Jag är nog inte ensam om att ha imponerats av debutsingeln ”Créme Brulée” (2019) och sedan dess sett fram emot Liverpool-duons King Hannah debutalbum. På fredag den 25 februari släpps det äntligen, I’m Not Sorry, I Was Just Being Me.
Jag har fått en trevlig pratstund på zoom med Craig Whittle och Hannah Merrick. De sitter i sin lägenhet i centrala Liverpool och dyker punktligt upp på min skärm i Stockholm. De ger genast ett artigt och sympatiskt intryck. Jag hade kanske väntat mig en lite tuffare stil med tanke på deras ganska råa sound och coola utstrålning.
Om albumet
Vi dyker genast ner i debutalbumet. De började skriva låtar i december 2020 och i augusti 2021 var det mixat och klart. Jag frågar hur själva processen med att spela in albumet flutit.
Hannah: – Det var inte lätt. Tidsperioden var kort så vi fick ha en strikt process. Jag började skriva i mitt sovrum och när jag kände att jag var färdig tog jag låten till Craig och sen la han på sina gitarrdelar och så jobbade vi därifrån. Sen tog vi låten till replokalen, visade den för grabbarna och spånade vidare hur vi ville den skulle låta, hur vi ville ha trummorna och så vidare. Sen spelade vi in låten och så började hela cirkeln om igen. Det var vårt system. Vi var tvungna att snabba på för det fanns inte tid till annat.
Alla låtar på plattan är nyskrivna under 2021 utom ”The Moods That I Get In” som var delvis färdig innan dess. Det mesta av materialet skriver Hannah, men de vill betona att det är en kollektiv insats, där Craig står för olika delar som intron och annat.
Jag undrar om de har några personliga favoritlåtar på albumet.
Craig: – Jag tror det är ”Go-Cart Kid. Det är den jag gillar mest att spela live också. Hannahs text om sin barndom på ”Go-Cart Kid” är verkligen vacker, men också hur låten byggs upp och den maffiga avslutningen som är riktigt ”loud and noisy”. Den har lite av allt och det är därför jag älskar den.
Hannah: – Jag älskar verkligen “The Moods That I Get In”. Känslan i den, att den är lång och med maffigt slut den också. Den är också riktigt kul att spela live. Jag gillar texten och att sjunga den och hur den liksom loopar mellan textraderna.
”Nu är vi mer säkra på vad vi vill ha för sound och har försökt ge lite mer utrymme åt låtarna att leva sitt eget liv”
Inget av deras tidigare material finns med på nya albumet.
Craig klargör: – Den enda vi kunde tänka oss var ”Créme Brulée” men vi var liksom färdiga med de här låtarna och ville göra något helt nytt och ha ett sammanhållet sound på spåren, spela in allt i samma studio med samma musiker. Det skulle ha känts konstigt att ta med ”Créme Brulée”. Vi var inte lika trygga med materialet förut så vi la på mer lager på dem och de var lite ”synthigare”. Nu är vi mer säkra på vad vi vill ha för sound och har försökt ge lite mer utrymme åt låtarna att leva sitt eget liv.
Hannah har alltid drömt om att starta ett band, men erkänner att de fortfarande ser sig som en duo.
Hannah: – För tillfället går vi igenom en fas där vi försöker hitta folk som vill spela för att försörja sig. Det är väldigt svårt att hitta. Så det är ganska tydligt att det bara är Craig och jag.
Självfallet har de musiker med sig in i studion och på turnè.
Hannah: – Vi har Jake som är trummis och varit det länge, alltid. Vi har Ted som spelar synth på albumet och han har också producerat det. Han är inte med oss längre [kommer på att det kan tolkas olika och skrattar åt sin formulering]. Han lever, men har så mycket att göra och är nöjd med det. Vi har en annan på väg in och ska börja repa med honom snart. Ollie på bas har varit med oss till USA och gjort några låtar på albumet. Vi har också haft Chris på bas och var med oss på vår UK-turné. Det är alla. Nya medlemmar är på väg in.
Om Liverpool och hemmaliv
De ger ett tryggt och lugnt intryck där de sitter tätt tillsammans framför min skärm. De berättar också att de är riktigt tajta och lever ihop i sin lägenhet, gör det mesta tillsammans men betonar att de bara är ”partners” som musiker. De känner varandra sedan flera år tillbaka då båda jobbade tillsammans på en pub i Liverpool och det klickade direkt.
Bandnamnet King Hannah var Hannahs idé och jag frågar Craig om de var överens om namnet.
