Aprilväder har verkligen gjort skäl för namnet den senaste tiden på västkusten. Strålande solsken har avlösts av stormbyar, hagel, regn och snö. Ingen dag är den andra lik och det är dramatiskt. Jag tänker på detta när jag går för att möta Ândris. Tillsammans med Êlea bildar sistnämnde duon NOÊTA.
På något sätt kanske aprilvädret kan påminna om deras musik? Det är oförutsägbart, mörkt, moll, försiktigt distat med en svävande sång och farligt vackert. Tonerna växer och allt låter så rent och ärligt. Precis som när vintern tar sina sista andetag en aprileftermiddag och stänker ned den sista snön från himlen mot de nyutslagna vitsipporna på marken. Variationerna och likheterna finns både i deras musik och i naturen.
Vi ses i centrala Göteborg och inleder med en kort promenad till Kungstorgets Brygghus där vi snabbt får ett bord och kan inleda vårt samtal.
Hur började allt en gång i tiden?
– Det började egentligen med att vi arbetade tillsammans. Vi började spela kort därefter och vi gillade samma saker. Det ledde till att vi snabbt började skriva låtar och de tidigaste grejerna var ljudbildslandskap.
”Êlea har lyssnat mycket spå black metal genom åren och jag på mörk elektronisk musik”
– En av de första gångerna vi repade kunde vi inte komma hem från Kungsbacka på grund av en storm. Vi spelade in stormen genom den öppna spisen, minns Ândris med ett leende. Êlea och jag har pratat mycket om filosofi och poesi och det har varit viktigt för vårt skapande. Vi har en gemensam referens i mörkret. Êlea har lyssnat mycket på black metal genom åren och jag på mörk elektronisk musik.
Ni släppte er debut-EP Psykhē 2015 och den fick utrymme på HYMN:s allra första Veckans FYND” i maj 2015. Vad kan du berätta om den första tiden med NOÊTA?
– Det var mycket som var ganska skört på den tiden. Vi var båda i sköra livssituationer och vi hade inga direkta rutiner hur vi skulle göra utan vi gick mest på känsla. Nu vet vi mer hur vi ska gå, men då var det mycket mer experimenterande.
På er debut-EP hittade jag en favorit direkt och det var ”Hades”. Kan du berätta något särskilt om den låten? I min värld är det ett viktigt begrepp som gestaltar underjorden och dödens rike.
Ândris småskrattar och berättar att det var den första låt de skrev.
– Êlea har en särskilt god begåvning att skriva texterna och till musiken till ”Hades” skrevs texten samtidigt som vi spelade. Den låten kom väldigt mycket ur känslorna.
Ni kallar er musik för black eller dark ambient folk, vill du utveckla det?
Efter en kort tystnad svarar Ândris:
– Det är nog folk och det är definitivt mörkt och lyriskt. Texterna bär musiken. Ambient är det på grund av att vi tänker mycket genom landskap och ljudlandskap. Ådran till litteraturen finns där också. Pär Lagerkvist och T.S. Eliot är till exempel två författare vi båda återkommer till och det är Êleas texter i vår musik som blir som en vandring genom hennes psyke.
Ert debutalbum Beyond Life and Death släpptes 2017. Vad kan du berätta om den perioden? ”In Void” är en, av flera, underbara låtar från debutalbumet, tycker jag.
– Shit, vad roligt. Det är roligt att du nämner ”In Void” för den kopplar till vänner inom svensk black metal. Det är en ganska enkel gitarr i den låten. Bortsett från en eller två låtar är alla inspelade i mitt vardagsrum.
”Att spela in så analogt som möjligt är en ledstjärna”
– Vi var även nere i Studio Mega i Varberg och spelade in någon låt. Att spela in så analogt som möjligt är en ledstjärna. Vi gillar gamla mickar och jag har ett parkettgolv, filtväggar och det är mycket trä. Det passar så bra för att skapa det soundet. Vi arbetar väldigt mycket tillsammans, även när vi är på distans.
Vi pratar ganska mycket om det där med att vara på distans. Êlea och Ândris är ofta på distans och det kan röra sig om alltifrån långa avstånd som Vancouver i Kanada och den svenska västkusten, men även olika platser i Norge förekommer. När de är närmast varandra bor de i regel på varsin ö i den göteborgska skärgården. Jag blir fascinerad av Ândris beskrivning av hur lite ett fysiskt avstånd påverkar deras kreativa process och fina sammanhållning.
Debutalbumet inleds med låten ”Beyond Life” som även har fått en häftig video. För mig skapar videon både lugn och oro och jag gillar den mycket. Hur resonerade ni när ni skapade den?
