Dark at Heart på Inkonst – en välbesökt festival

Abu Nein arkivbild. Foto: Niklas Gustavsson/Rockfoto.nu

I helgen arrangerades Dark at Heart, en minifestival med fokus på samtida svenska akter inom darkwave och angränsande genrer, på Inkonst i Malmö. HYMNs Anton Lindskog var på plats.

Intresset för darkwave är stort år 2021. En ny, ung och vital scen växte fram under 2010-talet och tycks upptäckas av allt fler. Att Inkonst är välbesökt under Dark at Heart är inte förvånande. 

Spridningen är stor bland kvällens fyra akter. Inledande aux animaux, står för den helt egna subgenren ”hauntwave”. Theremin-spelande Gözde Duzer, som står bakom projektet, öppnar kvällen med ett ödesmättat instrumentalt stämningsstycke (under vilket hon bär luciakrona till sin coola, gotiska outfit) .

Gözde har onekligen vuxit som scenpersonlighet sedan jag senast såg aux animaux för två år sedan. Vid sidan av synthpop-influenserna och de snygga, dramatiska inslagen som thereminen tillför både musiken och scenshowen, hörs vaga ekon från 90-talets trip hop. Något som understryks lite extra av covervalen: Portisheads ”Wandering Star” och Björks ”Army of Me”.

Abu Nein arkivbild. Foto: Niklas Gustavsson/Rockfoto.nu

Det är Malmöbaserade Abu Nein som, tillsammans med framåtblickande arrangören Klubb Kalabalik, står bakom kvällens evenemang. De har på kort tid blivit ett av de allra hetaste nya namnen inom sin genre. Och med spår av såväl synthpop som ”svårare” musik, ockulta inslag och – framför allt Erika Li Lundqvists starka sångröst – har de funnit ett uttryck som är helt eget. 

De lokala hjältarna är nästa akt ut på Inkonsts stora scen. Bland spelningens höjdpunkter hör vackra inledningen ”Mortal Lie”, suggestiva ”Dying Into A Dance” och ”hiten” ”I Will Rise”. Och inte minst duetten med kvällens namnkunnige DJ Henric de la Cour i ”Black Light”.

Uppföljande Then Comes Silence sticker ut något i sammanhanget, som enda inslag med ”traditionell” rockbandssättning. Stockholmsbandet har ett tyngre och mer liveorienterat sound jämfört med många av dagens trummaskinsbaserade akter. Under sin knappt tioåriga existens har de hunnit släppa imponerande fem fullängdare (en sjätte är på väg och vi får ett smakprov därifrån i en duett med True Moon– och Vånna Inget-sångerskan Karolina Engdahl) och skaffat en rätt så ansenlig fanskara längre söderut i Europa. 

Musikaliskt har Then Comes Silence gått från ett ganska stökigt shoegazeinfluerat uttryck mot ett renare postpunk-sound. Obligatoriska avslutningsmanglaren ”Slowly Dragging You Down” (från debutalbumet) är ett bra exempel på det förstnämnda och presenterar ett släktskap med oljudsstorheterna A Place to Bury Strangers

Annars kommer de mer till sin rätt i sentida låtar som ”We Lose The Night” eller ”Strange Kicks” där sångaren Alex Svensons melodier står i centrum med rå, fysisk och nervig uppbackning. Dessutom är kvällens inramning, i en mörk, intim och välfylld lokal, svårslagen för Then Comes Silence.

Tobias Bernstrup arkivbild. Foto: Niklas Gustavsson/Rockfoto.nu

Allra starkast intryck på mig lämnar dock ”byäldsten” i sammanhanget. Audiovisuella konstnären Tobias Bernstrup har, under snart tjugo års tid, utvecklat och renodlat en stil som är helt egen. En kombination av melodiös italodisco och mörk minimal wave med science fiction-flirtande, inte sällan dystopisk tematik och en androgyn, utlevande scenpersona. Att se honom live är verkligen en helhetsupplevelse! En mycket stark avslutning på Dark at Heart, som jag hoppas blir en återkommande tradition.