Armada Lucia – till vardags Pontus ’Pna’ Andersson – är en person med många järn i elden. Pontus är för tillfället på Australienturné tillsammans med bandet Perfect Blue Sky och han har arbetet som hustekniker på Hornstull Strand i Stockholm. Under namnet Armada Lucia släpper han dessutom musik på svenska och nyligen anlände debut-EP:n Stjärnstoft.
Berätta om dig själv och din bakgrund.
– Jag är uppväxt på en liten gård mitt i de sörmländska skogarna. Jag var alltid kreativ, tecknade och skrev rollspel och noveller men jag plockade nog inte upp en gitarr förrän jag blev sexton. Jag hemsöktes konstant av melodier och textstrofer så tillslut gav jag upp och började skriva musik så det var liksom ingen plan utan snarare ett sätt att stilla hjärnan.
– Det är fortfarande den bästa ångestterapin jag vet. Efter gymnasiet började jag jobba som ljudtekniker, gitarrist och studioproducent och har aldrig vänt mig om. Drömmen har alltid varit att leva på den egna musiken, men jag hade aldrig varit den musiker jag är idag om jag inte gått den långa vägen. När man jobbat med alla från The Melvins till Ed Sheeran och MF Doom får man en rätt bred palett att inspireras från. Jag är summan av alla mina möten.
Varifrån kommer artistnamnet Armada Lucia?
– Lucia var en kvinna som levde på trehundratalet i Italien. Hon dömdes att jobba som prostituerad när hon vägrade gifta sig med den man som valts åt henne men hon dog för sina principer innan någon lade en hand på henne. Hon dog med rätten till sin egen kropp så jag inspirerades av hennes historia. Armada Lucia är en arme av helgon.
Du är aktuell med EP:n Stjärnstoft. När började inspelningen?
– Jag började skriva låtarna medan jag var inlåst i en liten lägenhet i Newquay i England 2020. Jag hade en studio i vardagsrummet så jag började processen där och sedan har det skickats en del filer fram och tillbaka under lockdown. Sedan tog det nog sexmånader att få allt klart. Ingenting är enkelt i en pandemi speciellt när man förbjuds lämna sin bostad mer än någon timme om dagen.
”Det är lustigt hur fantasin kan skapa vacker musik ock konst på dagarna och demoner och andar på nätterna”
Titellåten handlar om att leva med dödsångest. Hur var det att skriva denna text?
– Enkel att skriva men svår att uppleva. När man matas konstant med domedagsprofetior och ser sjuka omkring sig gör sig döden ständigt påmind. Jag hade en ung bekant som dog och en annan som fick en stroke medan hälften i vårt hus hade Covid så det var inte svårt att hitta känslan. Efter att ha haft ett par mer eller mindre sömnlösa veckor med fantasifoster började texten krypa fram. Det är lustigt hur fantasin kan skapa vacker musik och konst på dagarna och demoner och andar på nätterna.
Detta är första gången som du skriver på svenska. Vad har det betytt för din musikaliska utveckling?
– Jag skriver melodier på ett annat sätt mot om jag skrivit på engelska. Alla språk har sin egen rytm och ton och det gör att jag använder en annan färgsättning när jag hittar melodierna. Svenskan har en hårdare ton än engelskan för mig men den träffar också nerven på ett helt annat sätt, man är liksom oskyddad i sitt författande. Jag gillar den sårbarheten.
Nämn några artister/band som skriver bra texter? Ge gärna några orsaker till att dessa utmärker sig.
– Det är svårt att inte nämna Bob Dylan i en sådan konversation – hans förmåga att provocera och träffa rätt med en folklig ton är beundransvärd. Trots sitt stora kommersiella värde var Kurt Cobian en stor textförfattare, han lyckades alltid balansera på en knivsudd med sina direkta och skitiga formuleringar. Jag gillar själv att måla bilder och använda poesi för att beskriva känslor och där kan jag hitta liknelser med Israel Nash. Jag gillar också Phoebe Bridgers mer alldagliga ton, det är lite som att läsa sin syrras dagbok på gott och ont.
Du har arbetet med musik på olika sätt under lång tid. Vad är det första du kommer och tänka på när jag säger Hornstull Strand?
– Litet ställe med stora artister. Att ha huserat Ghost, Sleep, Thåström, Ed Sheeran och Charlie XCX på ett venue för 900 personer är galet. Det var musiksveriges svar på Studio 54 eller Whiskey A Go Go.
Vad har du för inspirationskällor?
– Jag inspireras mycket av naturen. Jag drar min kraft från att vakna till vågorna och idag bor jag nära havet och surfar så ofta jag kan. Resten plockar jag upp från filtrerad ångest, livsöden och musikaliska möten med andra artister och musiker. Ibland kan en bra film eller tavla trigga mig men ofta finns historierna direkt i min omgivning. Jag har aldrig haft writers block och det finns alltid en berättelse som väntar på skrivas.
Förutom att kunna skriva en bra låttext och musikalisk kunnande. Vad gör en bra artist? Och vad gör du som inte andra lyckas med?
– En bra artist vet hur man talar till sin lyssnare som att du är den ända i rummet, som ett intimt samtal. De flesta artister idag strävar efter att vara en del av sin musikaliska samtid och man använder samma sound, samma mix, följer samma trender och flyter med strömmen som döda fiskar. Jag vill göra tidlös musik som man kan spela på en akustisk gitarr om tjugo år, då är det rätt. Om jag lyckats med det får framtiden avgöra.
Musiken andas klassisk, lite skitig rock’n’roll. Vad är det som lockar med denna typ av musik?
– Jag har alltid resonerat med gitarrbaserad musik och jag älskar det skitiga lite skeva ljudet med bända strängar. Det kan lätt bli pretentöst med polerad synthmusik och samplingsfester. Disten går från hjärtat, via fingrarna rakt till lyssnaren utan mellanhänder, hur kan man inte älska det?
Vad händer framöver?
– Jag är för närvarande på turné i Australien med Perfect Blue Sky. Sedan bär det hem till UK lagom till surfsäsongen men planen att boka spelningar för Armada Lucia i Sverige så snart det ser ut att börja röra sig på livescenen.
– Sedan har jag har redan ett gäng låtar liggandes så tills att vägarna ligger öppna blir det fler inspelningar på agendan. Jag kommer troligen göra ett par låtar med John Cornfield (Muse, Supergrass etc) som producent i hans studio i England. Det ska bli fett, han har ju jobbat med några av världens bästa rockplattor. Han fattar ju ingen svenska men jag tror hans melodi och soundkänsla kan skapa något unikt, vi har bra kemi och har kul ihop.
