Animal Collective: ”Vi var väldigt inspirerade av hur jazzmusiker arbetar”

Pressbild

Få experimentella akter har, under 2000-talet, varit så betydelsefulla som Animal Collective. Snart släpps Time Skiffs, det elfte albumet (undantaget soundtracks och övriga sidoprojekt) från det Baltimore-ättade, psykedeliska popkollektivet och uppföljaren till 2016 års Painting With. HYMNs Anton Lindskog fick ett Zoom-möte med Noah ”Panda Bear” Lennox och Josh ”Deakin” Dibb för att prata om nya skivan och Animal Collectives mer än två decennier långa historia.

Noah och Josh befinner sig på sina hemmakontor i Lissabon respektive New Orleans när vi talas vid över Zoom. Det visar sig att en mycket speciell byggnad i Joshs nuvarande hemstad har haft stor betydelse för tillkomsten av Time Skiffs.

Josh: – Vi blev tillfrågade om att spela på ett ställe här i New Orleans, som heter The Music Box Village. Det är en lokal som fungerar som permanent konstinstallation, där byggnadskonstruktionen består av olika musikinstrument. Där finns till exempel golvbrädor som är kopplade till synthesizers, så att man spelar på dem genom att gå på golvet. Vi skrev en timme ny musik särskilt för den lokalen och gjorde ett framträdande där i mars 2018.

Noah: – Totalt fick vi ihop idéer till trettio nya låtar i samband med det. Några av dem har vi inte spelat in ännu men tre stycken hamnade till slut på skivan.

”Det måste alltid finnas något som är utmärkande för Animal Collective”

Time Skiffs låter omisskännligt som Animal Collective men jag kan ändå inte riktigt jämföra den med något ni gjort tidigare. Är det en medveten strategi att återuppfinna Animal Collective-soundet mellan varje album?

Noah: – Ja, det sker ganska naturligt. Det är ett sätt att göra det intressant och spännande för oss själva efter alla år. Jag menar inte att alla band måste jobba på det sättet. Det finns många band, däribland sådana som jag själv verkligen gillar, som bara har en idé men kommer väldigt långt på att röra sig runt omkring den. På ett sätt kan jag tycka att även vi fungerar på det sättet. Det måste alltid finnas något som är utmärkande för Animal Collective. Något som kännetecknar oss. Men vi gillar också att prova nya saker och se var vi hamnar.

Josh: – När vi börjar jobba på en ny skiva har vi alltid någon form av, antingen underförstådd eller uttalad, diskussion om riktlinjer. Till exempel bestämde vi, inför Centipede Hz (2012), att inte använda några sångharmonier utan att hela skivan bara skulle ha ett genomgående sångspår. Den här gången var det val av instrument som styrde. Jag spelar huvudsakligen keyboards på Time Skiffs och David spelar bas. Det är val vi gör kring metoder och kring ljudpaletten som styr hur det kommer att låta. Precis som Noah sa, är det något som gör hela processen fortsatt intressant för oss. Utan det så hade det blivit tråkigt i längden.

Jag uppfattar Time Skiffs som ett väldigt varmt och upplyftande album. Är den ett svar på vad som händer i världen runt omkring oss just nu?

Noah: – På sätt och vis. Medvetet eller omedvetet så är ett nytt album alltid en ögonblicksbild. Kanske inte nödvändigtvis av vad som sker i världen, men i alla fall av vilka vi är just för tillfället. Men det glädjer mig att du uppfattar Time Skiffs som något varmt och närande. Jag tror att vi alla behöver mer av det just nu.

Hur var det att spela in under pandemin?

Noah: – Det var lite mer komplicerat att skicka saker fram och tillbaka och tog något längre tid jämfört med om vi hade kunnat träffas. Men det ska sägas att grunderna var klara när allt började. Vi hade redan spelat låtarna live och hade en bra idé om vart vi var på väg.

Vad betyder titeln Time Skiffs?

Noah: – Du kommer nog att få olika svar beroende på vem av oss du frågar. För mig handlar den om hur musik kan vara transporterande till sin natur. Hur vissa låtar kan fungera som tidsmaskiner och få dig att minnas ett visst ögonblick. Något som hänt i ditt förflutna eller så kan de få dig att drömma om framtiden. Som tidsmaskiner eller som ”tidsbåtar”.

Josh: – Det där är faktiskt ganska nära min tolkning.

Noah och Josh är gamla barndomsvänner och har känt varandra sedan de var i nioårsåldern. När Noah var 13 år gammal skaffade han en 8-trackspelare med inspelningsfunktion, vilket sådde det allra första fröet till vad som senare skulle komma att bli Animal Collective.

”Vi var väldigt fascinerade av inspelningstekniken och vilka möjligheter som det gav”

Noah: – Det började med att jag och Josh spelade in oss själva när vi pratade med fåniga röster och gjorde små sketcher. Till en början lät det knappt ens som musik.

Josh: – Vi var väldigt fascinerade av inspelningstekniken och vilka möjligheter som det gav. Med tiden testade vi att spela in olika instrument och andra ljudkällor. När vi var i 16-årsåldern och gick i high school, träffade jag David. Det visade sig att han och Brian också hade hållit på med liknande experiment under ganska lång tid.

Noah: – De var dock mer avancerade än oss. Kanske är de fortfarande det…

Josh: – Vi spelade upp kassetterna för varandra och byggde något kring det. Det kändes verkligen som att vi gjorde något helt eget och unikt, vilket också var vad som drev oss.

