ORD – Hemligheter på vägen

Jag spelar Haydn efter en svart dag

och känner en enkel värme i händerna.

Raderna ovan är inledningen till Tomas Tranströmers Allegro, en dikt som närmast beskriver musiken som en motkraft. Klangen från pianot – “grön, livlig och stilla” – säger oss att friheten finns. 

Musik och poesi förenas ofta i Tranströmers diktvärld, ofta refererar han direkt till framstående kompositörer. Han var själv en skicklig pianist, en förmåga som till stor del försvann efter en stroke som gjorde honom förlamad i högra sidan av kroppen. Han fortsatte då att spela med vänster hand.

Tranströmers klara och rytmiska poesi ligger nära musiken. Något som inte minst märktes då han läste sin egna dikter med fantastisk timing.

Det är många musiker och tonsättare som lockats att närma sig Tranströmers diktvärld. Pianisten och kompositören Karin Johansson hör till dessa och idag på Världspoesidagen, den 21 mars, släpps Hemligheter på vägen där hon tonsatt några dikter av Tranströmer för sin grupp ORD bestående av Jenny Willén (sång), Niclas Rydh (trombon), Gunnel Samuelsson (basklarinett, tenorsaxofon) och Hasse Westling (kontrabas). Hemligheter på vägen är ORDs första album även om deras samspel vittnar om att de existerat som grupp ett bra tag.

En Tranströmertext som inspirerat Karin Johansson är från boken Minnena ser mig där han skriver: ”Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ‘jag’. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner alla mina tidigare”.

Hos Tranströmer finns så många stämningar att ta fasta på och Johanssons kompositioner fångar upp många av dessa. Respektfullt anpassas musiken efter texten med ackordföljder och harmonier som följer känslolägena i dikterna, men här finns även passager som bygger på fri improvisation som ger nerv åt albumet.

Jenny Willéns röst får stå i centrum och hon lyckas väl att variera sitt uttryck genom mörkare inslag som i suggestiva “April och tystnad” och “Trädet och skyn” till ljusare “Som att du sovit länge”. 

Utrymme ges åt fina solon, som Gunnel Samuelssons vackra saxofonspel i tidigare nämnda “Som att du sovit länge”, ackompanjerat av fjäderlätta toner från Johansson.

Musik som gör motstånd är viktigare än någonsin. Unesco, som står bakom Världspoesidagen, skriver följande om kulturens värde: “Utövad genom historien – i varje kultur och på varje kontinent – talar poesin till vår gemensamma mänsklighet och våra gemensamma värderingar och förvandlar de enklaste dikterna till en kraftfull katalysator för dialog och fred”.

[Havtorn Records, 21 mars]

6