Månadens PS: november

Snail Mail- Fota: Tina Tyrell

Det är dags att börja avrunda den här hösten. Den siste november är här och det innebär att vi snabb-recenserar ett gäng med skivor som släppts under denna månad.

Snail Mail – Valentine

INDIEROCK Skivbolaget Matador var de lyckliga vinnarna i kampen om att ge ut hajpade Snail Mails debutskiva Lush 2018. Då verkade Lindsey Jordan i något slags sad girls-universum och vingslagen från nittotalets indierock var väldigt påtagliga. På uppföljaren har soundet poppats upp, produktionen finslipats och låtmässigt är Valentine faktiskt strået vassare än föregångaren. Sången har dessutom en väldigt fin ton som sticker ut i bruset av liknande musik. 8/10

Emma Ruth Rundle – Engine of Hell

FOLK Emma Ruth Rundle har på sina senaste album sneglat mer och mer åt hårdare och mörkare musik, men nu gör hon en helomvändning. Ljudbilden på Engine of Hell är nämligen avskalad, intim, stillsam och akustisk. Framförallt är skivan väldigt vacker och cementerar det faktum att Emma är en lika fantastisk som säregen berättare och låtskrivare. Ett album som verkligen bevisar tesen att less is more. 8/10

Alba August – I Still Hide

POP Vare sig hon spelar tokkristen barnflicka, en ung Astrid Lindgren eller neurotisk ofrivilligt barnlös är Alba August en imponerande skådespelare. Men hur står det till med sången då? Jodå, den flyger. Som en slags svensk variant av Florence Welch sjunger hon lungorna ur sig på ett själsblottande vis. Därför är det lite trist att låtarna flyter ihop något och det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som skaver, men albumet lyfter tyvärr aldrig ordentligt. 5/10

Margo Cilker – Pohorylle

COUNTRY Margo Cilker har en bakgrund i Oregon, men någon längre tid har hon aldrig tillbringat där, den har nämligen fördrivits på vägarna som artist. Med en handfull EP:s i bagaget debuterar hon med Pohorylle. En samling sånger som drar inspiration från tiden på vägarna. Det här är country i en förhållandevis ren form, starka sånger som ekar av Lucinda Williams och Gillian Welch. Med sig har hon även Son Volts pedal-steel-spelare Jason Kardong, bara en sån sak. 9/10

Markus Krunegård – Kemtvätten

POP Att släppa två fullängdsalbum under ett år är inte något problem för Markus Krunegård, det är sedan gammalt. Till skillnad från den mer radiovänliga föregångaren bjuder Kemtvätten på ett hopkok av lågmälda pianoballader och stökiga indiedängor som i en typiskt krunegårdsk anda innehåller lika delar livsvisdomar som röriga tankeflöden i ett dagboksformat. Bortsett från ett par starka spår hamnar resten av Kemtvätten dock på en platå. Resultatet blir ungefär vad man brukar förvänta sig av Krunegård, inget mer, eller för att citera från upphovsmannens nyhetsbrev: ”Det är uppenbart att skivan handlar om nåt men jag vet inte vad”. 6/10

Sam Outlaw – Popular Mechanics

COUNTRY Sam Outlaw bjuder med nya plattan Popular Mechanics på popcountry med 80-talsfilter. Även fast albumet kanske inte rimmar så väl med Outlaws tidigare plattor så är det en rolig hyllning till 80-talets synthiga sound med vibbar av hur artister som Bruce Springsteen och Paul Simon lät under den perioden. Den må stundtals låta riktigt lökig men det är med glimten i ögat. 5/10

Violet Cheri – Sölvesborg

INDIEPOP Violet Cheri gör indie av den gamla skolan som doftar Shout Out Louds och en fjunig Timo Räisinen. Det är imponerade att flera av melodierna enkelt kan sätta sig på hjärnan. De kommer göra sig bra live, även om musiken i sig inte känns särskilt banbrytande. 7/10

Curtis Harding – If Words Were Flowers

SOUL Det senaste albumet Face Your Fear från 2017 var en mindre sensation. Med ett nytt grepp uppdaterade Curtis Harding retrogenren men plockade bitar från gårdagens soul och balanserade upp den med ett modernt tankesätt. Den nya plattan If Words Were Flowers är en fortsättning på samma spår och utvecklar ljudbilden med toner från såväl jazz som rock, och därtill slängs vassa samhällsskildringar in i mixen. 8/10

Folke Nikanor – Främmande

POP Mannen med musiksveriges bästa namn dukar upp och bjuder in till buffé av svensk indiepop – här medverkar alla ifrån Amasons Amanda Bergman till Dolces Anna Levander och Mattias Björkas från Vasas flora och fauna. Det blir ett vemodigt adventsljusbelysts mörker som stundtals smakar alldeles ljuvligt. 7/10

Julie Doiron – I Thought Of You

AMERICANA I Thought Of You är Julie Doirons första soloalbum på nio år och denna skiva består av en utmärkt samling låtar baserade på country, folkrock och rock. Härliga spår som romantiska ”How Can We?” och vackra ”Darkness To Light” är riktigt bra och borde attrahera den stora massan (de som lyssnar på americana åtminstone). Bill Callahan är en bra referenspunkt. 8/10