Pandemin fick pianisten Anders Teglund att sadla om till cykelbud. Under ett och ett halvt år blev vardagen som kulturarbetare utbytt till en verklighet som ”rider” hos en av gigekonomins största företag. Erfarenheterna från den krävande vardagen i den rosa Foodora-dräkten resulterade i boken Cykelbudet. En engagerande gestaltning om mänsklig utsatthet i den moderna staden under en finansiell och kulturell kris.
Den tredje mars 2020 intervjuas Anders av en journalist från GP. De pratar om hans kommande Sverigeturné som under sommaren ska gå vidare utomlands. Artikeln ska bli ett porträtt av pianisten som sedan ska publiceras på den internationella pianodagen. Anders arbetar med ny musik och har djärva idéer om hur han kan häva sig uppåt inom den kreativa sektorn. Där, bara några dagar innan coronapandemin ödelägger stora delar av Europa, börjar den kronologiska dagboken i Cykelbudet. Inbokade gig blir flyttade för att sedermera bli inställda. Den ekonomiskt skakiga grund som Anders redan står på försvinner nu helt under hans fötter. När han inser att pandemins grepp inte kommer släppa inom den närmaste framtiden söker han jobb som cykelbud hos Foodora, ett yrke som enligt sökträffar på google ger 39 kronor i snitt per arbetad timme (anställda bud hos Foodora tjänar dock 150 kr i timmen i snitt enligt Johanna Lindskog Lindell som jobbar med PR på Foodora, red anm).
”Jag kände… nu faller allt och jag faller med”
– Jag kände… nu faller allt och jag faller med. Jag behövde göra någonting. Foodora och skrivandet blev en slags livboj. Jag behövde aktivera mig med någonting som var kopplat till den här krisen. Det blev någon form av skyddsmekanism, det blev en slags stresshantering. Samtidigt är Foodora-jobbet sjukt stressigt, man är utsatt. Man har så himla lite kontroll över hur man arbetar. Man inser till slut att man måste koppla bort kontrollen och låta sig styras av appen.
Skrivprojektet var initialt tänkt att bli en essä, en kort sejour för att kunna berätta om upplevelsen i gigekonomins fästning. När den andra pandemivågen vällde över Europa förlängdes projektet, essäformatet förvandlades till skisser på en fullskalig bok. Den påfrestande miljön blev under höst och vinter än mer svårhanterlig med sjunkande temperaturer och tilltagande regn utan utrymme för sjukanmälning. I denna hektiska period förmedlar Anders en upphöjd stress där Foodoras roadrunner-app ständigt manar på genom att mäta både reaktions- och leveranstid i hans arbete. Allt som går utanför den snäva tidsramen resulterar i förlorad inkomst. Svarar han inte på en order inom några sekunder varnar appen honom om att hans slöhet kommer att straffa sig.
– Jag hade inte fortsatt arbeta om jag inte haft skrivprojektet. Stressen blev överväldigande ibland, samtidigt insåg jag hur mycket privilegium jag har. Jag har en bra cykel och jag har riktiga regnbyxor. Allt eftersom kunde jag dock hantera det. Det är viktigt att säga att den stress som jag kände inte alls är den samma som för någon som arbetar för sin överlevnad.
Anders får uppleva en ny typ av prekaritet, där han i sin egen utsatthet upptäcker andras fördärv. Just prekaritet är ett återkommande tema i boken, även om den gestaltas på olika sätt, både i rollen som musiker och cykelbud. Termen används i stort för att beskriva mänsklig utsatthet där främst Guy Standing, professor i utvecklingsstudier vid University of London, kommit att använda begreppet för att beskriva vissa samhällsklassers utsatthet gentemot andra. Gestaltningen av detta ter sig brutalt i boken. Arbetare får sina färdmedel stulna, bud bli uppsagda på oklara grunder och någon hamnar på sjukhus efter en trafikolycka. I samtliga situationer är Foodoras ”riders” utlämnade till sig själv att lösa problemet. En miljö där frånvaron av mänsklig närvaro är total.
”Jag vill i boken vara transparent med vart jag befinner mig, det är inte så att jag har samma utsatthet som många andra”
– Det är jättenedbrytande. Det är ett ständigt osynliggörande av problemen. Oavsett om du skadar dig eller om din cykel går sönder. Det är ingen som lyssnar, det är ingen som bryr sig. Jag jobbade ju under de värsta veckorna på vintern, men jag jobbade inte sju dagar i veckan som många andra. Jag vill i boken vara transparent med var jag befinner mig, det är inte så att jag har samma utsatthet som många andra. Stressen som jag känner är inte den samma som för den som är utvisningshotad.
– En grundläggande sak i det prekära är hur ohållbart det är över tid. Arbetat präglas av kortsiktighet. Jag försöker beskriva hur hjärnan blir gigifierad, man börjar själv räkna pengarna och mäta allt man gör. Förhållningssättet gör att man pressas till att ta kortsiktiga beslut.
I boken berättar Anders om hans första lön från Foodora. Under april månad arbetade han sexton timmar och levererade 51 ordrar vilket gav 2 269 kronor, en stadig timlön i Foodra- mått mätt. Problemet är bara att han också haft utgifter direkt kopplat till hans arbete på drygt 3 500 kronor, kostnader som han inte behövt lägga ut hos en mer konventionell arbetsgivare. Foodoras så kallade ”riders” bekostar näst intill allt material själv. Detta gäller transportmedel, reparation och merparten av arbetskläderna, vilket gör att sexton timmars hårt fysiskt arbete i detta fall resulterar i en ekonomisk förlust på över 1000 kronor.
Genom sina loggböcker beskriver Anders sina upplevelse av ett samhälleligt mörker som i sin tur kastar ljus på en av norra Europas mest utsatta arbetsförhållanden. Anders vill vara noga med att han inte sökt med ljus och lykta efter de mest inhumana berättelserna. Han uppger själv att han inte försökt sig på någon sensationsjournalistisk utan istället försökt hitta olika positioner inom Foodora för att ge en realistisk bild av de förhållanden som råder. Ständiga reflektioner i hans författarskap gör att problematiken framhävs utan att vara exploaterande. Anders målar upp en nyanserad, men stundtals nattsvart bild av branschen. Han orienterar sig skriftligt skickligt inom miljöer av mänsklig utsatthet, inte minst i följetongen om utvisningshotade ”Mubarak”. Ett hudlös berättande om verkligheten för immigranter i samtiden gigekonomi.
I dagarna runt boksläppet meddelar Foodora att Anders inte kommer att få något förlängt avtal, han blir med andra ord uppsagd. Precis som för många andra uppsagda bud lämnas ingen förklaring om beslutet.
– Jag har bytt bort fler pass än vanligt nu under de senaste veckorna, det kan ju vara det som gjorde att jag inte fick förlängt. Samtidigt är det väldigt läglig att beslutet kommer nu när min bok finns tillgänglig. Jag tror inte Foodora är så förtjust i det.
(Cykelbudet finns ute nu via Teg Publishing)