– Det är helt rätt. Det får gärna vara lyriskt vackert, men det finns alltid något skärande. Vi hade hjälp av en vän till Êlea som heter Simon Werdmuller von Elggi USA. Det mesta av videon är inspelat i USA, men vi är inspelade i ett område utanför Bergen i Norge.
– Êlea gjorde också mycket arbete, bland annat VFX. Videon spelades in i samband med albumet under sommaren 2016.
Ândris och jag åkte till Slettnes fyr på den arktiska tundran i maj 2010 för att följa den arktiska fågelflyttningen på första parkett. Slettnes fyr står så långt upp i fastlandseuropa man kan komma och den karga miljön på tundran och ensligheten vid den vackra fyren, vid Barents hav, är för mig på flera sätt möjlig att associera till NOÊTAs musik. Jag kan inte låta bli att fundera på om det finns någon koppling mellan fåglarna och musiken så jag måste helt enkelt fråga.
Jag vet ju att du håller på med fågelskådning och fåglars sång och läten kan ju på många sätt jämföras med musik. Påverkar dina fågelkunskaper din relation till musikskapandet?
– Ja, det gör det absolut. Kanske inte direkt kunskaperna utan det är mer upplevelserna. Du och jag kan nyckla upp vissa saker i naturen som inte alla klarar av. Det är främst upplevelsen att se saker som inte många andra ser.
”Vi arbetade med åska i en låt och det finns så många ljud i naturen att utforska”
– Jag var på Nidingen (en fantastisk ö utanför Onsalahalvön i norra Halland, min anm.) i förra veckan och såg stormfåglar över havet som blev som en hel berättelse. Sådant blir som en estetik och där kommer även läten från en guldtrast in, eller en lom eller ljungpipare. Det blir mycket mer intressant än musikteori och gitarrackord. Vi arbetade med åska i en låt och det finns så många ljud i naturen att utforska.
Ni har släppt tre singlar från ert kommande album Elm i början av året och de låter strålande. Framför allt titelspåret berör mig väldigt mycket. Vad kan du berätta om singlarna och det kommande albumet?
– Ja, vad ska jag berätta om dem? Jag vet inte vad jag ska säga. Jo, ”Above and Below” är annorlunda mot vad vi har gjort tidigare och vi har med oss den norska musikern Knokkelklang. Det har tillfört den låten mycket och den har fått en annan ton än vi är vana vid.
– Vi har arbetat med den nya skivan jättelänge, mer än tre år. Vi satt i Êleas hus på Brännö och där har alla tre låtar fötts. Vi har suttit och spelat gitarr tillsammans på samtliga låtar och Êlea har skapat mycket mer av musiken på denna skiva än tidigare. Det blir en ny röst i hur det låter. Tematiken är ungefär som tidigare.
– När det gäller låten ”Elm” skrev Sylvia Plath dikten som inspirerat till låten. Det finns ett tydligt landskap i Sylvia Plaths lyrik. Idén med NOÊTA är att vi gör allt tillsammans, men det ger ändå individuellt utrymme och möjlighet att experimentera.
Vad händer framöver?
– Den 23 april släpper vi vårt nya album Elm. Annars vet jag inte riktigt vad som händer framöver. Vi har inga direkta planer just nu. Vi har bränt mycket krut på detta album så det ska bli spännande att se hur det tas emot. Det når många länder via skivbolaget Prophecy Productions och vi har lyssnare över hela världen. Jag skickade till exempel nyligen en skiva till Vladivostok i Ryssland.
Till sist, vilken eller vilka fågelarter skulle du beskriva som NOÊTA?
Det blir helt tyst och Ândris tittar upp mot taket. Jag inser att jag har ställt en väldigt stor fråga och vet plötsligt inte om jag själv hade velat ha en liknande fråga, men efter en stund svara Ândris:
– Det närmaste jag kan komma är nog nattaktiva petreller eller någon stormsvala. De dyker upp i mörkret från någonstans och man vet inte så mycket om dem. Det är något med det mytiska, magiska. De sveper förbi över havet på natten.
Det blir slutorden och vi går tillsammans mot Brunnsparken. En sädesärla flyger snabbt över oss och fortsätter sin fantastiska resa från Egypten till vart han nu ska och en stund senare går Ândris och min väg åt olika håll. Det börjar plötsligt hagla och molnformationerna på den delvis gråa himlen fyller den tidiga göteborgskvällen medan jag funderar lite på orden beyond life and death.
