i bakgrunden. Flera av mina tidigaste, och bästa, barndomsminnen, är från när vi lyssnade på radion ihop. Sedan började jag lära mig spela violin vid sju års ålder, vilket blev mitt första egna utövande.
Ett antal år senare spelade du i punkbandet Effie Briest.
– Haha, alltså – jag kan knappt förstå hur du hittade det! Men det stämmer – fast det var ju länge sedan. Vi var sju i bandet och många olika personligheter. Det var väldigt kul men antalet medlemmar medförde en hel del utmaningar. Efter ett tag kände jag ett behov av att ta kontroll över min framtid och jobba på något eget, vilket ledde fram till att jag startade Hiro Kone. Men vi är fortfarande vänner.
Hur gick du från violinlektioner till att spela punk?
– Det var nog en rätt så klassisk tonårsrevolt. Jag kände mig utanför och kom in på mer obskyr musik när jag var i 13-års-åldern. Då började jag publicera ett fanzine och byggde upp ett community kring det. Mina vänner var de som skrev och recenserade skivor. Som ung och alienerad var det ett bra sätt att hitta en samhörighet. Sedan började jag själv spela gitarr i olika band.
”Som ung och alienerad var det ett bra sätt att hitta en samhörighet”
Har det format Hiro Kone?
– Ja, definitivt! Andan lever kvar fast det jag gör idag knappast låter som punkrock (skratt). Men det har blivit som en impuls för mig att alltid försöka utmana mina egna begränsningar och ifrågasätta vad jag har gjort tidigare.
Hiro Kones senaste skiva Silvercoat the Throng släpptes i september 2021 på Dais Records. Albumet, som är det fjärde under namnet Hiro Kone, skrevs och spelades in under pandemin. Musiken spänner från dark ambient till glitchiga elektroniska rytmer till kammarliknande stycken. Den stundtals klaustrofobiska, men ibland varma, stämningen är präglad av lockdown-perioden.
– Det var inte som att jag ville göra en pandemiskiva, konstaterar Nicky. Samtidigt var det omöjligt att inte påverkas av det. Silvercoat the Throng är min reflektion över den tiden. Därför blev det ett långsammare album. För mig var det en del av att ta ett steg tillbaka och tillåta mer utrymme.
”När allt exponeras online, och våra liv blir beroende av det, blir det också naturligt att fråga sig vad det egentligen är som vi inte ser eller upplever”
– Jag tänkte mycket på hur våra liv förflyttades online under pandemin. Visst förstår jag varför vi var tvungna att göra det då. Samtidigt är jag rädd för vad som händer när allt är närvarande hela tiden. Det är som med en skärm där ljuset inte bryts så att vi inte ser skuggorna. Vi ser inte definitionerna och inte heller vad som finns bakom skärmen.
– När allt exponeras online, och våra liv blir beroende av det, blir det också naturligt att fråga sig vad det egentligen är som vi inte ser eller upplever. Det var något som jag ville observera och utforska vidare.
Du har samarbetat med flera andra väldigt intressanta experimentella akter. Jag tänker bland annat på The Ghost of Georges Bataille, ep-n från 2018 som du gjorde tillsammans med Drew McDowall (från Coil). Har du något drömsamarbete inför framtiden?
– Oj, den frågan har jag aldrig fått tidigare (skratt). Genom åren har jag haft turen att få jobba ihop med många som jag respekterar. Den första som jag kom att tänka på nu när du frågade är Diamanda Galás. Visst hade det varit galet?
Intonal äger rum den 20-24 april på Inkonst i Malmö. Utöver Hiro Kone medverkar bland andra Grouper, Big Brave, John T Gast,WaqWaq Kingdom, Space Afrika, Fågelle, Rytmiskonsekvens och många fler.
Läs mer om årets upplaga av Intonal här.
