Såhär års börjar man drömma om att vara en fågel. Och om det inte är möjligt – ett löv. Eller ett sådant helikopterliknande dun som maskrosorna lämnar efter sig.
Kan danskar flyga? Jag har läst att de konsumerar mest SSRI i hela världen. Jag vet inte hur det ser ut med biverkningar. Sådant kan variera mellan tillverkarna.
Första gången jag såg Efterklang var jag så magsjuk att jag var en mumie. Caspar Clausen gick igenom luften (ej att förväxlas med att flyga) och Rasmus Stolberg spelade under vattnet (ej att förväxlas med att sjunka). När det var slut var jag full av ljus, även om jag fortfarande var hopskrumpen.
Jag blev så ledsen när jag såg att Windflowers inte skulle vara på danska även om jag aldrig lyssnade på Altid Sammen. En dansk jag kände hade Altid Sammen på en keps. Det lät lite som en önskan, men det kanske var ett krav.
På Windlfowers är det bara ”Åbent Sår” som inte går att avgöra ifall den är på danska eller engelska. Det är kanske en sorts kreol, fast på pop, det låter som en dröm om ett nytt språk, precis som Jonathan Johansson gjorde med svenska och engelska och twitter på Scirocco (och jag förstår fortfarande inte varför han är ensam om det). Och jag tänker på att om man står vid floden i Köpenhamn så kan man lura sig själv att man är någon helt annan stans i Europa, eller ett spöke.
På Windflowers fortsätter Efterklang att göra vackra saker. Jag vet egentligen inte varför jag formulerar det som ett problem – vem som har lärt mig att allt det fula är det som är bra. Men Efterklang gör bara vackra saker. Och då slutar jag lyssna, efter ett tag.
Kant sa att skönheten antingen är fri eller beroende (kanske är villkorad en bättre översättning)*. Om den inte har ett syfte eller en tanke bakom så är den fri. Allting som skapas efter en måttstock, är villkorat. Och Windflowers är så villkorad. Fast den handlar om naturen och den blomma som växte fram ur marken där Afrodite grät ner i blodet över en död Adonis (för det måste ses väl ses som fri skönhet?).
Jag älskade Piramida, den hemsöktes i alla fall av den där sovjetiska tomheten och alla spöken från flygplanet som gick ner en bit från inspelningsplatsen. Windflowers är vacker som ett fotografi av en soluppgång eller ett gäng träd jag sett på väggen hos en terapeut – högst stiliserad och hårdragen. Ofri.
*Det är vacker att Kant, med sitt strama hårfäste och rutiner som tänkte så mycket på rättvisan och döden, också tänkte så mycket på skönheten och det vackra. Även de första människorna målade på grottväggarna.
[City Slang, 8 oktober]
