Det är en gråmulen septemberonsdag i Göteborg när jag promenerar genom Göteborgs fiskhamn. Det ska bli musik av tyngre sorten på Skjulet under kvällen och det är slutsålt sedan länge. Det är uppenbarligen fler än jag som är konsertsugna.
Först ut, en stund efter halv sju, är göteborgska Sara Ohm. Här pratar vi om experimentell noise/punk och Sara spelar ensam med sin Fender Jaguar. Jag har aldrig sett hennes soloprojekt tidigare, bara sett henne med Videoiid, och det blir en intensiv 20-minutersperiod. Låtarna frmförs i ett långt medley och bakom gitarren brummar en ljudmatta konsekvent i olika takter. Ett grönt sken fyller scenen och vid Saras fötter står en ljuslykta. Det är vackert. Sara skriker “Happy Birthday, I love you” och det passar utmärkt eftersom jag precis varit på en födelsedagsuppvaktning.
Direkt efter konserten uppstår en märklig tystnad, nästan som att luften gick ur oss, men kvällens DJ löser det snabbt genom att starta The Cures “Fascination Street” och det rullar på igen.
Den danska dark ambientakten Offermose står på tur ungefär en timme senare. Det känns som att de historiska tiderna går ihop när jag sluter ögonen, från stenåldern och framåt. Det är en rökfylld lokal som glittrar i rött under hela konserten och på scenen brinner även två stearinljus. Det är stämningsfullt och det låter grymt. Höjdpunkten är “Korrupt tradition”.
Ministrys “Just One Fix” dundrar ut ur högtalarna, röken skingras och trumsetet som stått lite i bakgrunden hittills sätts mer i fokus på scenen när klockan precis har passerat 21:30.
Leechfeast bildades i Slovenien för drygt tio år sedan, men är numera baserade i holländska Nijmegen. De har hunnit släppa två album, några EP och singlar och avslutar kvällen på Skjulet. De fem musikerna inleder med att skapa en magisk ljudmatta och volymen är högre än tidigare under kvällen. Det är mäktigt. Vi bjuds på en strålande spelning, kanske någonstans i ett diffust gränsland mellan sludge metal och doom, där “Village Creep” är låten som sticker ut. Men det är svårt att prata om låtar på det sättet här. Under en spelning som denna sitter allt ihop, som varje bit i ett färdiglagt pussel.
Jag har läst någonstans att Leechfeast lyft fram slogan “Anxiety makes the world go ’round” och det funderar jag på när jag promenerar ut i Göteborgsnatten igen. Några människor går framför mig i mörkret och vid Chapmans torg lyser lyktstolparna fler än i den gamla fiskhamnen.
