Tiden går, men bra musik består. Det är inte klokt att det har gått tio år sedan vi kallade året 2012. Jag satt en stund och funderade på vad jag gjorde och vad jag lyssnade på under 2012 och efter ett tag fanns det tolv låtar som stack ut. Jag valde att skapa en kort lista med lite text och minnen. Som sagt, tiden går, men bra musik består.
Mount Eerie – ”Pale Lights”
Jag var absolut inte med på Mount Eerie-tåget från början. Första gången jag såg Phil Elverum, som han egentligen heter, var i mars 2012. Platsen var Minehead i England under Jeff Mangums All Tomorrow’s Parties-weekend. Jag blev inte särskilt imponerad av Mount Eerie den gången. Några månader senare hörde jag mäktiga ”Pale Lights”, som inleder hans andra album 2012 (Ocean Roar), och började generellt lyssna mer på Phil Elverums musik. Det är jag väldigt glad för att jag gjorde för där finns väldigt mycket bra.
Bill Fay – ”There Is A Valley”
Bill Fay släppte underbara Life is People i augusti och albumet nådde 56-platsen på albumlistan hemma i England. Han släppte två fina album i början av 1970-talet, men försvann sedan från musikhimlen. Wilco gjorde en cover av Bill Fays ”Be Not So Fearful”, som finns på hans debutalbum, i mitten av 2000-talet och Jeff Tweedy är med och spelar på två låtar på Life is People. Albumet innehåller även en cover av Wilcos ”Jesus, Etc.”, men allt börjar med ”There Is A Valley”.
First Aid Kit – ”The Lion’s Roar”
Det var en härlig junidag i Göteborg i juni 2011. Woody West Limited Edition var en endagsfestival på Trädgår’n med ett grymt bra startfält. First Aid Kit hade redan spelat på fina internationella scener som till exempel Primavera Sound i Barcelona och denna kväll avslutade systrarna Söderberg festivalen. De spelade en ny låt innan de avslutade med att göra en cover som på Jackson C Franks klassiker ”Blues Run The Game”, tillsammans med Dylan LeBlanc och Basia Bulat. ”The Lion’s Roar” var den då nya låten och den inleder First Aid Kits andra album The Lion’s Roar som släpptes den 18 januari (jag vet att singeln släpptes i december 2011) och succén var ett faktum.
Father John Misty – ”Well, You Can Do It Without Me”
Första gången jag hörde talas om Father John Misty hade jag ingen aning om vem det var, men förstod snabbt att han tidigare hade varit trummis i folkpopbandet Fleet Foxes och heter egentligen Josh Tillman. Debutplattan Fear Fun, som Father John Misty släppte på Valborgsmässoafton, minns jag att jag tyckte var en av årets finaste debutplattor 2012 och den hamnade till slut på plats 123 på albumlistan Billboard 200 i USA. Han spelade på Pustervik i Göteborg i december och tog stor plats på scenen med sina fina låtar och fyndiga mellansnack. Dessvärre hade jag planerat väldigt fel och tvingades lämna konserten innan den var slut, men var väldigt glad för det jag fick uppleva. Jonathan Wilson var med och producerade Fear Fun och är med och spelar på flera av låtarna.
Hooded Fang – ”ESP”
Torontobandet Hooded Fang släppte andra albumet Tosta Mista i mars och jag hade förmånen att se dem på Pustervik, samma kväll som Howler spelade. Jag har för mig att det var i maj och det var en härlig spelning. Jag känner inte till att de varit i Sverige därefter, men de har släppt tre plattor efter Tosta Mista. Den senaste, Dynasty House, släpptes i maj 2017 så det är oklart vilken status bandet har idag.
