Kvällsmörkret hade belägrat de vackra kullerstensgatorna i Haga och fredagslugnet kopplade greppet om tillvaron. Jag promenerade till Stigbergstorget där Good Luck Club bjöd in till fest med två intressanta konserter.
Good Luck Club skapades av Alma Westerlund och John Jonsén under pandemin, båda är kända ansikten vid Göteborgs musikscener och musiker i Beverly Kills. Trots att klubben funnits ett tag var det första gången det var en klubbkväll utan restriktioner. Det var en härlig känsla att gå in på Oceanen och det blev inte sämre av att Dry Cleaning strömmade ut ur högtalarna.
Scenen var inlindad i ett vackert rödvitt strålkastarljus när Hanna Helperin gick på scen tillsammans med tre medmusiker strax efter nio. Hon har hunnit släppa några singlar och en EP och de har jag lyssnat en del på. Jag har sett henne en gång tidigare och så spelade hon saxofon bakom Robert John David i Partille arena sommaren 2020. I fredags var det lite ombytta roller. Robert John David spelade gitarr och Hanna stod i mitten med sin saxofon.
Vi bjöds på en fin halvtimme där Hanna sjöng både svenska och engelska låtar. Vi fick höra en snabbare version av ”Firestorm” i inledningen och det lät bra. Den nysläppta singeln ”Mörkret” stack ut bland de svenska låtarna och ”Just a Creep” var en höjdpunkt bland de engelska. Konserten avslutades med en snabb version av ”Dance With Me” och stora delar av publiken gjorde precis det. Det lyfte mest när saxofonen användes i instrumentalpartierna. Hannas fina låtar fick ett bra utrymme på Oceanen och hittade säkert nya lyssnare.
Det blev en kortare paus och KATTHEM stod på tur. Jag såg dem första gången under Örebro punkfest i oktober 2019 och minns att jag hängde upp mig på att bandmedlemmarna ständigt bytte instrument vilket drog ned tempot avsevärt under den konserten. Därefter har bandet släppt det strålande debutalbumet Vackra lögnerskor (2020) och bandets främsta styrka är låtarna. KATTHEM har verkligen skapat en liten låtskatt.
Kvartetten gick på scen strax efter tio och inledde med ”Hannibal Lecter” i blått sken och Oceanen gungade igång. Det var bandets första spelning på ett tag och det satt inte helt perfekt i inledningen, men det satt bättre och bättre ju längre spelningen varade.
Vi bjöds på en fin mix av gammalt och nytt och bland de nyare låtarna var det främst ”Ohållbar utveckling” och ”Salta på mitt kött” som stack ut medan de äldre dominerades av ”Nyckeln i handen”, ”Jag blir bara kär i fula” och underbara ”Nattfjärilen” från debut-EP:n Bby Shower (2015). ”Nattfjärilen” har blivit en av mina svenska favoriter från 2010-talet.
Konserten avslutades med ”Sveriges Sherlock” och publiken jublade så det blev ett extranummer. Kvällen avslutades definitivt med snygga ”Lys på mig” efter ungefär 45 minuter och denna gång hängde jag inte upp mig lika mycket på instrumentbytena.
Jag lämnade Stigbergstorget och det var mycket folk ute vid midnatt. Fredagsfesten fortsatte säkert för många, men för mig var den över och några timmar senare sjöng tranorna vackrast i gryningen.
