På den Gaffaarrangerade branschfesten i Zound Industries stiliga kontor på Stockholms Centralstation har det samlats en salig blandning musikfolk för att dricka gratis alkohol och se kvällens artist. I denna något omaka lokal hittar vi countryartisten Henric Hammarbäck som uppträder under sitt artistnamn H. SELF tillsammans med band.
Bakom oss som står vid scen när bandet kliver på hörs barsorlet från folk som mest är där för gratis dryck men de tynar bort när bandet börjar spela. Låtarna är från H. SELFs nya debutalbum Broken Live On som är en till stor del dyster historia, precis som klassisk hjärta och smärta-country ska låta.
På samma sätt som skivan om inte bättre griper musiken tag i en när den framförs live. Första låten Ain’t One är ett hjärtskärande grubblande över det fina i sorgsenhet och sätter tonen för spelningen utan att framställa bandet som ångestproffs. Tvärtom är det hela väldigt tillbakalutat och avslappnat även fast de sorgsna undertonerna finns där.
Det är just hur väl H. SELF lyckas med balansgången att fylla musiken med sorgsenhet utan att låta bägaren rinna över och hålla det hela inom ramen av smått svängig honky-tonk som är hans största kvalitet. Hans något blyga scenpersona och de småudda ställena han spelar på har bidragit till hans image som countrydoldis men denna gång höjs framträdandet av faktumet att det står ett helt band på scen.
Under tidigare spelningar som H. SELF gjort på lokaler som Melodybox har det på sin höjd varit en gitarr eller två men nu erbjuds instrument från hela countryspektrat såsom fiol av Casper Hedberg och steelgitarr av Petter Törnqvist för att nämna några.
Efter att ha spelat runt sex låtar på drygt en halvtimme får vi veta att nu har de inga fler låtar inövade och konserten är slut. Och det är verkligen ingenting jag har något emot. Kanske att det kändes långt i jämförelse med tidigare spelningar på Melodybox men i regel så tycker jag inte heller att konserter ska behöva hålla på så värst länge.
Vissa artister kan dra så galet över tiden att det känns lite skönt när nån känner för att köra i sådär 30–40 minuter. Men såklart vill publiken ha extranummer och efter ett tag kliver H-SELF själv upp och drar av den egenskrivna jullåten Silent Heart. Det är heller ingen munter historia, något om ”I celebrate christmas with a silent heart”. Men riktigt fin är den.
Jag hoppas innerligt att H. SELF och det grymma band han hade med sig får chans att spela igen snart och denna gång kanske på en mer offentlig scen. Men till nästa gång finns hans debutalbum att kolla in, och jag rekommenderar det varmt till alla som är nyfikna på en av Sveriges bästa countryartister!
