Alina Blommegård rapporterar från VIVA SOUNDS andra dag.
Det som i vanliga fall lockar med showcasefestivaler är att de lyckas kombinera upplevelsesidan med affärsintresset i försök att skapa ett möte mellan artisterna och branschfolket samt mellan artisterna och den lokala publiken. Frågan som ständigt återkommer under Viva Sounds andra dag är dock om festivalen verkligen har lyckats med den uppgiften.
Årets konferens är nästan uteslutande utformad med fokus på artister, vilket gör att jag skippar den helt i år och riktar hela min uppmärksamhet mot det musikaliska innehållet. Med en snabb överblick över lördagens schema märker jag att SUNHILL och Lisa Wanloo är placerade för att uppträda på Andra Långgatans skivhandel – en ny scen som annars passar perfekt för att bjuda på kortare smakprov – dagen efter akternas spelningar. Men trots att det tillför en chans att se en artist i en annan uppsättning skapar det dock lätt förvirring i schemat.
Efter det att jag snabbt hinner se Lisa beger jag mig ut till Holy Moly för att beskåda Paul Bäcklin. Väl inne är det svettigt och fullproppat och publiken får trängas i dörrarna för att ta del av upplevelsen. Från vissa besökare får jag höra att man inte blev särskilt övertygad av Pauls korta uppträdande på skivhandels lilla scen dagen innan. Väl på Holy Moly lyckas dock Paul med band att skapa ett imponerande intryck och bjuda på en värmande halvakustisk spelning i bästa singer-songwriter-tradition som gör att Holy Moly plötsligt känns för litet för hans kraftiga stämma.
Till skillnad från detta blir det en motsatt stämning när nästa akt, norska Veps, får äran att inleda festivalens andra dag på Oceanen. Förmodligen beror det på tidig starttid eller otillräcklig marknadsföring, men Oslokvartetten som hunnit slå stort på sitt hemlands indiescen innan de ens hunnit släppa en fullängdare lyckas inte locka fler än 20-tal personer.
Att se bandet blir nästan som att beskåda en scen ur någon ungdomsserie i Skam-anda: deras estetik är eklektisk och musiken doftar 90-talsinspirerad indiepop med inslag av riot grrl-undertoner som toppas i den nysläppta singeln ”His Brother”. Emellertid gör avsaknaden av publik att bandet inte når sin fulla potential och stämningen förblir ganska stel även trots att Veps levererar ett annars väl samspelat set.
Då det redan är fullt på Fyrens Ölkafé missar jag discoduon Juno Francis och tillbringar största delen av kvällen kvar på Oceanen. Där växlas stämningen till storslagen soulpop signerad Kristofer Greczula vars lysande scenpersonlighet inspirerad av Prince och Bowie med råge täcker för alla eventuella brister i framförandet. Med energi som nästan går at ta på bjuder han på sig själv och är aktiv i mellansnacket där han bland annat omnämner sin kamp för psykiskt välmående och passar på att hälsa att pengarna från strömningen av singeln ”You’re Not Alone” skickas till fonden för psykisk hälsa.
Det är uppfriskande med nya ansikten men valet av headliners är en annan fråga att fundera på. I år väljer Viva Sounds att gå ut med riktiga veteraner och bokar Kristoffer Åström och El Perro Del Mar. Egentligen finns det inget fel i detta och en avstickare till Pustervik under kvällen bekräftar att Sarah Assbring med sitt intima och nästan meditativa uppträdande fortfarande har förmåga att förtrolla även den aning svårflörtade publiken. Ändå känns årets lineup mindre relevant med tanke på festivalens ursprungliga avstamp i den lokala indiescenen.
Blandningen av genrer är väl bara positivt i sig, dock gör en sådan inkonsekvens att det lockas blandad publik som i många fall endast kommer för att se en viss artist och lämnar stället så fort spelningen är slut. Visserligen kan min upplevelse bero på andra faktorer såsom brister i mitt egenkomponerade schema, men det är i stort sett glest i publiken även på de flesta gratis evenemang som jag närvarar vid. Kanske finns lösningen i fler genrerelaterade scener såsom The Abyss som är specialiserad på hårdrock och metal, eller kanske borde festivalen ytterligare fundera på vilka målgrupper de ska satsa på?
Under kvällen kommer jag och mitt sällskap fram till att det ändå känns svårt i nuläget att placera Viva Sounds, är det ett mer branschorienterat event som uppvisar talanger för affärsutvecklingens skull eller en mindre stadsfestival för lokala musikentusiaster? Oavsett är det viktiga att Viva Sounds erbjuder möjlighet för olika aktörer att samverka både på en lokal och internationell nivå. I slutändan handlar liveupplevelsen främst om mänskliga möten och det är det som Viva Sounds möjliggör i första hand. Framtiden får visa vilken form den kommer att utvecklas till, men det blir i alla fall spännande att följa resan.
Foto: Luis Carbonell https://luiscarbxnell.com
