HYMNs Kristoffer Nilsson ar intervjuat producenten och musikern Johan Weber.
Det är en gråtung eftermiddag i Göteborg när spårvagnen rullar genom Majorna. Det har gått drygt fem år sedan jag intervjuade Johan Weber på Linnégatan om hans soloprojekt Weaver. Ibland kan jag tycka att det är anmärkningsvärt hur fort jag upplever att tiden går för det känns verkligen inte som fem år sedan. Hur som helst stämmer det så klart och det har hunnit hända massor sedan dess.
Vi sätter oss på varsin stol i Johans Studio Bassängen med varsin kopp kaffe. På väggarna hänger sladdar, ett stort mixerbord har fått sin naturliga plats i ett bord och utmed väggarna står gitarrer, trummor och annat. Jag blir särskilt glad av att se en rullbandspelare.
Om jag minns rätt började du spela i band i högstadiet och idag är du producent och har egen studio. Hur sammanfattar man den resan lite kort?
– Oj, jag vet inte. Johan sitter tyst en kort stund innan han fortsätter: För mig känns det som att jag började med musik på riktigt i 20-årsåldern. Innan dess var det mest på skoj, men då blev det mer på allvar. Några år senare startade jag mitt soloprojekt Weaver och jag började repa mer. Jag började studera på Nordiska visskolan i Kungälv 2013 och sedan Musikhögskolan i Göteborg 2015.
“Jag gjorde senaste giget med Weaver i slutet av 2018 och då bestämde jag mig för att ta en paus från Weaver”
Hur kommer det sig att du valde producentvägen?
– Jag valde inte egentligen, det bara blev så. Jag gjorde senaste giget med Weaver i slutet av 2018 och då bestämde jag mig för att ta en paus från Weaver. Jag ville fortsätta som frilansmusiker och spela med andra ett tag, men sedan kom Corona. Jag började bygga en studio, främst för att spela in demos, och nu är jag här, berättar Johan med ett leende.
Har din roll som producent gjort att du lyssnar annorlunda på musik nuförtiden?
– Jag har nog alltid omedvetet lyssnat på musik med producentöron. Sedan jag började mixa har har jag kanske lyssnat annorlunda, men jag kan nog bortse från det. Jag tror att det är på det sätt jag alltid har lyssnat på musik som gjort att jag blivit producent nu.
Vi pratar om rullbandspelare och gamla inspelningar med blueslegenden Robert Johnson och det är en särskilt fin atmosfär i denna studio. Det är lugnt och stilla och orden hamnar precis där väggar och tak har bestämt att de ska hamna.
Vilket var ditt första producentjobb?
– Det var Berg & Bedragares senaste album Sånger och sånt jag glömde säga som släpptes i början av 2020. Christoffer Berg och jag spelade in delar av skivan här i min stundio och i Studio Lyckholmia i Göteborg och andra halvan, med band, i Uddevalla. Jag har känt Christoffer sedan vi gick på Nordiska visskolan tillsammans och vi har hållit kontakten sedan dess. Jag mixade deras EP Ö-musik (2019, min anm.) och det var första gången jag mixade. Jag la på pedal steel i samband med det och var senare med och spelade på releasegiget på Sticky Fingers, minns Johan, och Niels Nankler mixade skivan.
– Därefter spelade jag in Famnens debut-EP. Gustav Löfstrand och jag spelade in allt tillsammans och jag spelade bland annat trummor, säger Johan med ett leende. Gustav ville att jag skulle mixa och då blev det en helt ny resa.
Du spelade in Spela Döds debutsingel, som släpptes tidigare i år. Vad kan du berätta om det?
– Vi spelade in på ungefär samma sätt som vi spelade in med Berg & Bedragare och vi spelade in ett helt album. Huvuddelen av inspelningen gjordes under några dagar i Uddevalla och så spelade vi in sången här. Albumet hade release på Fyrens Ölkafé nyligen och det var en lyckad kväll.
Du producerade även Paul Bäcklins soloalbum och ni spelade tillsammans i The Diamond Man Clan. Hur är det att plötsligt hamna i nya roller, du som producent och han som musiker?
– För mig var det aldrig självklart att vi skulle göra det överhuvudtaget. Det kändes viktigt att vi verkligen pratade om det innan vi ens försökte. Han är min bästa vän så vad såg vi för farhågor? För mig är det viktigt att man är öppna mot varandra och berättar vad man tycker och känner. Alla i rummet ska kunna påverka musiken. Det har gått smidigt och jag tror att det beror på att vi pratade om det innan. Det har varit väldigt roligt att spela in med Paul.
Vilka tips skulle du ge en musiker som går i tankar om att bli producent?
– Eeeeh, det var svårt. Johan funderar en stund. Det som varit väldigt fint för mig är att skapa förutsättningarna. Jag har egentligen aldrig haft den drivkraften, men har haft mycket nytta av mina erfarenheter som musiker. Jag väljer att guida inspelningen. Det är det som betyder mest, att den som ska prestera något får möjlighet att göra det och nummer två är att fånga det ögonblicket så bra som möjligt. Det går att göra på tusen olika sätt och där är det viktigt att lite på sin intuition. Sedan är det ljudet och viktigt att man anpassar inspelniongen till vilken utrustning man har. Om man vill att det ska låta som 1920-talet bör man ha en rullbandare, säger Johan med ännu ett leende.
Johan byggde Studio Bassängen från scratch och idag är det en modern studio med åtskilliga möjligheter. Jobben har överlappat varandra och det har varit ett bra tempo sedan starten. Johan berättar med stor inlevelse och det är lätt att höra mellan raderna att han är nöjd med vart han har kommit med sin studio hittills samtidigt som han ofta återkommer till tankar om hur det ska utvecklas på sikt. Det verkar finnas ett hav av idéer.
“Jag håller på att spela in några låtar som kanske kan mynna ut i ett album någon gång, men det är oklart om det blir under namnet Weaver”
I september 2016 träffades vi och gjorde en intervju om ditt fina soloprojekt Weaver. Hur är statusen för Weaver just nu?
– Just nu finns inga konkreta planer alls. Jag håller på att spela in några låtar som kanske kan mynna ut i ett album någon gång, men det är oklart om det blir under namnet Weaver. Jag vill inte sätta någon etikett på det just nu och jag vet faktiskt inte om det kommer att släppas någon gång.
Du är även, tillsammans med Niels Nankler, Elaine Dowling och London Rönneklev, ELD som är aktuella med ny musik. Vad kan du berätta om det?
– Vi spelade nyligen in en video till “Transformation Is Necessary”. Låten är främst baserad på en sampling av Lindha Kallendahls “Transformation Is Possible”. Jag hade först tänkt släppa under eget namn och jag visade den för Niels och London som började mixa den och därefter tyckte jag att vi kunde göra den som en ELD-låt (videon till “Transformation Is Necessary” släpptes den 30 oktober, min anm.).
Vad händer framöver?
– Jag har börjat spela in en låt med Valter Nilsson och börjat mixa två nya EP med Spela Död. Vi har börjat planera en ny skiva med Paul Bäcklin och jag blev nyligen klar med mixen till Famnens tredje EP. Sedan får vi se. Jag vill spela in lite eget också och fortsätta att bygga vidare på studion.
Vi skiljs åt och jag går återigen ut i den vackra hösten. Det har börjat regna och löven ligger utspridda på trottorerna. Jag känner mig varm inombords efter en fin pratstund och jag sätter mig återigen på en spårvagn som långsamt rullar genom Majorna.
