Med Jaakko Eino Kalevi från Juväskylä till Aten

Foto: Maja Björsne

Det blåser kallt utanför Malmö Live, det är december. Om några timmar ska Jaakko Eino Kalevi spela i en industrilokal i Östra hamnen, där han bokats som liveakt till en mystisk technofestival.

Det är lite av en hemlighet: arrangörerna har legat lågt med marknadsföringen, det finns en air av klandestin exklusivitet kring arrangemanget. Farligt och fräckt, känns det, på förhand. I efterhand också, när det står klart att flertalet besökare har smittats av covid, just som det har börjat rapporteras om den nya virusvarianten omikron – men än så länge står gränserna öppna. Jaakko Eino Kalevi har flugit in från Aten. Med sig har han basist, men ingen trummis.

– Han kommer från Nya Zeeland, hans visum hade gått ut, berättar Jaakko. Bekymrad – men bara lite. Hans liveset är ”catastrophic proof”. Det spelar ingen roll om trummisen inte kommer.

– Jag sätter bara på elektroniska trummor, säger Jaakko och skrattar förläget.

Skrattar gör han ofta, det förvånar lite grann: att en till synes högpretentiös discosynthare har så nära till ett nervöst, kluckande skratt. Han tänker ofta länge innan han öppnar munnen, inleder svaret på nästan varje fråga med ett flera sekunder långt “Hmmm” eller “Eeeh”, som vore det viktigt att vara alldeles ärlig. Det är en varm, jordnära och lite blyg människa som smuttar fatöl i foajésoffan på Malmö Live. Svår att komma nära, lätt att tycka om.

I mer än tio år har Jaakko Savolainen gjort musik som Jaakko Eino Kalevi, och det är (bokstavligt talat) bara förnamnen: sidoprojekten är många och inspirationen aldrig sinande. Tillsammans med Long-Sam syns han som Man Duo, nyligen aktuella med en remix på Sara Parkmans “Valvet”. De gångna veckorna har han spelat in nytt material med estländska Elian Tulve, sångerska i Holy Motors. Han har producerat “Banane Bleue”, senaste fullängdaren från François & The Atlas Mountains, och i telefonen har han en färdig platta som ska släppas under aliaset The Bomb, ett instrumentellt soloprojekt på modularsynt, mer åt det elektroniska hållet. Utrymmena mellan Jaakko Eino Kalevi-albumen fylls därtill med remixer och covers, nu senast en basstinn version av Anastacias rockdänga ”Left Outside Alone” från 2004. Han medverkar också på det remixalbum som svenska italodiscoduon Sally Shapiro ska släppa i april.

Ironiskt då, att Jaakko Savolainen egentligen inte har mycket till övers för vare sig remixer eller covers. ”It’s a lame idea, but it can work”, säger han om de sistnämnda – om kategorin innefattar finska versioner av stora 70- och 80-talshits vill han dock varmt rekommendera Fredis ”Se outoa on”, en förfinskad version av Spaces ”Magic Fly” från 1977. Rent principiellt är det dock sällan tillräckligt originellt att göra en cover. Det måste till något nytt, som när han tillsammans med Farao tolkade Popcaans “Everything Nice”. Ett undantag som, tillsammans med “Left Outside Alone” och de finska 70-talstolkningarna, bekräftar regeln.

Hemma i Aten lyssnar han mest på radio och mixtapes, och han lyssnar när han är hemma, sällan när han är på språng. Han prenumererar inte på någon streamingtjänst (”I don’t like to pay”) och YouTube fungerar sådär när man driver runt på stan, en för Jaakko Savolainen vanligt förekommande syssla.

– Jag tycker om att gå omkring. Och sen gör jag musik.

Det är så dagarna i Aten ser ut. Promenader, studion, mat. Frukost: två ägg, kaffe, en apelsin med kanel på. På skivspelaren för närvarande Suzanne Ciani, “Pianissimo”. Ibland tränar han, det finns ett utegym på en bergstopp. När han var liten spelade han fotboll och ishockey, han har köpt fotbollströjor i julklapp till sina syskonbarn. Ronaldo, Neymar, Mbape. Jul firar han i Aten eftersom hans mamma jobbar. Efter jul: nytt år, nytt Jaakko Eino Kalevi-album. Det är åtminstone planen. Han har låtarna färdiga, det är bara texterna som fattas. Tidigare har han hämtat inspiration till sina texter på internetforum för drömtydning. Han skrattar när han påminns.

– Jag tycker om andra personers drömmar! De är inte så seriösa.

Att han skulle behöva ta till så drastiska metoder för att finna inspiration till det nya albumet tar han dock för osannolikt. Han har idéer redan, behöver bara sitta ner och lyssna.

– Jag har lite text! Och några idéer. Det kommer att hända, förhoppningsvis nästa år. Nej, definitivt nästa år. Det måste bli nästa år.

Jaakko Eino Kalevi är uppvuxen i Jyväskylä, mitt i Finland. Han pratar inte svenska, precis som 99,5 % av befolkningen i hemkommunen (och 95 % av finländarna i stort).1, 2 Senare flyttade han till Helsingfors, där han arbetade som spårvagnsförare – något som har fetischiserats över i mången internationell musiktidsskrift och som enligt vissa gett Jaakko Eino Kalevi viss karriärmässig snålskjuts. Efter åren i Helsingfors flyttade han till Berlin och nu bor han, som sagt, i Aten. Det började med att god vän från hemstaden flyttade dit.

– Jag har åkt och hälsat på honom i tio års tid, vi har en studio där vi spelar in. Det är trevligt. Människorna är vänliga, maten är god, vädret är bra. Jag brukade bo i Berlin, vilket är lite mer förväntat, kanske, men allt är bättre i Aten.

Han har bott i den grekiska huvudstaden i lite drygt två år och tror att han blir kvar. Han drömmer om att tillbringa merparten av året i Aten, somrarna i Finland. Kanske på landet.

– Jag gjorde ett residency i Estland. De första två veckorna var på landet, jag hade aldrig upplevt det. Eller ibland, såklart, när jag varit på besök, och min mamma bor inte direkt i stan, men det här var väldigt mycket på landet. Det fanns bondgårdar och grejer. It was cool.

Dras du till vildmarken och skogarna?

– Nej. Men det är avslappnande. Det är trevligt. Och kreativt. Så mycket mer fokuserat.

Inte för att fokus verkar vara en bristvara. Tvärt om. Jaakko Eino Kalevi Savolainen är väl medveten om sambandet mellan närvaro och framgång. Han berättar om sina växter i lägenheten i Aten, hur de dog så fort han försvann för sommaren.

– Man måste vara där.

Källor:
1. ”Befolkningen efter ålder (1 år), kön, civilstånd och språk enligt område 1990 – 2015”. Statistikcentralen. 
2. “Svenskan i Finland”. Institutet för språk och folkminnen.