Craig: – Ja, jag gillade det så fort jag hörde det. Att ha en kung före ett flicknamn tyckte jag var perfekt.
De tänker på samma sätt, hävdar de, och har inga stora kontroverser om varken den musikaliska processen eller annat.
Hannah: – Vi har verkligen tur att vi kommer så väl överens. Jag menar, jobbet är 24/7, det är inte över när vi kommer hem. Vi kopplar väl av som bäst på kvällar när vi äter och kollar på något tillsammans. Man måste göra halt vissa tidpunkter i livet. Men vi har nog rätt bra balans på det… tror jag.
Hannah är från norra Wales ursprungligen medan Craig är född och uppvuxen i Liverpool, men verkar inte vara någon inbiten ”Liverpudlian”.
Craig: – Vi känner oss inte som ett Liverpool-band. Vi har aldrig tillhört någon krets av Liverpool-band som spelat på samma ställen och så hela tiden. Vi har alltid gjort vår egen grej.
”Vi har aldrig tillhört någon krets av Liverpool-band som spelat på samma ställen och så”
Hannah: – Vet du vad jag ofta tänker på? Det finns egentligen inget som verkligen håller oss kvar här. Jag menar, Craigs familj bor bara nerför gatan och min familj är bara en timme härifrån. Men förutom det känner vi oss inte väldigt knutna till Liverpool.
Craig: – Yeah, vi är i lägenheten och jobbar.
Hannah tillägger skrattande att de egentligen inte gör så mycket förutom att vara med sina familjer eller vara hemma.
Om ärlighet – “stories told in an honest way”
Hannah är ofta eftertänksam och stannar upp mitt i meningar för att tänka på vad hon ska säga, formulera om sig eller byta spår. Det blir ibland lite svårare att följa men är ganska charmigt och tecken på en varsamhet med orden och hur hon vill framstå. Både osäkerhet och självkänsla samtidigt. Mån om att vara ärlig, kanske?
Annars är de ganska förtegna om sina personligheter. De verkar stå med båda fötterna på jorden och har inte heller några medvetna politiska budskap med sin musik.
Craig: – Jag tror inte vi har något politiskt vi vill få fram, det är mer personligt för oss. Mer om barndomen och såna känslor än att försöka göra politiska ställningstaganden. Det ligger inte för oss att skriva sånt utan mer personliga, känslosamma saker. Många spår på albumet handlar om nostalgi, barndom och minnen. Särskilda händelser i våra liv.
Hannah: – Alla låtar har sin egen historia. Det finns inget samlat budskap. Inte vad jag är medveten om i alla fall.
Craig: – Jag tror ärlighet är en stor sak, och sårbarhet. Det är nog något som vi graviterar mot i vår musik och i det vi lyssnar på. Vi vill definitivt förmedla det. Hannahs lyrik är så… ärlig, så personlig. Vi känner inte till något annat sätt att göra vår musik och skulle vi försöka oss på det skulle det inte bli autentiskt.
”Många spår på albumet handlar om nostalgi, barndom och minnen”
Hannah: – Det är också ärligt mot produktionen. Vi vill vi bli bättre på att låta mer rent och avstrippat så man kan höra mer vad vi faktiskt gör. Så att det inte blir en massa fuskiga lager ovanpå, utan man kan höra vad vi spelar.
Ärlighet är ett tema vi uppehåller oss vid och jag undrar om texterna handlar om något självupplevt eller helt enkelt bara är ”stories told in an honest way”?
Hannah: – Yeah, ”stories told in an honest way”. Det var en bra replik! Jag tänker faktiskt skriva ner den, ärligt talat.
Fortsätt ni två bara, säger hon och skrattar medan hon skriver. Kanske blir det en låttitel så småningom och då vet ni var den kommer ifrån från början.
Om känslor
Jag tycker känslan är att albumet är mörkare, mer melankolisk, mer blues än tidigare material och frågar om de håller med.
Craig: – Jag skulle definitivt säga att den är på något sätt mörkare. Produktionen påverkar nog och vår personliga musiksmak har ändrats en hel del sedan vi släppte första Ep- och singelplattorna.
Jag tänker särskilt på ”The Moods That I Get In”, som jag själv tycker sätter en sorts ton till hela albumet, och undrar om det var en medveten tanke att den skulle vara mörk och melankolisk eller om den bara kom till dem.
Hannah: – Exakt. Det var väldigt mycket så att vi tog en låt i taget och du vet från början hur den ska låta. Känslan i den låten behöver inte betyda att nästa får samma känsla. De är separata delar helt klart. Mazzy Star var den ursprungliga influensen till den. De triggade fram den låten hos oss.