Sedan starten har Animal Collective kretsat kring de fyra vännerna Noah ”Panda Bear” Lennox, Josh ”Deakin” Dibb, David ”Avey Tare” Portner och Brian ”Geologist” Weitz. Vilka av dem som medverkar för stunden kan dock variera. Debutalbumet Spirit They’re Gone, Spirit They’ve Vanished släpptes år 2000 men ursprungligen under namnet Avey Tare and Panda Bear (efter David och Noahs pseudonymer). Namnet Animal Collective dök först upp tre år senare. Förra året släppte Josh och Brian ambientplattan och filmsoundtracket Crestone under namnet Animal Collective.

Vad definierar egentligen ett Animal Collective-släpp? Är när två eller fler av er gör något tillsammans?

Josh: – Ja precis! När vi slutade high school hade vi flera olika musikprojekt igång som hade tagit olika riktningar. Men där fanns ändå en viss gemensam känsla. Där fanns musik som var mer låtorienterad men också våra individuella soloprojekt och annat som var mer ljudbaserat och kunde bygga på till exempel ljudbandskollage. Det kändes inte linjärt men det fanns ändå vissa unifierande faktorer.

– Det stod klart för oss väldigt tidigt att det var så vi skulle jobba. Den ursprungliga idén var att starta en egen label, som skulle rymma alla våra olika projekt. Tanken var att allt vi fyra gör skulle ges ut där, så att det skulle bli enkelt att associera med oss, oavsett vad det var för något. Det var också så vi började. Vi startade labeln Animal (senare Paw Tracks) och gav ut Spirit They’re Gone, Spirit They’ve Vanished. Med åren tog det hela mer formen av ett band.

”Den ursprungliga idén var att starta en egen label, som skulle rymma alla våra olika projekt”

Noah: – Vi var väldigt inspirerade av hur jazzmusiker arbetar. Sättet att växla mellan olika formationer, som trios eller duos, i olika sammanhang. Hur de upplöses för att gå vidare och sedan återförenas i nya enheter. Vi kom bort från det ett tag men jag tycker nog att vi är närmre den ursprungliga idén nu än vad vi har varit på länge.

Josh: – Ja, faktiskt! På många sätt har det varit så på senare år med soundtracket Crestone och så med Tangerine Reef som jag, Brian och David gjorde och gav ut 2017, som ändå inte är en regelrätt uppföljare till Painting With. När jag tittar tillbaka på vad vi har gjort med Animal Collective känns tidslinjen trädformad snarare än linjär.

– Kanske kan man se det som att stammen på trädet består av våra mer låtorienterade album: Strawberry Jam, Merriweather Post Pavillion, Centipede Hz, Painting With och Time Skiffs. Därifrån växer en mängd olika grenar: våra soundtracks, Noahs soloskivor som Panda Bear, David och Brians New Psycho Actives-serie, som går tillbaka till hur vi lät i high school, med mera.

Som liveakt har Animal Collective gjort sig kända för att fokusera på, och gärna testa, nytt material. Under åren som föregick pandemin, gjorde de dock ett antal tillbakablickande spelningar. Bland annat har de återbesökt albumen Sung Tongs och det visuella konceptalbumet ODDSAC från 2010.

Noah: – Vi började ta med äldre låtar i vårt live-set för ett tag sedan. I början begränsade vi det till en eller två per gång. När vi pratat med folk efter spelningarna, så har det funnits de som haft synpunkter på att vi inte spelade någon särskild låt. Vi funderade över ett sätt att ”slänga ett ben” till de som kommer till konserterna bara för att höra en viss låt, men att göra det på ett sätt som även är intressant för oss själva.

Under 2018 gav de sig ut på en turné centrerad kring skivan Sung Tongs från 2004. Albumet, som till stor del bygger på akustiska instrument, rytmer och David och Noahs röstharmonier, låter omisskännligt som Animal Collective men passade ändå bra in i det tidiga 2000-talets, då så hypade, freak folk-rörelse som föranleddes några år tidigare av artister som Vashti Bunyan och Devendra Banheart. Startskottet för turnén var en spelning på inflytelserika Pitchfork Medias 21-årsfest i december 2017, då de framförde albumet i sin helhet.

Noah: – Det ska sägas att jag var emot att göra den turnén till en början. Jag tyckte helt enkelt inte att det verkade särskilt roligt. Att det ändå blev så bra tror jag beror på att vi tidigare aldrig riktigt hade turnerat med den skivan. Vi spelade Sung Tongs-låtarna live för länge sedan, innan de hamnade på skiva men då lät de annorlunda. Nu blev som att vi framträdde med de ”riktiga versionerna” för första gången.

Samma år som Animal Collective släppte Sung Tongs flyttade Noah till Portugal. Han hade besökt landet för första gången ett år tidigare, under en semesterresa 2003, då han träffade sin blivande fru, modedesignern Fernanda Pereira. Ett år senare flyttade paret flyttade ihop i Lissabon, där de idag bor med sina två barn.

”Vi var runt varandra bokstavligt talat varje sekund varje dag”

Noah: – Innan jag flyttade till Europa bodde David och jag i samma lägenhet. Vi jobbade i samma skivaffär på dagarna (Other Music i New York) och sedan repade vi med Animal Collective. Vi var runt varandra bokstavligt talat varje sekund varje dag. Att jag flyttade var, just då, det bästa som kunde hända, för vi behövde verkligen ge varandra mer utrymme.

– Nedsidan är att det, med tiden, blivit för mycket utrymme. De stora geografiska avstånden och att inte kunna ses så ofta har gjort det komplicerat. Jag tror dock att det, i det stora hela, varit bra för Animal Collective. Trots de logistiska utmaningarna hoppas jag att vi kommer att kunna fortsätta på samma sätt i framtiden.

Time Skiffs släpps den 4 februrari på Domino Records.