Att releasefester i vanliga fall nästan uteslutande fokuserar på nytt material känns som givet, Och det är med denna inställning jag beger mig till Pustervik för att fira Makthaverskans nysläppta album För Allting. Trots allt överträffar kvällen de förväntningarna med råge.
Väl på plats på Pustervik kokar det av liv och det märks hur mycket stämningen är laddad. Det har nämligen varit en lång väntan för hemmapubliken med två och ett halvt års uppehåll sedan Makthaverskans senaste spelning i Göteborg. För stämningen i lokalen denna gång ansvarar Hannes Ferm (HOLY) som även har producerat det nya albumet. De eteriska tonerna från dansgolvet förs vidare när den experimentella duon Monokultur med Elin Engström (Loopsel) och JJ Ulius (Skiftande Enheter) i spetsen agerar förband och skapar en hypnotisk ljudbild med hjälp av gitarrer och effektpedaler.
När det blir dags för kvällens huvudakt att inta scenen inleder de sitt set med förvånande självsäkerhet signerat ett rutinerat liveband med ”This Time”, ledsingeln från den nya skivan. Publiken är ivrig, och även fast att Makthaverskan inte är direkt kända för sina uttömmande mellansnack syns det att samtliga i bandet är överväldigade av responsen då Maja redan efter ett par första låtar utbrister: ”I am speechless”.
Setlistan erbjuder en välbalanserad samling låtar där bandet lyckas skickligt kombinera både nytt och gammalt och då välja bland de smakligaste godbitarna ur bandets repertoar. Under kvällen får nya spår som ”Lova” och ”All I’ve Ever Wanted To Say” samsas med gamla favoriter som ”Outshine” och ”Antabus”, vilket skapar en rättvis bild av Makthaverskans 13-åriga karriär till den grad att spelningen får mer av ”The Greatest Hits”- än releasefestvibbar.
Brytpunkten blir dock när bandet kör halvakustiska ”To Say It As It Is” från föregående skivan III. Trots att Maja först glömmer texten backas hon upp av publiken längst fram och på andra försöket växer låten till en fascinerande berättelse som till största delen bärs av Majas nakna röst. Jag kommer på mig själv att tänka att det nog behövs lite självdistans att stå där på scen i en fiskarhatt och sjunga med en sådan kraft som får hela Pustervik att hålla andan, Och det är just det mäktiga ljudlandskapet kryddat med en smula nonchalans som kännetecknar bandets attityd på scen.
Viss nervositet till trots är publiken redo att acceptera allt och förlåta de små missarna i texterna. Ledordet för kvällen blir den tacksamhet som uppstår i kontakten mellan Makthaverskan och publiken. Från där jag iakttar upplevelsen ser publikhavet ut som en enda hungrig massa redo att sluka bandet närsomhelst. Blyga försök till crowdsurfing förvandlas till en mer omfattande moshpit närmare slutet där den exalterande publiken vrålar och ylar tillsammans med Maja.
Att Makthaverskan 13 år senare fortfarande står på scen och levererar en samling väl utvalda låtar för ett fullspäckat Pustervik är minst sagt imponerande. De är inga tonåringar längre men har samma energi kvar och trots att vissa texter glöms bort bjuder de på ett välfungerande samspel medlemmarna emellan som väcks med råge av publikens iver och entusiasm. Just ikväll när Makthaverskan tar sig upp på scenen igen blir allt förlåtet. Just ikväll blir de det enda husband Göteborg egentligen behöver.
