Anton Wernebäck: ”Jag tycker det är roligare att micka upp saker än att skriva låtar”

pressfoto

Anton Wernebäck pratar hellre inspelningsteknik än låttexter. Den 26 november släpps hans andra fullängdare Portrait of My Dreams, med tio 60-talsdoftande poplåtar. HYMN har träffat honom i studion. 

– Jag tycker det är roligare att hålla på och micka upp saker än att skriva låtar. 

Studio Småstad ligger åtta minuters bilfärd västerut från Anton Wernebäcks lägenhet i centrala Halmstad. Anton driver studion tillsammans med vännen Noah Söderberg, och även om han trivs vill han snart vidare. Inom två år tänker han hitta ett ställe som inte gör att han luktar källare när han kommer hem på kvällarna.

Han är påtagligt självkritisk vad gäller det egna artisteriet, och menar att han inte har ”hela  paketet” för vad en artist ska vara. Så fort instrument och studioutrustning kommer på tal reser han sig däremot ivrigt från sin plats vid mixerbordet och visar sina favoriter. Där finns Rickenbacker-basen han fyndade i Stockholm, ett engelskt piano från 60-talet och en anspråkslös men pålitlig gitarrförstärkare med tremolo och snygg rördist.

På väggarna samsas konsertaffischer med svartvita bilder av det tidiga 1900-talets Halmstad. Halvt gömd bakom en dörr står ett  mixerbord som i många år tjänstgjort i Gyllene Tider-gitarristen Mats Perssons studio Tits & Ass. Nyast av prylarna är en sångmick.

– Den låter så bra, så när jag testade den första gången fällde jag faktiskt en tår.

pressfoto

Studion öppnade i januari 2020, Anton fick många jobbförfrågningar och tackade ja till de flesta.  Efter bara tre månader var han tvungen att sjukskriva sig på grund av utmattning. Efter sommaren kunde han återgå till att jobba igen – men nu håller han sig till att vara i studion vardagar mellan 8 och 17, och är noga att släppa arbetet när han kommer hem.

– Även om det här har varit min hobby så är det inte det nu. Jag får skaffa andra hobbies, för det här är jättekul men jag kan inte komma hem och sitta på Youtube och kolla på folk som mickar upp trumset. För det gjorde jag i början – ”okej jag har jobbat i 18 timmar idag, hur varvar jag ner,  jag kollar på någon som bygger en mikrofon medan jag somnar”. Man blir helt dum i huvudet av det.

Anton verkar tillfreds med att hans musik inte är för alla. Vissa textrader är ocoola men fick vara med för att det kändes kul, förklarar han – men menar inte att lyssnarperspektivet är ointressant.  Vissa låtar är skrivna med en målgrupp i åtanke, som öppningsspåret ”Sunflower Street”.

– Den låter ju bara 1966. Jag tänkte, de som nappade förra gången på att det här lät retro – nu ska ni få en retro-låt!

Han spricker upp i ett stort leende. 

– Basen ligger i vänster, trummorna i höger, nu fucking kör vi! 

Under tillkomsten av den medryckande singeln ”It’s A Lovely Game” frågade sig Anton ifall låten hade kunnat komma med på en indierock-spellista, berättar han.

Tänkte du så medan du satt och gjorde den?  

– Ja, det tänkte jag. Jag hamnade på Indie Highlights någon gång med ”I Guess I’ll See You In  The Movies”. Och bara – ”det här var en cool spellista, men jag låter minst indie av alla som är med här. Hur blir det om jag gör att det låter lite mer indie?”

pressfoto

Efter att i flera år skrivit och givit ut musik på svenska, har Anton hittat hem i engelskan. 

– Jag tycker nog inte att mina låtars styrka ligger där, i texten. Och när det är på engelska så blir det på något sätt att musiken får tala lite mer. Det blir inget coolt sound om det här skulle vara på  svenska, det hade blivit lite Arvingarna över det nästan. Egentligen! Nästan.

“Det finns ett lite för enkelt djup i svenska texter ibland”

Det låter som att du gömmer dina texter.  

– Jag tycker att man får gräva lite efter dem. Det finns ett lite för enkelt djup i svenska texter ibland, för att det talar så direkt till en – och det kan vara jättefint, men jag känner inte att det passar mig.

Klockan går mot lunchtid och det är dags för Anton att rota fram bilnycklarna igen. 

– Jag har råkat säga ja till att hoppa in och jobba. Det är en musikaffär inne i stan – när det kör ihop sig för dem, hoppar jag in ibland.

Resonemanget är enkelt – vill man köpa Neumann-mikrofoner till inköpspris, gäller det att också ställa upp för musikhandlaren.

‘Portrait of My Dreams’ släpps på fredag 26/11