I låten ”Berenson” får man däremot känslan av att sitta på en veranda i någon amerikansk sydstat, säger jag.
Craig: – Jag skulle säga att det var idén med den. Vi ville den skulle kännas lite som ”den gyllene timmen” [”golden hour”/skymningstimmen eller gryningstimmen], filmisk, gåtfull. Den har ljudet av cikador i början så det var en tanke med det.
Jag gissar att det är Craig som är upphovsman till idén, särskilt efter att ha kommit in på ämnet influenser.
Om influenser
Mitt eget intryck av deras sound är att det är en ganska distinkt blandning av amerikanskt och brittiskt. Jag har hört talas om Craigs fäbless för Americana och Springsteen och undrar om det är han som står för det amerikanska och Hannah för det brittiska?
Båda två: – Ja, kanske.
Craig säger till Hannah: – Du är ju inne mycket på PJ Harvey och Portishead, brittiska band. Men Hannah avbryter högljutt att hon älskar amerikanske Smog [Bill Callahan] också.
Craig: – Yeah, yeah, och jag älskar också Portishead. Men jag har alltid varit intresserad av amerikansk kultur, filmer, musik och litteratur när jag var yngre. Det är väl det vidöppna landskapet i Amerika och allt som det för med sig. Brittiska saker känns mer ihopträngt, litet… och argt [skrattar till].
Förutom redan nämnda Mazzy Star finns också Sun Kil Moon [Mark Kozelek] högt på listan över sånt de gärna lyssnar på. Kozelek är en tidigare medlem av Red House Painters som också tillhör deras favoriter.
Om framtidsplaner
Den närmaste framtiden kommer de att repa inför turnén som kommer i vår, främst genom UK och USA. Jag noterar att Sverige inte finns med i planerna och undrar om det är något särskilt skäl till det.
Craig: – Det var aldrig del i planeringen. Jag skulle älska att åka till Sverige.
Hannah: – Yeah, det är en bra idé. Vi ska säga till om det.
Jag undrar just om deras följarskara, om den är stor i UK och var i övrigt de har många supporters.
Craig: – Jag tror inte vi är väldigt kända någonstans, faktiskt. Möjligen på en del ställen i Tyskland, Nederländerna, Belgien.
Hannah: – Ja, vi har vår label i Tyskland så det kanske är därför.
De hävdar båda två att de inte ens är stora i UK.
Hannah: – I London sålde vi ut på vår UK-turné, och i Bristol. Så kanske det finns en liten följarskara söderut.
Inte i Liverpool då? undrar jag, och båda två skrattar och säger nej i kör. Vi kommer in på framtidsplanerna utöver turnén.
Craig: – Vi vill nog börja göra musik igen, men vi ska göra två gig i USA i mars innan vi startar den stora turnén. Så vi ska försöka sätta live-programmet på plats innan vi drar på turnén.
Hannah: – Ja, det är Europa i april och sen USA i maj.
Jag föreslår att det kanske är dags för semester sedan.
Craig: – Kanske lite festivaler i sommar. Men förhoppningsvis lite semester. Det vore skönt. Bara sitta i fåtöljen och äta mat.
Hannah: – Vi sitter nog hemma med en stor bit kyckling eller nåt sånt.
Båda skrattar åt tanken men sanningen är att de egentligen aldrig vet hur det blir till slut.
Craig: – Vi kan aldrig riktigt planera på det sättet för vi vet aldrig när vi är här och vad som kommer att dyka upp som vi inte kan tacka nej till. Förhoppningsvis är det här året fyllt av musik, vi hoppas att det blir ett stort år för oss efter att albumet släppts.
Efter turnén lär de inte vara så sugna på att resa, säger de, men att de annars gillar att göra det, att se nya platser.
”Vi vill alltid ta tillfället i akt att tacka folk och låta dem veta att vi verkligen uppskattar deras support”
Hannah: – Superkul. Jo, om vi har typ semester åker jag helst iväg med min familj men du Craig gillar att åka med din bästa kompis, eller hur?
Craig: – Yeah.
Hannah: – Det är så vi ger oss av [från varandra tolkar jag det].
Innan vi slutar vill Hannah rikta ett meddelande till läsarna.
– Vi är väldigt tacksamma. Vi vill alltid ta tillfället i akt att tacka folk och låta dem veta att vi verkligen uppskattar deras support. För vi verkar ha en trevlig liten följarskara. Folk är verkligen, verkligen snälla med oss.
Det tycker jag de är värda, sympatiska Hannah och Craig… King Hannah!
