Fartyg 6, Pressbild
Härom veckan spelade sextetten Fartyg 6, med medlemmar hemmahörande såväl i Göteborg som Stockholm, på Inkonst i Malmö. En alldeles förträfflig kväll där bandets musikaliska lekfullhet som rör sig över många olika stilar firade stora triumfer.
Spelningen var bland annat till för att fira deras senaste album Osmund, vilken följer på EP:n Den första (2016) och albumet Allt faller (2018). Innan spelningen satte jag mig ner med Fartyg 6:s sångerska Matilda Andersson för att fördjupa mig i deras historia och nutid.
– Idén till Fartyg 6 uppkom med att jag hade tankar på att tonsätta mina egna dikter. Jag hade skrivit dikter som jag inte gjort något med. Jag och saxofonisten Daniel Gahrton, som också varit med från starten, började sätta musik till dem. Vi blev väldigt bra kompisar och hade en impro-duo ihop ganska länge. Jag var på Brötz-festivalen (arrangeras av jazzklubben Brötz) i Göteborg och sa att ”jag borde väl få spela här”. Och de hörde av sig och erbjöd mig ett datum. Men då hade jag inget band. Så jag behövde några musiker och då valde jag de jag tycker bäst om.
Fartyg 6 ger ut sin musik på Pacaya Records, ett artistägt kollektiv likt bland annat Havtorn som HYMN har skrivit om ganska mycket genom åren. Det skulle kunna vara en ren slump att tre av de senaste intervjuerna jag gjort är med artister från Pacaya, eller så är det att det görs väldigt mycket bra musik där som lockar mig.
– Jag hade redan gett ut ett annat band där, min ensemble FYR. (för övrigt Veckans fynd i Hymn, januari 2016). Jag frågade Lovisa Samuelsson, som grundat Pacaya om vi kunde ge ut Fartyg 6 där och hon gillade musiken. Nu är jag typ delägare eller vad man ska kalla det, vi är en förening.
Er nya skiva heter Osmund. Varifrån kommer den titeln?
– Det var mest av praktiska skäl. Det funkar väl. Låten ”Osmund” representerar väl det vi gör nu. Skivan är lite mjukare, mer melodisk än tidigare så den låten fick representera skivan. Låten heter så för att det är ett väldigt vackert namn. Den handlar om en relation som man inte riktigt vet vad det är. Det är inte om en person som heter Osmund utan det får representera en annan person som inte nämns vid namn. Men Osmund är ett av mina favoritnamn.
Texterna har, som du redan varit inne på, ett genomgående poetiskt anslag. Kan du säga något generellt om din ingång till textskrivning.
– När det är låtar på svenska så har jag den inputen generellt att jag vill tänka dikt. Jag älskar metaforer och väver gärna in det och ibland så blir det kanske lite flummigt. Jag hoppar gärna mellan olika perspektiv i texterna. Det låter som jag sjunger om en sak, men så kommer det plötsligt infall från ett annat håll.
Jag anar även en förkärlek för svensk vistradition när jag lyssnar på din sång.
– Det finns mycket inspiration därifrån, det är bland det jag lyssnat mest på som barn och ung. Jättemycket visprogg framför allt.
Fartyg 6, Pressbild
Jag tycker att i många instrumentalpartier går ni ganska tydligt ifrån jazz och drar betydligt mer åt en poptradition.
– Jag har inte vuxit upp med jazz. Jag började lyssna på det ganska sent, jag har lyssnat mycket mer på rock. Rock, visprogg, skatepunk och folkmusik. En jäkla salig blandning. Jag älskar orkestral pop och rock, har lyssnat mycket på Queen. Jag gillar att tänka på låtar som stycken, som är klassiskt inspirerade och att låtarna får vara långa, att de inte måste hålla en viss längd. Jag har också lyssnat mycket på nutida musik som görs lokalt, alla mina vänner är ju stjärnor.
– Vi gillar att utforska. När vi började var det mer dramatiska låtar. Speciellt Daniels låtar – vi delar på låtskrivandet 50/50, han är mycket mer jazztradition. Han är också väldigt influerad av Frank Zappa. Man hör skillnad mellan våra låtar, jag är mer drömsk och mer balladig.
Något som verkligen präglar er ljudbild är att ni genomgående använder basklarinett.
– Basklarinett är det bästa. Alltid. Det är bara på en låt vi inte har det. Dubbelt mörkt blås är det som är grejen. Basklarinett känns väldigt intimt, den passar perfekt i skandinavisk, melankolisk musik.
De som sysslar med jazz brukar vanligen vara involverade i flera andra projekt också. Kan du berätta lite om dina?
– Det jag spelar mest med förutom Fartyg 6 är Olimpias Orkan. Olimpia är en Göteborgsbaserad pianist. Det är det enda band jag är med i där jag inte är bandledare – det är underbart! Fantastisk musik, väldigt Brian Blade-inspirerad jazz. En perfekt kombo av amerikansk contemporary jazz och svensk pop.
– Vidare är jag med i några mer konstnärliga performance-projekt. Jag jobbar med Casey Moir, en vokalist-kompositör. Jag är en del av hennes verk och vokalensemble. Jag har även ett nytt projekt på gång – jag ska starta mitt första band under eget namn. Jag har aldrig haft mindre än sextett tidigare, men det här kommer vara ett mindre band med i alla fall sång och trumpet. FYR. ligger tyvärr i dvala för närvarande.
Fartyg 6 spelar releasekonserter för Osmund på Musikaliska i Stockholm 11 november och på Skeppet i Göteborg 18 november.
