Det nya året börjar bra med ett fint skivsläpp av Brent Cobb som dyker ner i gospeln på nya plattan And Now, Let’s Turn to Page… – en skiva som består av åtta klassiska gospelhymner samt en nyskriven historia. Cobb är inte främmande för att blanda influenser ur den amerikanska söderns musikarv då han hämtar inspiration ur framförallt country men även lite soul. Därför känns det passande att gospel som är så intimt förknippad med båda genrerna står i fokus. Liksom i country där låtar ofta har en lång linje av tolkningar bakom sig är gospeln en traditionsbärande genre där framförande och autencitet ligger i fokus. Cobb lyckas utmärkt förena båda av dessa aspekter med sparsmakade arrangemang som pricksäkert länkar countryn till sina gospelrötter.
Sökandet efter sina rötter är ett tema som överlag är ganska kännetecknande för Cobbs musik. Hans uppväxt i Georgia är exempelvis ett tema som behandlats på tidigare album och i hans musik är det tydligt att han inte intresserar sig för att låta modern. Med det i åtanke kan det tyckas logiskt att Cobb vill hylla sin gospelbakgrund men framförallt var det en krock med sin son i bilen som gav honom motivationen. ”When It’s My Time” som är skriven tillsammans med frun Layne Cobb ger den starkaste inblicken i Cobbs inspiration och är en personlig reflektion över livets värde.
En tydlig influens går att finna i Elvis gospelinspelningar som backades upp av grupper som The Jordanaires samt J.D. Sumner and the Stamps. Cobb får i sin tur sällskap av sin fars gospelgrupp Antioch på ”Old Country Church” som visar på den tydliga förankring som gospelmusiken har i både Cobbs familj samt inom countryn. Albumet utmärks även av nyligen debuterade countrysångerskan Caylee Hammack som sjunger på fyra av spåren.
“Are You Washed in the Blood?” slår an en groovig ton som för tankarna till Larry Jon Wilsons stenhårda country-soul, framförallt hans låt ”Canoochee Revisited (Jesus Man)” som också delar ett religiöst tema. Även fast albumets i stort är en snyggt tillbakalutad historia med diskret användning av orgel så hade det gärna fått finnas mer av den här varan då Cobb visar att han kan svänga rejält utan att ta ifrån musiken sin intima innebörd.
Det finns inga tvivel om att Brent Cobb är lika väl verserad inom country såväl som gospel och med tanke på hur bra hans egen låt smälter in i de gamla klassikerna hade det varit spännande att höra vad mer han kan tänkas ha på lut. Som gospelalbum lämnar inte And Now, Let’s Turn to Page… mycket att önska förutom att det stundtals känns som att Cobb sitter lite väl tillbakalutad i soffan på skivomslaget. Men om du däremot själv sitter och slappar i soffan kommer den här albumet att pricka helt rätt.
[Ol’ Buddy Records, 28 januari]
