Peter Simson trivs i det lilla formatet

Foto: Joakim Nywall

Peter Simson – med ett förflutet i 90-talsfenomenet Drängarna – är aktuell med Bruce Springsteen-tolkningen ”Ge aldrig upp”. Låten har fått mycket uppmärksamhet och är ett första smakprov inför kommande albumet. Den 15 december gästar Simson Klubb HYMN på Kastello och nämnda singel lär med största sannolikhet framföras live.

Du släppte nyligen singeln ”Ge aldrig upp” – en tolkning av Bruce Springsteen-låten ”No Surrender”. Berätta om processen bakom. Om jag förstått det rätt så hör det inte till vanligheterna att Springsteen ger bort rättigheterna till sin musik? 

– Tydligen var det inte helt enkelt att få tillstånd till det. Det hade jag ingen aning om när jag skrev texten. Processen är egentligen ganska enkel; man skriver ner sin översättning i ett dokument och i samma dokument gör man en direktöversättning tillbaka till engelska, så att de kan se vad texten handlar om. Det blir ganska corny ibland, nästan som en Google Translate-översättning. Jag skickade över materialet, tillsammans med en telefon-demo, i januari i år och fick då höra ”att det där kan du glömma, Springsteen godkänner aldrig översättningar”.

”Jag har försökt luska ut vem som godkände det men inte fått svar och det spelar ingen större roll, jag är grymt nöjd med låten”

– Jag tyckte att det var konstigt att någon i Sverige skulle bestämma det och bad dem skicka över materialet, sedan glömde jag av det. I mars skrev jag ett nytt mail och fick svaret att de inte hört något, då glömde jag bort det ett tag igen. I maj skrev jag ett långt brev på engelska om varför jag gjort det och vad låten har betytt för mig och i juli fick jag ett mail om att det otroligt nog hade gått igenom. Jag har försökt luska ut vem som godkände det men inte fått svar och det spelar ingen större roll, jag är grymt nöjd med låten.

Hur kommer det sig att du valde att tolka ”No Surrender” från första början? 

– Låten ”No Surrender” var en av orsakerna till att jag hookade på Springsteen från första början. En av mina första stora arenakonserter var Springsteens legendariska gig på Ullevi 1985, när arenan nästan rasade. Texten till låten fastnade stenhårt i mitt tonåriga hjärta och det kändes redan då som att den handlade om mig och mina kompisar i replokalen.

Vad är det svåraste med att tolka Springsteen? Har du några andra favoritartister som kan förvänta sig att bli tolkade av dig?

– Det svåraste med att tolka någon annan artists låt är ju att inte göra en taskig kopia av originalet och att ändå få det att kännas som ”min egen låt”. Jag vaknade en morgon med en textidé till refrängen och sedan skrev resten nästan sig själv. Det är ju en översättning som är ganska sann originalet men som ändå stämmer med mina egna känslor.

”Jag har fått många önskemål om att göra fler översättningar av Springsteens låtar men jag tycker ”Född i Frölunda” känns lite trött”

– Det visade ju sig sedan att det svåraste inte var att skriva låten utan att få tillstånd att släppa den. Jag hade ingen aning om det när jag skrev den och skickade den till Springsteens förlag. Jag är inte främmande för att göra fler översättningar men det måste kännas som ”min låt” och just nu skriver jag nytt istället. Jag har fått många önskemål om att göra fler översättningar av Springsteens låtar men jag tycker ”Född i Frölunda” känns lite trött, skrattar Simson.

Är det någon som tolkat eller spelat in några av dina kompositioner?

– Det vet jag faktiskt inte, jag tror att det finns några covers på någon av låtarna jag skrev under tiden i Drängarna men det är inget jag har jättekoll på. Jag får ofta frågan varför jag inte skriver till andra artister och för mig är svaret ganska enkelt, det jag skriver handlar ju om mig.

Det kommer ett nytt album. Vad kan lyssnare förvänta sig?

– Givetvis kommer ”Ge aldrig upp” att vara med på albumet. För övrigt så är det ett lite råare sound på nya skivan jämfört med Någon som jag som släpptes 2020. Min producent Martin Carlberg, som är en helt fantastisk gitarrist har fått mig till att börja spela elgitarr igen med motiveringen att han själv inte kan spela så kasst som jag. Skämt åsido så finns det ju en charm i att musiken är lite kantig och skaver lite, så kass är jag inte på elgitarr.

Du släppte nämnda singel på Adore Music. Hur kom du i kontakt med denna etikett? 

– Jag har känt Peno i många år, han var ljustekniker och solfixare på en turné vi åkte på 1994. Jag kände efter förra plattan att jag ville jobba nära mitt skivbolag och också med någon som släpper musik med hjärtat.

På onsdag nästa vecka har vi på HYMN valt att lyfta fram Adore Music med en livekväll på Kastello i centrala Göteborg. Du är en av artisterna. Hur är det att spela live inför en mindre publik? 

– Jag har ju en väldigt brokig artistbakgrund och har spelat för både jättemycket och jättelite publik. Det finns något väldigt charmigt med att spela på små ställen med en lyssnande publik, jag gillar när det blir personligt och man nästan kan känna energin från var och en i publiken. På festivaler och liknande är det bara en massa huvuden, det är också kul men något helt annat.

”Helst av allt vill man ju synas ihop med sin musik men ibland får man göra annat och det är ju kul”

Tänker att det blir tvära kast emellanåt. För en tid sedan kunde vi bland annat se dig i Doobidoo med Lasse Kronér. 

– Så länge det känns som att en idé är en bra idé så är jag oftast ombord och Doobidoo är ett kul program. Och så länge jag slipper snyfta ut om eventuella personliga tragedier för att få synas så känns det naturligt för mig att vara med. Helst av allt vill man ju synas ihop med sin musik men ibland får man göra annat och det är ju kul. Dessutom har jag vunnit båda gångerna jag varit med, det är ju asviktigt, skrattar Simson.

Julen stundar och det spelas julmusik överallt. Du har själv bidragit med låten ”Julefrid” och gjort julshower med bland annat Pernilla Wahlgren. Har du någon egen favorit som alltid måste spelas för att rätt stämning ska infinna sig? 

– Jag är nog lite tråkig här, jag tycker att ”Fairytale of New York” är en fantastisk jullåt men det är ju egentligen bara en ruskigt bra låt. Jag gillar när det inte är för mycket Halleluja i texterna, jag har även gjort en låt som heter ”Till de ensamma i vår stad” och den handlar om att vi kanske inte bara ska tänka på oss själva under julen. Temat i ”Julefrid” är ju lite samma, att vi ska dela med oss av ljuset vi har.

I samband med onsdagens Klubb HYMN samlar vi in pengar till Musikhjälpen. På scen hittas även Kristoffer Hedberg, Songs Of Boda med flera – samtliga släpper sin musik via Göteborgsetiketten Adore Music.