Vi fortsätter med årssammanfattningarna och avhandlar vad som inträffat under paraplybegreppen synth och goth 2021. Anton Lindskog summerar med sin årliga spellista.
Jag har skrivit ett antal gånger tidigare om minimal wave-revival-trenden som uppstod under 2010-talet och som utmynnat i en världsomspännande uppsjö av darkwave och mörk postpunk från nya, unga och intressanta akter. I år upplever jag, för första gången sedan rörelsen tog fart, att tempot börjat avta lite. Snarare än nykomlingar har mitt 2021 dominerats av akter som nu varit med ett tag. Som debuterade under förra decenniet och i år är inne på sitt andra, tredje eller fjärde album. Och det har varit otroligt intressant att följa dem under året.
Från franska Hante. och Minuit Machine, som i allt större utsträckning låtit influenserna från modern dansmusik prägla sin tidigare mer genretrogna darkwave till isländska Kælan Miklas resa mot ett melodiöst, naturromantiskt och helt originellt intryck. Hur belgiska Whispering Sons i år framträder än tydligare som samtidens kanske största förvaltare av det gotiska postpunk-soundet. Brittiska Double Echos närmast perfekta hybrid av synthpop, postpunk och etheral wave. Ryska wave-scenens fortsatta framfart med nya starka släpp från bland annat Electroforez och Ploho. Den bortom Trent Reznor-ska detaljrikedomen på mitt favoritalbum från året som gick: Amerikanska KANGAs industrial pop-leviatan You And I Will Never Die.
EBM har, på sina håll, fortsatt symbiosen med modern dansmusik och blivit något helt annat i Youth Codes samarbete med noise-rapparen King Yosef. På andra sidan spektrumet har Robert Görl avslutat det sista DAF-albumet Nur Noch Einer som en mycket fin och värdig hyllning till sin framlidne kollega. Andra åldermän som imponerade i år var bland annat Gary Numan, Absolute Body Control, Front Line Assembly – och inte minst amerikanske dark ambient-mästaren Tor Lundvall, när man behöver något lugnande. Lyssna på dem alla och mycket mer i playlisten:
