Då var årets första höstmånad snart till ända, och det är dags att snabbrecensera ett gäng plattor som kommit ut under september.
Adna – Black Water
FOLKPOP Även om Berlinbaserade göteborgskan Adna fått en hel del press och lyssningar är det legimt att påstå att hon tillhör Sveriges bäst bevarade musikhemligheter. Det här borde nämligen kunna nå brett, Adna har en otroligt fängslande sångröst och nya albumet, hennes fjärde fullängdare, visar prov på utmärkt låtsnickeri. Det här är eterisk folkpop som slår an de stora känslorna – för dig som gillar musik i stil med Daughter och Phoebe Bridgers. Singeln ”November” är för övrigt det självklara soundtracket till den här hösten. 7/10
Sleigh Bells – Texis
NOISEPOP En gång i tiden var Brooklyn-duon Sleigh Bells något av det absolut coolaste som existerare på planeten Tellus. Riktigt så fräscht känns inte bandets noisepop 2021. Det som tidigare var nyskapande och energiskt tenderar på Texis att låta krystat och rörigt. Så trots att det finns ljusglimtar (på ”True Seekers” levereras till exempel popperfektion) är albumet tyvärr i mångt och mycket endast en ganska så huvudvärksframkallande parentes i musikhistorien. 4/10
V△LH△LL – Neversleep
WITCHHOUSE Det gamla witchhouse-spöket lever, långt efter hypen, men har antagit en rätt annorlunda skepnad på svenska V△LH△LLs tredje och hittills starkaste fullängdare. Neversleep är en vacker och förvånansvärt lättillgänglig, stilstudie i ljusskygga genrer som witchhouse, dark electro och neofolk. 8/10
José González – Local Valley
SINGER/SONGWRITER På José González första soloalbum på sex år är det mesta sig likt. Gitarrspelet verkar så fjäderlätt att det är hypnotiskt på gränsen till sövande, helt i linje med González nästan blaséartade sångstil. Den här gången växlar han dock språk och låter lyssnaren vaggas i takt med strofer på både engelska, spanska och svenska. Ska väl tilläggas att det sistnämnda känns mest ovant, men Local Valley är ändå högst stabil höstlyssning! 6/10
V/A – I’ll Be Your Mirror: A Tribute to the Velvet Underground and Nico
ROCK Få album har varit så inflytelserika för den alternativa rockscenen som The Velvet Underground and Nico och att höra den moderna indiesmusikens största stjärnor tolka den känns därför så självklart. När bland andra Sharon Van Etten, Thurston Moore och Michael Stipe tar sig an dessa klassiska låtar blir det än en gång så tydligt att skivan, så här mer än femtio år efter släppet, fortfarande är en av fundamenten till det som kallas indierock. Hur skulle musikhistorien sett ut utan detta mästerverk? Hemska tanke. 8/10
Wingtips – Cutting Room Floor
SYNTHPOP På sitt andra album tonar Chicago-baserade Wingtips ner gothrötterna något till förmån för oemotståndligt catchy synthpop med snygg, modern produktion. Cutting Room Floor är månadens synthpopsläpp, möjligtvis med viss konkurrens från Chvrches Screen Violence. 8/10
Jelly Crystal – Freak Show
INDIE Jelly Crystals debutalbum rör sig dramatiskt mellan olika genrer; pop, soul, jazz, glamrock. Låtarna behandlar tunga ämnen med en humoristisk finess som gör att man vill skratta och gråta samtidigt. De bygger tillsammans upp en bisarr, magisk värld av 70-talsglam och skandinaviskt vemod. Det är en genomgående stark skiva där pedobearpics.com har vågat ta ut svängarna ordentligt. 7/10
Amyl and the Sniffers – Comfort to Me
ROCK Australiensiska Amyl and the Sniffers bombarderar lyssnarna med snärtiga punkhits på andra skivan Comfort to Me – uppföljaren till 2019 års självbetitlade debutskiva. Det är rakt på sak, energin är hundraprocentig och gitarrerna river och sliter på ett sätt som får det att gunga i hela högtalarsystemet. Detta är rock’n’roll som fångar den rätta känslan. 8/10
Matthew E. White – K Bay
SOULROCK Matthew E. White är på lekhumör och hans nya skiva K Bay spritter av glädje och intressanta infallsvinklar. Ljudbilden är förankrad i 60- och 70-talens soulrock och det är uppenbart att White har lagt enormt mycket kärlek i dessa låtar, vilket gör att det är svårt att inte dras med i alla medryckande melodier. K Bay är kanske inte den mest spännande skivan, men låtarna håller riktigt hög klass. 7/10
Spiritbox – Eternal Blue
METAL Spiritbox-skivan Eternal Blue lär vara det mest hypade albumet inom metalvärlden 2021. Videor har gjorts på när ”äkta metal-killar” (som folk har valt att kalla det för någon idiotisk anledning) lyssnat på låten ”Constance” och börjat gråta (för en äkta metal-kille kan såklart inte gråta annars). Nackdelen med en stor hype är att man oftast lämnas smått besviken. Dock inte med Eternal Blue. Skivan innehåller allt man hoppats på. Den är rå, vacker och genomtänkt. en av årets bästa skivor. 9/10
Angels & Airways – Lifeforms
ROCK Tom DeLonge fortsätter att ta oss upp i rymden med skivan Lifeforms. Det är en aningen tråkigt att hälften av låtarna på den tio låtar långa skivan redan har släppts som singlar. En hade kanske önskat sig några låtar till då det gått sju år sedan förra plattan. Tio låtar mättar inte så bra då. Lifeforms har allt man vill ha om man är ett fan av Angels & Airways och/eller Blink 182 samtidigt som det flörtas otroligt mycket med 80-tals new wave. Spåret ”Automatic” låter nästan som en ny version av New Orders gamla dänga ”Age of Consent”. Lifeforms är lite för kort men otroligt bra. 8/10
