Experimentella Sanndröm – ett soloprojekt signerat Martin Sandström – släppte nyligen sin solodebut Namn. HYMNs Daniel Andersson tog kontakt för att ställa några frågor.
Berätta om debutalbumet och idéen att släppa varje låt som singel.
– Skivan heter Namn eftersom låtarna är döpta efter personer, eller ja mest efter karaktärer i olika favoritfilmer, förutom tre av dem som har namn efter personer som funnits eller finns i mitt liv.
– Jag köpte en liten bärbar synth för någon sommar sedan för att kunna ta med när jag reser och så. Först gjorde jag några låtar genom att bara spela på de inbyggda tangenterna vilket alla som provat vet är helt råjobbigt. Sedan skaffade jag ett nytt miniklaviatur då det gamla gått sönder eller liknande. Jag kopplade in synthen i några av mina 30 år gamla gitarrpedaler som jag oftast använder till mina gitarrer och sedan in i mitt lilla ljudkort jag har hemma. Sedan höll jag på en del nätter och bestämde att det “bara” skulle vara lager av synth inspelat liksom live och inte en massa klippt och klistrat. Tanken var sedan att släppa de 9 färdiga låtarna, det är ju inte låtar tycker jag, med bitarna kanske. Min evige vapendragare Kalle Mattson tyckte att han skulle göra videor till alla låtar och vi kom på att vi skulle släppa en i taget med lite mellanrum.
– Sedan var väl alla ute någon gång kanske i somras och sedan släppte jag det som ett album i november.
Hur viktigt är det att skapa en helhet i samband med ett album?
– Det behöver inte vara viktigt och “musikbranschen” (usch) skiter väl typ i albumformatet delvis nuförtiden och mainstreaminglyssnarna kanske. Jag skiter i dem.
“Det finns rätt många saker med låtarna som hänger ihop men hur och vad tänker jag att en får lyssna eller känna sig till”
– Jag gillar album, även EP-formatet som ju oftast hört till alternativ musik eller ja tills majorbolagen kom på att de kunde profitera på det som med allt annat som hamnar i deras äckliga händer. Jag ville göra ett album som på olika sätt hänger ihop för mig och förhoppningsvis den som lyssnar. Det finns rätt många saker med låtarna som hänger ihop men hur och vad tänker jag att en får lyssna eller känna sig till.
Finns det någon röd tråd?
– Ja, det skulle väl vara det att de flesta låtarna är döpta efter karaktärer ur filmer jag gillar (och gillat haha), en del mer välkända än andra. Ibland hörde jag det som musik som kunde varit musik till dessa filmer. I en annan verklighet kanske. Jag har alltid gillat filmmusik och det hörs kanske, sedan gillar jag en massa annan dronig, ambient och experimentell musik gjord med synthar eller datorer eller skrot eller kroppar eller annat.
Vilka influenser har varit mest tongivande vid inspelningen av debuten?
– Som redan nämnts en del filmmusik kanske, typ Vangelis, John Carpenter och andra som jag inte kommer ihåg vad de heter. Men det är nog en efterkonstruktion när jag svarar, för jag tänker inte så mycket så utan har mest bara gjort som jag gör med all musik och då mest på gitarr – att jag letar inåt och så kommer det ut saker och det är väl oftast ledsna och vemodiga stämningar och melodier.
Vad säger magkänslan när skivan varit ute ett tag?
– Vet inte. Det är ju nästan omöjligt att nå ut med musik nuförtiden för det finns inte så många som skriver om den eller sprider den är min uppfattning och jag borde veta för jag har släppt musik i snart tjugo år med olika band. Kan ju vara att typ ingen får betalt för att hypa upp, förlåt, skriva om musik. Kan ju även vara så att allt färre människor är intresserade av i alla fall alternativ musik också. Jag menar det har alltid varit svårt att nå ut med saker, men det fanns lite fler halvöppna dörrar förr kan jag tycka.
– Nu lägger väl dessutom artister/band/musiker mer tid på att typ lägga upp massa bilder på Instagram än att göra musik. Det hörs och syns. Magkänslan, hmm, tycker skivan är rätt bra, men nästa som är mer än halvvägs klar blir nog mycket bättre. Det vore i och för sig konstigt annars eftersom det här var första gången jag gjorde musik på bara en synth på det här sättet.
Vad händer framöver?
Det skulle varit två spelningar i december men jag fick ställa in den ena på grund av sjukdom. Den jag gjorde var kul och underlig. Har aldrig stått helt själv på en scen och stökat och knuffats med en synth och mina gamla kompisar gitarrpedalerna, men det vänjer jag mig gärna med. Det blir förhoppningvis fler spelningar gärna snart. Sedan kommer väl en till skiva om inte allt för länge. Beror på hur mycket jag håller på med de andra banden och projekten jag har för mig. Skulle vilja göra musik till film/rörlig bild.
