I bioaktuella The Sparks Brothers hyllar artister som Björk, Flea och Vince Clarke sin inspirationskälla Sparks – bandet bakom tidlösa låtar som ”This Town Ain’t Big Enough For Both Of Us”. Rebecka Ljung listar hisnande karriärfakta från filmen och får nytt bränsle till sin kärlek för bandet.
”Sparks … Vilka är det?” Frågan ställs några gånger per år. Åtminstone till mig, som inte kan låta bli att lyfta mina favoritband i tid och otid. Jag brukar nämna att Sparks har delat scen med Queen, säljer ut konsertlokaler världen över och låter som inga andra. Men räcker det för att förmedla storheten hos den ständigt aktuella musikorganismen Ron och Russell Mael från Los Angeles? Kanske inte. Så nyheten om en dokumentär drog upp mungiporna.
Tack vare Edgar Wrights bioaktuella dokumentär The Sparks Brothers har jag nu påmints och utrustats med en näve musikhistoriska pärlor att varva med, när frågetecknet dyker upp igen. Argument för varför du som gillar musik, bör ge Sparks en chans eller två.
Några kul, stundvis hisnande skrytfakta om Sparks från filmen:
1. Ron Mael skrev Sparks-låten ”Computer Girl” år 1966. Fast han inte visste vad en dator var. Innan Kraftwerk ens fanns.
2. 1979 släppte Sparks elektroniska popalbumet No. 1 in Heaven, som har influerat massor av syntpop. Detta samarbete med Giorgio Moroder kom till då de ljugit ihop ett sådant i en intervju.
3. Joy Division lyssnade på No. 1 in Heaven när de spelade in ”Love Will Tear Us Apart”.
4. 42 år in i bandets karriär, år 2008, spelade de alla sina dittills släppta album live – ett album per kväll – 21 konserter i rad. De hade repat in runt 300 (!) låtar.
5. Sparks musikalfilm ”Annette” prisades på filmfestivalen i Cannes i år. Adam Driver och Marion Cotillard gör huvudrollerna och Leos Carax regisserar.
Är du imponerad än? Om inte, råder jag dig faktiskt ändå att se The Sparks Brothers. Det är ett varmt porträtt utan en tråkig minut och du får veta många intressanta musikanekdoter. Lyxiga, färgsprakande arkivbilder från Sparks äventyr och tidsandan omkring varvas med kul animationer och både rörande och komiska intervjubitar. På en kavalkad av Sparks-hits mejslas bilden fram av vilka de är och vad de betyder för musikhistorien. Jag skrattar, ryser och får ibland … lätt fuktade kinder.
Regissör Wright låter Ron och Russell Mael visa sina underfundiga, roliga och sympatiska personligheter. Han bjuder också in musik-, film- och humorprofiler som har följt Sparks genom minnesvärda med- och motgångar – och influerats. Björk, Jane Wiedlin från The Go-Go’s, Mike Meyers, Flea från Red Hot Chili Peppers, Steve Jones från Sex Pistols, Vince Clarke och Beck medverkar, bland många andra.
Dessa talking heads slår bland annat fast att Sparks är en musikalisk gåta. Jag håller med – och blir på nytt tagen av hur den hårt arbetade, oförskämt talangfulla duon har återuppfunnit sig själva så många gånger, utan att tappa bort kärnan. Hur de då och då har fått en kommersiell fullträff, och uthålligt vägrat ge upp i perioder då framför allt hemlandet inte har fattat Sparks.
Sparks är aldrig direkt trendiga. Heller aldrig hopplöst ur tiden. Ibland före alla andra. De har en ogreppbar tidlöshet och en klockren blick på samtiden, som kastar magiskt ljus över tillvaron. Sparks har redan gjort ett avtryck i musikhistorien som få andra. Här har vi en fin dokumentation av varför.
The Sparks Brothers får svensk biopremiär den 8 oktober.
United International Pictures har tagit filmen till Sverige.