Best Coast – ”Let’s Go Home”
Los Angelesduon Best Coast nådde fram till mig redan i samband med att de släppte debutplattan Crazy for You 2010 och jag såg dem två gånger det året. Ingen av spelningarna var lysande, men Crazy for You snurrade på ändå. I maj 2012 släppte de uppföljaren The Only Place och några månader senare spelade de på Way Out West. Jag minns att jag gick dit med tveksamma steg, men möttes till min glädje av en härlig spelning och Bethany Cosentino sjöng sina låtar på bästa sätt. Tredje gången gillt! Crazy for You är Best Coasts hittills högst placerade album på Billboard 200 med en 24-plats och ”Let’s Go Home” är fortfarande en favorit.
Bob Mould – ”Briefest Moment”
Hüsker Dü-legendaren Bob Mould släppte albumet Silver Age i september, men redan i augusti stod han på Trädgår’ns scen under Way Out West och spelade någon låt från albumet tillsammans med flera Sugar-låtar och någon Hüsker Dü-låt. Jag minns inte exakt vilka låtar det var. Däremot minns jag att jag tyckte att Silver Age var hans bästa album på länge och det nådde även ganska högt upp på albumlistan Billboard 200 med en 52-plats. Drivet efter 1:37 i ”Briefest Moment” får tankarna till och med att sväva tillbaka till fina Hüsker Dü-tider.
Lost in the Trees – ”Vines”
Lost in the Trees kom från Chapell Hill, North Carolina och spelade en väldigt vacker form av folkpop. I mars släpptes deras andra album A Church That Fits Our Needs och samma månad spelade de i Minehead i södra England under All Tomorrow´s Parties Jeff Mangum-weekend. Det var en väldigt fin spelning, och en av få spelningar bandet hann med i Europa innan man tyvärr splittrades två år senare. A Church Fits Our Needs med låtar som ”This Dead Bird Is Beautyful” och avslutande ”Vines” återkommer jag ofta till.
Tame Impala – ”Elephant”
Tame Impala släppte andra albumet Lonerism i början av oktober och några veckor senare spelade man live på Pustervik. Kevin Parker, som han egentligen heter, hade i stort sett gjort allt med låtarna på plattan och framför allt ”Elephant” blev snabbt en favorit. Självklart spelades den på Pustervik. Plattan blev det stora internationella genombrottet för Tame Impala och jag tycker fortfarande att ”Elephant” är en av de bästa låtar han har gjort.
John Fullbright – ”Jericho”
Jag minns att jag köpte ett nytt nummer av tidningen UNCUT och som alltid följde det med en CD med ny musik. Jag startade CD:n och efter några låtar blev jag smått paralyserad. Jag kollade på omslaget och läste mig till att jag lyssnade på John Fullbrights låt ”Jericho”. Jag hade ingen aning om vem John Fullbright var. Jag gick till Bengans och de hjälpte mig att beställa albumet From the Ground Up och den fredagskväll jag startade det albumet för första gången kommer jag aldrig glömma. Jag kunde verkligen inte sluta lyssna och framför allt ”Jericho” spelades om och om igen.
Alice B – ”Stanna, det stannar”
En av hela 2010-talets allra vackraste låtar släpptes i februari 2012. Alice B:s debutalbum Alice b. är väldigt bra men det är särskilt en låt som sticker ut, där varje ton och ord harmonierar på ett fantastiskt sätt. Jag vet inte hur många gånger jag har hört ”Stanna, det stannar” men det är massor av gånger och den skapar än idag ett behagligt lugn som jag minns att jag fick även den första gången jag hörde den. Ibland kanske tiden står stilla ändå?
Cloud Nothings – ”Wasted Days”
Clevelandbandet Cloud Nothings släppte tredje albumet Attack on Memory i januari och i maj stod de på Pusterviks lilla scen och genomförde en spelning i Sverige för första gången. Det var otroligt bra och när ”Wasted Days” dundrade fram var det magiskt. Några månader senare spelade de på Way Out West och spelade, om möjligt, ”Wasted Days” ännu bättre. Attack on Memory är ett av bandets mest framgångsrika album och det landade på 121-platsen på Billboard 200. Det känns naturligt att avsluta denna korta lista med en av de grymmaste låtarna från 2012.
Om du inte vill läsa texten utan bara lyssna på låtarna går det bra här:
