Intonal – rapport från de två första dagarna

I onsdags inleddes Intonal – festivalen för experimentella elektroniska, elektroakustiska och audiovisuella uttryck i Malmö. Festivalen som anordnas i samarbete med bland annat Inkonst blir en av få festivalen som äger rum i Sverige i sommar. HYMN rapporterar från festivalens två första dagar.

Intonal, som vanligtvis äger rum i april, blev snabbt inställt förra året när framtiden för alla musikfestivaler blev oviss på grund av pandemin. De som låg senare under sommaren hoppades fortfarande på att kunna genomföra sina planerade bokningar, men för Intonal blev det ett abrupt avbrott. I och med smittspridningens kurva under vintern 2021 var man tidigt inställda på att det inte heller skulle vara möjligt att anordna något detta år.

Även om vissa konsertlokaler, som till exempel Plan B i Malmö, kämpade på med att boka konserter för 50 personer under 2020 så satte serveringsförbudet efter kl 20 stopp även för dem. Många, inklusive jag själv, har inte sett en konsert på minst ett halvår. Hur kommer det sig då att det blev möjligt för Intonal att återigen öppna Inkonsts dörrar för konsertpubliken tidigare i veckan, på trots av de rådande restriktionerna?

Foto: Henrik Hellström (Uriel Barthélémi)

Intonal – genom den konstnärlige ledaren Ulf Eriksson – berättade tidigare i år i ett pressmeddelande att man tänkte genomföra festivalen 2021 även om det bara skulle bli åtta personer i publiken. Då hade man redan genomfört ett par gerilla-framträdanden i Malmös omnejd som streamades på nätet. Man kände att det fanns ett behov av att göra något för alla svältfödda musikälskare och ett behov för artister att uttrycka sig konstnärligt.

Den senaste av dessa aktioner publicerades så sent som i måndags och är värd att kolla in för alla de som inte lyckades få tag i de åtråvärda biljetterna till Intonal. Här är det Malmöduon Lilium som framför två låtar från deras debutsingel på ett övergivet hustak i ett industriområde. Lilium består av två musiker som på var sitt håll släppt musik tidigare (som Loljud och Miranda Magdalena) och gav ut ”Tackle” i April i år, efter ett kassettsläpp för ett par år sedan.

Rent praktiskt så bestämde sig organisatörerna för att skjuta fram festivalen till juni i hopp om att restriktionerna skulle lätta, vilket de också gjorde. Det innebar att man att man kunde ha upp till 50 i en sittande publik per evenemang och därmed delade man också upp festivalen i separata konserter med individuell biljettering. Man delade också upp Inkonst i två delar och lyckas därmed kunna köra parallella konserter där besökarna från en konsert aldrig kommer i kontakt med de andra. Dessutom använder man även Inter Arts Centers lokaler ovanför Inkonst (då de är medarrangörer till festivalen allt sedan den först uppstod 2015).

Denna smarta lösning gjorde det möjligt att kunna pressa in så mycket musik som möjligt under den tid man får lov att ha öppet – just nu fram till 22:30. Intonal spred också ut festivalen över fem dagar för att få ut det mesta möjliga av det   situationen erbjöd. Sedan har det onekligen krävts ett enormt arbete med planering och volontärer för att göra processen så smidig som möjligt och man har lyckats få ihop ett imponerande program trots man knappast kunnat göra några internationella bokningar.

DAG 1

Jag är på plats på onsdagen när Intonal inleddes på Inkonst och besökarna får ett varmt välkomnande av de många volontärer som förklarar exakt hur allting ska gå till. Inne i loungen och på lilla scenen möts jag av två videoverk av Aki Onda från Japan och Steve Goodman från Skottland. Goodman (som gör musik som Kode9) var en de som formade dubstep-genren och en gång i tiden signade Burial till sitt nystartade skivbolag Hyperdub. Goodmans verk, som heter Audio Virology, blir en passande inledning till kvällen genom att rama in kulturlivets svårigheter i en värld präglad av virus och mutationer. ”Audio virology” är faktiskt ett existerande forskningsfält, där t.ex. amerikanen Markus Buehler har översatt proteinet i coronaviruset till ljud. Även detta verk går att se gratis online.

Onsdagens mest spektakulära framträdande är ett samarbete mellan Jean-Louis Huhta från Sverige, som gör musik som Dungeon Acid, och House of North som är en experimentell designstudio från Berlin. Tillsammans har de skapat det audiovisuella verket Transient Hypofrontality särskilt för Intonal och detta är premiären. Huhta stod även för ett performance inför festivalen på Stapelbädden tidigare i år, där musiken var något mer lågmäld. Under kvällens ca 45 minuter byggs här upp ett samspel mellan de råa ljuden och en uppsättning laserstrålar som skär genom den mörka och rökfyllda luften i Inkonst blackbox. De ritar blixtsnabbt upp fyrkanter, cirklar, linjer och andra former på det svarta golvet och dessa börjar sedan röra sig i takt med musiken, som blir alltmer intensiv. Duon har för detta unika tillfälle valt att kalla sig för Northern Acid, i en amalgamation av deras två namn.

Det är verkligen en perfekt symbios – av Dungeon Acids naturligtvis acid-inspirerade sound som framförs med analoga syntar och trummaskiner helt och hållet live, samt ljusshowen som inte bara försiggår på marken utan fyller luften ända upp till taket med sina ljuskäglor som virvlar fram och tillbaka – snabbare och snabbare. Det som börjar som ett suggestivt lugn med ljud som liknar böljande vågor intensifieras och och får rytm. Allt medans bpm-talet stiger börjar det vita ljuset gå över i ilsket rött och giftigt grönt. När de mot slutet når 130 bpm ser jag har hur det börjar rycka lite i fötterna på den sittande publiken. Man får en ungefärlig idé om hur det såg ut om man kollar in Inkonst egna video-sammanfattning från onsdagen, som kanske både generar uppskattning från de som inte var där såväl som lite lätt fomo. 

Yasmine El Baramawy från Egypten imponerar stort på Inkonsts ordinarie scen och klubblokal. Numera Malmöit, gör El Baramawy sitt första framträdande på hemmaplan med ett fantastiskt set av experimentell electro. Beatsen är långsamma och tunga – ibland nästan över i hiphop-stil – och får definitivt kroppen att minnas känslan av sub-bas som vibrerar genom organen. En känsla jag nästintill glömt efter snart två år utan nattklubbar.

El Baramawys musik låter emellanåt nästan atonal, men det kan bero på att den inkluderar mikrotoner och diverse djurläten. Genom att använda den webb-baserade appen Apotome, blandar hon in toner och ljud som är främmande i den västerländska musiktraditionen. En tradition som fortfarande bygger på 12-tonssystemet våra öron vant sig vid sedan Johann Sebastian Bach normaliserade dess användning med Das wohltemperirte Klavier i mitten av 1700-talet. El Baramawy lyckas verkligen översätta ett postkolonialt synsätt till digital musik på ett både medryckande och förvånande vis.

Foto: Henrik Hellström (El Baramawy)

Onsdagen avslutas av Malmögruppen VED som framför ett uppskattat set för trogna fans. Det känns dock som att de får få nya fans denna kväll. Trots att jag tycker att det är fantastiskt fint och privilegierat att få uppleva livemusik på en scen igen, så tycker jag att jag har sett dem göra bättre konserter som varit mer dansanta. Naturligtvis är det inte optimalt att framföra den typ av psykedelisk krautrock som VED gör för en sittande publik, men jag upplever det som kantigt och lite tröttande. Kanske känns det också som att det varit lite väl många män på scen denna dag. Däremot vill jag lyfta Intonals DJ-bokningar under hela festivalen. Trots att det inte blir några klubbkvällar med svettiga dansgolv är det en uppsättning kvinnliga DJs som spelar i baren varje kväll fram till stängning.

Foto: Henrik Hellström (Anna von Hausswolff)

DAG 2

Igår kom Intonal igång på riktigt, med ett framträdande av Anna von Hausswolff i Johanneskyrkan i Malmö. Dessa kyrkokonserter har annars varit festivalens trumfkort då de alltid blivit startskottet till festivalen och varit öppna för allmänheten. Genom åren har många fantastiska och unika verk framförts här i kyrkan – jag tänker bland annat på Rrose som spelade ”Having Never Written a Note For Percussion” 2016.

