Molly Sandén har hittat hem! Ja, det heter ju så varje gång Molly Sandén ska till att släppa en ny skiva. Som om allt innan bara varit poser, fejk och på låtsas. Vilket det säkert var till en viss punkt, men man kan inte marknadsföra varje album som den definitiva nu-har-jag-hittat-hem-skivan. I pressreleasen heter det att DOM SKA VETA handlar om ”att skriva sin egen berättelse, snarare än att ha den ofrivilligt skriven åt en”, men om jag inte missminner var det narrativet också för Större (2018) och Det bästa kanske inte hänt än (2019).
Och visst, det är en viktig berättelse – om den lite för unga skivbolagsprodukten som bröt sig loss, vägrade banta och tog makten över sin egen karriär. Men grejen är att den redan har berättats till förbannelse; i låttexter, dokumentärer och oräkneliga tidningsreportage. Så kan vi inte bara skita i narrativet och istället prata om själva musiken?
Det har säkert hänt jättemycket i Molly Sandéns liv sedan hennes senaste album, som det ju gör på två år. Men personligen hör jag bara DOM SKA VETA som en naturligt, om än förfinad, fortsättning på Det bästa kanske inte hänt än.
Molly fortsätter göra snygg, luftig och precis lagom hård popmusik som kan fylla både dansgolv och uttömda hjärtan. DOM SKA VETA gör det med den äran. Och med tillgång till Jonathan Johanssons hjärna blir kanterna lite vassare, det snygga lite fulare. Vilket uppenbarligen gifter sig bra med en av landets allra bästa röster. För det är när låtarna tar oväntade vägar, när ackordföljderna avviker från det konventionella och Molly vågar ta lite för långa pauser i fraseringarna som skivan är som allra bäst.
Men. Till nästa gång hoppas jag att Molly Sandén kan lita på sin berättelse till den grad att den får stå mellan raderna. Jag behöver inte bli skriven på näsan för att tro på det hon sjunger. Tvärtom. Och paradoxalt nog gör det att marknadsföringen känns påklistrad och överflödig.
Molly Sandén har röst och – inte minst – trovärdighet nog att låta sångerna stå för sig själva. Jag har aldrig kallats för lilla gumman, behövt tappa tio kilo eller tyckt att Stockholm har blivit för trångt, men jag berörs ändå.
[Milkshake, 7 maj]
