Umeåtrion Indiekid Aurelia är tillbaka med sitt nya album Hjärtat bär, även detta precis som deras tidigare släpp tydligt inramat kring ett tema – denna gången att göra slut. Tidigare har de gjort album om väder och en EP om olika rum i ett hus. Indiekid Aurelia har verkligen hittat sin form.
Bandet började skriva låtarna när samtliga medlemmar gick igenom uppbrott, och genom låtskrivandet bearbetade de kollektivt sina krossade hjärtan. Tillsammans tar de oss genom alla faser i ett uppbrott, från stunden man inser att det är slut, genom alla hopplösa känslor om att allt är förlorat och fram tills den stunden när att allt känns okej igen.
Precis som bandets tidigare släpp är det ett ambitiöst projekt med tydliga ramar, men den här gången känns det som att vi får komma bandet lite mer in på huden. Det är hjärtskärande och skört berättande om några av de jobbigaste känslorna som finns.
Musikaliskt rör sig bandet mellan skramlig indierock, pampiga och mörka postpunkiga toner och varma folkinspirerade element. Texterna förhöjs av de olika stämningarna, ”Vi ses igen” är en ösig indiepoplåt om den befriande känslan när man lyckats släppa det som varit och kan blicka framåt, vilket blir en snygg kontrast till den dystrare låten ”En vänlig glömska” där de långsamma melodierna gifter sig med en text om att ta till destruktiva metoder för att glömma.
I ”Lämnar spår” löper mantrat ”Bättre dagar kommer sen” genom låten, och det är just sådana här enkla rader som gör låtarna så intima. Jag tror nästan alla som blivit dumpade måste tänka så för att komma vidare, det blir tydligt att bandet skrivit låtarna genom en sådan här process. Det är en fin poplåt om det som består trots att något annat slagits i spillror. Amanda Lindbergs röst är otrolig på det här spåret, så uttrycksfull, inte för utslätad och slipad. Man kan höra hur rösten skälver, och det förstärker känslan i låten.
Ett album om hjärtekross kräver såklart en riktigt sorglig låt, och den stafettpinnen kniper ”Älska nån ibland”. Den över sex minuter långa låten tar avstamp precis när man insett att det är slut, och ställer många frågor utan att få svar. Vem är du nu? Var allt på låtsas? Den bottenlösa sorgen som stegras genom låten bryter i sista minuten ut i ett crescendo av känslor, även här bär Lindbergs röst låten och när hon nästan skriker ”Kan du förklara, för jag fattar noll, hur kan man bara älska ibland?”. En otroligt kraftfull låt om att inte kunna greppa att något bara kan ta slut – ett soundtrack att ömsom skrika och gråta till som nydumpad.
Hjärtat bär är inte ett album som vältrar sig i olycklig kärlek, det är ett album som hela tiden för en framåt, vidare mot nya känslor. Jag uppskattar verkligen detta, det är svårt att skriva låtar om det typ mest besjungna som finns, men genom att ta ett helhetsgrepp och skildra mer än bara stunden man blir dumpad eller när man tänker tillbaka på det som varit lyckas Indiekid Aurelia göra något större och vackrare. Det finns hela tiden en ny låt som för en vidare, för ingenting är ju för evigt. Alla känslor övergår i något annat, man är alltid på väg vidare.
Jag föreställer mig att man kan bära med sig det här albumet som en trygg famn genom ett uppbrott, att både kunna sörja till det, men också lyssna på de lite mer hoppfulla låtarna och tänka ”snart är jag där”. Det är fint att föreställa sig detta.
[2021 Indiekids, 14 maj]
