Duon Barrett Skoglund är aktuella med EP:n Utomlands, ett alster med sköra poplåtar på svenska där melankoliska berättelser från vardagen kombineras med hoppfulla melodier.
Johan Barrett och Lars Skoglund har haft två olika vägar in i musiken. Lars är yrkesverksam musiker sedan länge och har spelat med flera stora svenska artister som Lykke Li och Markus Krunegård. Vid sidan av har han även ett soloprojekt som går under namnet La La Lars, för vilket han i år är nominerad till en Grammis i kategorin “Årets Jazz”. Johan har sedan tonåren spelat musik i olika indieband, men primära fokuset har varit hans konst. Den som har vägarna förbi Djurgården kan just nu se ett av hans verk som ställs ut på Liljevalchs vårsalong.
Duon möttes 2015 efter att deras flickvänner lärt känna varandra av en slump på en fest. Johan får sen i uppdrag att göra omslaget till Lars album, och har sedan dess gjort omslagen till alla La La Lars skivor. Johan berättar:
– Det började med omslagen. Sen tänkte jag att om Lars gillar mina omslag, om han tycker att det är tillräckligt bra konstnärligt så kanske jag också vågar skicka över min musik. Jag hade redan jag gjort en hel del melodier och texter, så jag hörde av mig till Lars. Jag hade en känsla av att han hade en massa melodier och skisser i nån låda. För han är så talangfull men samtidigt så ödmjuk.
– Ja, precis. Just då jag var inne i en ganska dålig period rent arbetsmässigt. Jag hade inga jobb, och hade väldigt mycket tid, säger Lars.
De förklarar att deras arbetssätt alltid har präglats av en prestigelöshet, de skickar musiken mellan varandra istället för att sitta långa dagar i en studio. Debut EP:n “Klubben” släpptes 2017, och de började skapa låtarna till uppföljaren när covid slog till. Lars, som annars brukar turnera flitigt, satt återigen utan jobb.
– Det tog ett tag när coronan drog igång innan man orkade bli kreativ. Det blev lite som att man stannade upp, mattan drogs liksom bort under en. Det var ett tag då det kändes meningslöst att göra nåt överhuvudtaget tyckte jag. Rent kreativt. Inget skulle ju ändå resultera i någonting. Men sen när den känslan väl släppte så började vi sätta igång, säger Lars.
De har gjort allt själva, något som de båda berättar att de föredrar framför att blanda in andra. Lars har en egen lokal och studio, och förklarar;
– De har varit skönt att kunna sitta och göra allt själv i min egen takt. Alltså Johan skickar texter, och var där och spelade in ibland. Sen är det så att jag har lite “hantverkare-skräck”. Jag tycker det är jobbigt att fråga hantverkare så jag gör det hellre själv. Jag har nog helt enkelt tänkt; “ska det bli gjort, då gör jag det själv”.
Musiken står Lars främst för medan Johan är ansvarig för texterna. Även om de båda betonar att allt är ett samarbete, hävdar Lars att han är “hopplös på text”. Låtarna är korta, runt 2 minuter, men lyckas på den korta tiden berätta små vackra historier, ofta om människor och deras relationer.
– Det är lite som med mina målningar. Jag hade en utställning 2017 som hette “The Resort Was Beautiful But We Argued All The Time”. Jag har jobbat vidare på det, och jag tror att låtarna har något hoppfullt, men också ett mörker. Målningarna kan till exempel ha en vacker miljö men med skruvade karaktärer, säger Johan.
Singeln “Förlåt” beskriver de båda som skivans “hit”. Låten behandlar det tidlösa temat om att våga släppa sin stolthet och be om ursäkt.
– Ja, den har väl den där “euforiska melankolin”. Den är glad, och man får en känsla av den som positiv, men texten har ju en sorgsen ton i sig, säger Lars.
”Jag tycker det är roligare att göra musiken så som vi har gjort det, och händer det någonting så händer det någonting”
– När jag skrev den tänkte jag att det är en liten tröst om att allt kommer bli bra, säger Johan.
– Som låt tycker jag nästan att den har lite 70-tals-schlager över sig på nåt sätt. Nånstans hör jag att Björn Skifs hade kunnat sjunga den i ett helt annat sammanhang, säger Lars.
Jag påpekar att jag tycker att det finns något rått, nästan minimalistiskt över deras låtar även om produktionen är varm och organisk. Det hörs främst på låtarna “Inte vi” och “Utomlands”, där Johans sköra sång får stå i centrum.
– Jag tror att min brist på tekniskt kunnande har stundtals varit en positiv grej. En ofrivillig produktion på det sättet, säger Lars och skrattar.
– Jag är nog väldigt mycket så att jag behöver lura mig själv. För jag är inte som Lars, han kan ju gå in och spela med de största och så levererar han trummorna på en sekund. Jag kan inte gå in och göra det. Det som var bra med att spela in sången på de här låtarna var att vi la in “slask”-sång, och sedan vart det sången. Men i och med att vi sa att det var “slask” så kändes det mer naturligt. Det tycker jag också hörs i låtarna, säger Johan.
– Ja, men det är hela grejen, att det skulle vara lustfyllt och kul och stöter man på patrull då kanske man skiter i det och så tar man nåt annat istället, säger Lars.
Vi fortsätter att prata om musikskapandet som något prestigelöst, och när intervjun börjar lida mot sitt slut frågar jag duon om deras planer inför framtiden. De är enade om att de vill låta musiken leva sitt egna liv och betonar att de hellre lägger sin tid på att göra mer musik än spela live.
– Eftersom att jag har jobbat så länge känner jag vad som är värt och inte värt. Jag tycker det är roligare att göra musiken så som vi har gjort det, och händer det någonting så händer det någonting. Då är det väl toppen! Och gör det inte det, då gör vi väl lite ny musik om ett tag igen, säger Lars.