I år är Anna von Hausswolff festivalens universellt mest tilltalande bokning och biljetterna till de två framträdandena sålde slut direkt. Tyvärr så är konserten inte öppen för allmänheten denna gång, men innan Von Hausswolff går på sätter en annan konsert igång på Malmö Live. Det är en livestreamad och offentlig konsert med Sebastian Mullaert och Malmös Subchamber Ensmble (ledda av Nathan Larson och Gerda Holmquist). I världspremiären av stycket Natthall vävs elektronisk musik samman med västerländsk klassisk musik i vad som har kallats post-klassisk musik (vilket i sig är en motsägelse). Verket växte fram i samarbete med Tonhalle Orchester Zürich och gavs ut på dubbel-LP förra året. Natthall har därefter utvecklats tillsammans med Subchamber Ensmble till det vi kan höra idag.

Innan jag springer iväg till kyrkan hinner jag kolla in Uriel Barthélémi och Rojin Sharafi på Inkonst. Uriel Barthélémi bor vanligtvis i Paris men har haft ett residens på Inter Arts Center i Malmö. Intonal har beställt verket han framför i ännu en världspremiär denna dag. Rêves Accaparés är ett slags allkonstverk som består av ljudkonst, videokonst och musik i ett långt stycke. Publiken sitter på golvet i väl utmärka rutor och är omgivna av blackboxes fyra högtalare, två olika trumset, syntar, blåsinstrument och två projektionsdukar.

Barthélémis verk inleds med bilder ur A Clockwork Orange där Beethovens nionde symfoni diskuteras, strax innan huvudpersonen faller ihop död (ledsen för spoilern, men alla borde ha sett denna film redan). Medan Barthélémi rör sig mellan stationerna och väver ihop ett komplext ljudlandskap dissikeras användandet av specifikt den fjärde rörelsen i symfonin (den så kallade ”Ode to Joy”) för politiska syften – av alla från 30-talets nazister till Brexit-motståndare.

Foto: Henrik Hellström (Rojin Sharafi)

Rojin Sharafi har tagit sig hit hela vägen från Wien och har sitt ursprung ännu längre bort, nämligen i Iran. Hon har bland annat gett ut musik på den iranska legenden Ata ”Sote” Ebtekars skivbolag  Zabte Sote. Bolaget som drivs tillsammans med Newcastle-etiketten Opal Tapes fokuserar helt och hållet på iranska musiker och gav ut Sharafis debutalbumUrns Waiting to Be Fed för två år sedan. Hennes musik präglas av en blandning av elektroniskt, akustiskt och elektroakustiskt och uppträdandet på Inkonst är svårsmält samtidigt som det utmanar öronen precis på det sättet som en Intonal-besökare vill. Speciellt i år då publiken som lockas av dans och technoklubb uteblivit, till förmån för de med ett djupt intresse för experimentell musik och som gärna sitter i stol en timme och lyssnar på konstiga ljud.

Kvällens höjdpunkt blir naturligtvis Anna Von Hausswolffs mäktiga orgelspel, på kyrkorgeln i Johanneskyrkan. Jag pratar lite med en i publiken efter konserten som berättar att detta blir det första konsertbesöket sedan ShitKid på Plan B i Malmö för snart 1,5 år sedan. Jag håller om att det känns magiskt att få uppleva den här konserten, framför allt i en så fin och passade miljö. Det har varit tyst i Malmö alldeles för länge. Det var hård kamp om biljetterna och en jag pratar med hade tur och fick tag i en biljett från någon som inte kunde gå. Det är säkert flera i publiken bland de jag inte pratar med som även de har sett Von Hausswolff live innan men inte nödvändigtvis varit på festivalen Intonal tidigare år. På så sätt är detta också en artist med bred dragningskraft trots att hennes musik stundtals är mörk och långt ifrån mainstream.

Det är svårt att beskriva upplevelsen i ord, särskilt eftersom musiken är instrumental och inte smyckas av Anna Von Hausswolffs annars fantastiska röst. Låtarna kommer från det senaste albumet All Thoughts Fly By från förra året och är både mäktiga och meditativa. Förutom ljudet från orgelpiporna förstärks upplevelsen av ett PA utplacerat i kyrkans fyra hörn, genom vilka orgelljudet kanaliseras efter att ha genomgått olika effektpedaler. Det ger musiken en tredimensionell aspekt, då den flödar och ebbar genom kyrkans olika delar. Publiken lämnar kyrkan i en dämpad eufori samtidigt som Anna Von Hausswolff och hennes medmusiker gör sig redo för det andra av de två unika framträdandena. Jag säger adjö till mitt intervjuobjekt, som tillägger att Intonal definitivt kommer att finnas på kartan inför festivalsäsongen 2022. Förhoppningsvis kommer det vara fler än en utvald skara som får uppleva livemusik nästa år.