Orkar man höra fler låtar sprungna ur artisters isolering under pandemin? Finns det något mer att skriva om att sitta inomhus och blicka ut, längtande? Courtney Barnett kan, precis som med allt annat, faktiskt tillföra något mer, en annan blick på de mest självklara och allmängiltiga sakerna. Med Thing Take Time, Take Time bjuder hon in oss i ett ljudlandskap som är lätt och luftigt, med svävande, mer utzoomade texter än på tidigare album. Om kärlek, lycka och livet i stort – saker som tar tid.
Vi vet premissen nu, Artist X fann en ny tillvaro och ett annat tempo när världen drabbades av pandemi och lockdown, och inspirerades till att göra musik på ett nytt sätt. Så var även fallet för Courtney Barnett, men det blev inga deppiga låtar om världens tillstånd, om ensamhet eller om isolering. Istället växte hennes mest lyckliga och enkla album fram. Eftersom texterna är så mycket ljusare och hoppfulla än tidigare, är även soundet mer öppet och snällt, med mjuka gitarrer, trummaskiner och lekfulla synthslingor.
“Write A List of Things To Look Forward To” drivs av ett poppigt gitarrkomp, fint i sin enkelhet. “Here’s The Thing” stressar inte fram, den lunkar fram, med ett avskalat sound som sätter texten i fokus. Som en trygg hand att hålla i leder “If I Don’t Hear from You Tonight” lyssnaren genom sina tvivel på kärleken och påminner en om att kärlek ska vara enkelt. Det är en klassisk kärlekslåt med den briljanta (kanske lite smöriga) raden “If loving you is a crime, then give me those frontpage headlines”.
Bara några låtar in under första lyssningen börjar jag drömma mig bort till våren, de första soliga eftermiddagarna när man tar en omväg hem för att få vara ute lite längre, lapa lite mer sol. Lätta steg och en lätthet i luften. Precis så känns det att lyssna på Things Take Time, Take Time, det känns varmt och hoppfullt, som att mörkret sakta suddas bort, man kan se horisonten igen. En känsla att hålla fast vid kommande mörka månader, dagdrömma om att ta en promenad tidigt i april med “Rae Street” i hörlurarna.
Det Courtney Barnett gör bäst av allt är att skapa så stora, omfattande berättelser med sina ändå så skärskådande texter, hon skriver på ett sätt som skakar om mig och får mig att vilja printa ut texterna och läsa dem om och om igen. Släpande sjunger hon fram textrader som “Don’t stick that knife in the toaster”, i otroliga “Take It Day By Day”, som är en slags uppmaning om att ta hand om sig själv och de man älskar. Det kan låta klyschigt, och kanske är det också det, men det är faktiskt skönt att lyssna på musik som uppmanar en till lugn och sans. Ibland behöver man bara att en släpsjungande australiensare ber en att ta det lite lugnt.
Och visst, det kanske inte är det mest spännande, banbrytande albumet jag hört, men det behöver inte musik vara heller. Det enkla, mjuka rum som Barnett skapar under de 10 spåren på albumet är skönt att vara i. Det är skickligt komponerat och känns väl avvägt, det finns precis lagom mycket nyanser för att inte bli monotont. Det är ingen nyhet att Barnett är skicklig på att skapa ett narrativ, att få med sig lyssnaren in i hennes värld, och med Thing Take Time, Take Time bevisar hon det ännu en gång.
[Mom + Pop Music, 12 november]
