HYMNS David Hagen har intervjuat albumaktuella Phogg – en trio som tagit stora kliv sedan starten 2016.
”Vad hade en haj gjort?”
Stockholmsbaserade Phogg har på kort tid etablerat sig som ett av Sveriges mest produktiva band. Trion som gjort sig kända för sin förmåga att friskt röra sig mellan olika genrer släppte i april The Sharkness, deras tredje fullängdare på lika många år. Vi fick en pratstund med bandet som består av Joen Rey, Gustav Frisk och Saman Rahmanian.
The Sharkness känns som er gladaste och mest lättsamma skiva hittills. Är det ett medvetet sätt att muntra upp och peppa era lyssnare?
Joen:– Nej, det var en utmaning till oss själva.
Saman:– Ärligt talat så tänker vi nog inte så mycket på lyssnaren när vi gör låtar. Det viktigaste är att följa låten och att vi tycker att det är intressant. Men det är kul att den är glad och lättsam ändå, förra året sög trots allt röv.
”Men vi ville testa att göra något mer poppigt”
Gustav:– Nej det bara blev så. Eller det var ju såklart med mening. Fast för oss själva, vi gör sällan något explicit för de som lyssnar. Men vi ville testa att göra något mer poppigt.
Detta är er tredje skiva på lika många år. Hur kommer det sig att ni är så produktiva?
Joen:– För att vi trivs med varandra och gillar att göra ny musik.
Saman:– Vi gillar det vi gör och vill göra det så mycket vi kan. Det är inte så svårt att göra musik, det är ett privilegium att kunna göra det och kunna göra det mycket.
Gustav:– Alla kommer med idéer och vi är bra på att ta snabba beslut och bra på att samarbeta. Sen råkar vi vara väldigt produktiva tillsammans bara. Vi vill göra mycket olika grejer och har märkt att vi kan göra det och nu smider vi medan järnet är varmt.
Er musik är svårplacerad och innehåller en massa olika genrer. Är det en fördel eller nackdel?
Joen:– Det är en stor fördel, det är sån musik vi själva gillar. Musik som överraskar lyssnaren. Musik att gå vilse i.
Saman:– Det är en fördel för oss kreativt. Vi låter inte som många andra band i Sverige och det vill vi inte heller. Vi spelar det vi vill spela. Men det är kanske en nackdel på ett annat sätt eftersom att det är svårare att placera vår musik på klassiska spellistor.
Gustav:– Vissa tycker att det är en nackdel och att det är jobbigt. Men för oss är det en fördel. Det är roligt och varför inte? Varför inte prova alla pizzor på menyn?
Vad är den största skillnaden på Sharkness jämfört med era tidigare skivor?
Saman:– Mer naket i produktionen, mer teatralisk sång och aningen personligare texter. Vi följde en annan slags väg med ackorden känns det som. Lite mer naket emotionellt. Jag hade ofta en väldigt specifik känslomässig plats i åtanke när jag gjorde de idéer och bitar jag kom med. Det var lätt att ta därifrån just då.
Gustav:– Mer sångdriven, mer naken, mer blottande, mer fokus på texter och sång. Också mer homogen än de tidigare skivorna kanske.
Hur uppstod samarbetet med Indrielle som gästar skivan?
Gustav:– Hon var i studion en dag och vi frågade om hon ville sjunga på några grejer och hon gjorde det galant. Hon är grym!
Istället för att göra en livestream släppte ni kortfilmen The Handover när skivan släpptes. Hur fick ni idén till att göra en film och på vilket sätt hänger filmen ihop med skivan?
Joen:– Det var inte istället för, det kommer en livestream också! Filmen handlar om Sharkie och hur han tar över stafettpinnen från Mofeto. Sharkie är den här skivans karaktär och är en utökning i vårt persongalleri som i övrigt består av bland andra redan nämnda Mofeto men även Larson och Rod.
Gustav:– Eftersom vi inte fick ha någon releasefest ville vi göra något extra och då blev det Överlämningen. Den illustrerar övergången från förra skivan till denna. Det är också en musikvideo till ”Sharkness” i slutet.
Ni har jobbat intensivt med videos. Är det ett sätt att använda energin som ni i vanliga har när ni spelar live?
”Det är väldigt roligt att spela in videor och de bidrar till den rätta stämningen vi försöker skapa kring de olika albumen.
Joen:– Vi har energi för bägge. Men det är väldigt roligt att spela in videor och de bidrar till den stämning vi försöker skapa kring de olika albumen.
Saman:– Varje skiva vi gör är som en egen kultur för oss med ett eget språk och egna traditioner. Våra videos är i bästa fall en visuell representation för vår egna bild av den världen.
Gustav:– Framförallt tycker vi att det är kul. Men vi hade gjort videos även om vi hade spelat live. Det har vi gjort innan. Främst för att det är spännande att visualisera en låt och det är alltid väldigt roliga dagar när vi spelar in. Jag gillar band där det finns mycket att ta del av, och eftersom vi gör allting själva finns det någon slags röd tråd och visuell identitet och resa som man kan följa. Alla album får sitt eget lilla universum.
Till videon till ”PP” samarbetade ni med drag-artisten Imaa Queen. Hur var det?
Saman:– Det var riktigt härligt. Det var sjukt hur mycket folk stirrade när vi gick ut från hotellrummet för att ta en cigg. Jag kände mig som Adams personliga livvakt.
Gustav:– Det var askul! Adam är en stjärna. Superproffsig och cool och grym!
The Sharkness anspelar på en känsla. Hur ska man göra för att uppnå den känslan som ni söker?
Joen:– För mig är skivans känsla en kombination av frihet, vilsenhet och hybris. Jag vet inte hur man gör för att uppnå den känslan men jag har känt så själv. Det är en ganska bra känsla faktiskt.
Saman:– Sharkness är en destruktiv självbevarelsedrift. Det är lite som att gå runt i en brinnande byggnad med swagger och självförtroende. Man kör på.
Gustav:– I grund och botten är det något slags självförtroende. Men man kan också använda det som ett angreppssätt. Vad hade en haj gjort?
Har ni någon idé om vilka som är era lyssnare? Beskriv er bild av en typisk Phogg-lyssnare?
Joen:– Musikintresserad, öppet sinne, humor.
Saman:– 160 IQ, androgyn, finsk.
Gustav:– Ingen aning, jag hoppas att det är riktigt blandat.
Det ryktas om att ni redan har flera skivor på gång? Vilken inriktning på musiken kan vi vänta oss härnäst?
”Nästa skiva blir nog vår flummigaste hittills”
Joen:– Nästa skiva blir nog vår flummigaste hittills. Den blir en jävla resa helt enkelt. Nästnästa skiva blir vår mest genomarbetade låtsnickeriplatta. Det blir den första skivan vi medvetet repat och spelat in som en helhet. Den är orange!
Gustav:– Ja, vi har faktiskt två redan inspelade skivor på g. Som är olika långt gångna. Den ena har inte riktigt visat sin sanna identitet än och kommer förhoppningsvis i höst/vinter. Den andra kallar vi för Mofeto 2 och är en fortsättning på vår andra skiva, Mofeto: Mashine Adamkosh.
