Hotell Rival har en storstadsslaskig torsdagskväll blivit föremål för något ganska ovanligt i Stockholm, nämligen dansbandskonsert. Fast dansband kanske inte helt täcker den musikaliska bredd som Sven-Ingvars har stått för i 65 år.Sven–Ingvars som startades 1956 av Sven-Erik Magnusson, Sven Svärd samt Ingvar Karlsson har haft många konstellationer genom åren och fast inga av originalmedlemmarna är kvar så utgörs den tydligaste länken av Sven-Eriks son Oscar Magnusson som tagit över rollen som frontman efter att pappan gick bort 2017.
Anledningen till Stockholmsvisiten bandets turné vid namn ”En liten bit av Värmeland”. Ett namn som fint sammanfattar gruppens historia men som även ödmjukt antyder den ganska stora bit som Sven-Ingvars utgör i svensk musikhistoria.
Vid sidan av ABBA finns nog inget svenskt band som kan skylta med en så otrolig låtskatt som Sven-Ingvars, något som bekräftas av hur väl publiken kan deras texter. Vid flera tillfällen bjuds publiken in att sjunga med och inte en endaste gång blir det tyst. Sådana inslag visar också hur väl bandet har förvaltat sin professionalitet som underhållare efter tusentals spelningar genom åren. Under konsertens gång känns det aldrig som att det är de själva som är i fokus, de är där för att underhålla.
Det är en fin balansgång med tanke på det arv som de förvaltar. Och visst görs det lite nummer av deras roll i den svenska musikhistorien och länken mellan Oscar och Sven-Erik. Men det är också den länken som ger gruppen anledning att fortsätta förvalta musiken vilket de i första hand gör som underhållare. När de drar igång sina klassiker från dansbanan som ”Jag ringer på fredag” och ”Börja om från början” bjuder större delen av publiken upp till dans. Fördomen om dansbandsmusik är att den inte gör sig välkommen i storstäder så det är en ganska förvånande syn men den vittnar också om gruppens ”staying power”.
Men Sven-Ingvars låtkatalog innefattar betydligt mer än bara dansbandsmusik. Deras kanske finaste insats går att finna i tonsättningarna av Gustaf Frödings dikter på albumet Sven-Ingvars i Frödingland. Från denna framförs de två mest välkända låtarna ”Det var dans bort i vägen” samt ”Anita”. Jag kan verkligen rekommendera att lyssna igenom hela albumet då det är något av en nationalskatt.
Konserten sista del inleds med den Dan Hylander-komponerade ”Så många mil, så många år” – en låt som blickar tillbaka på den 65 år långa resa som gruppen har varit med om. Detta gestaltas såklart även på scen i form av TV-klipp och en virtuell duett med Sven-Erik och Oskar som stundtals knappt går att urskilja då de både sjunger så kusligt lika. Sista låten för kvällen blir nyskrivna ”Röda trådens slut”, även den fylld av nostalgi men representerar också hur gruppen har förnyats med ett modernare sound som ändå låter distinkt Sven-Ingvars.
