HYMNs Joseph Pollack har intervjuat albumaktuella Simon Minó – ett bekant ansikte för alla som fastnat för Malmöbandet RA och deras postpunk.
Hej Simon Minó, som solodebuterar med albumet Alma / Flora nu på torsdag. Vill du berätta lite om detta album och hur den kom till?
– Hej, jag flyttade till Paris 2018, när jag lämnade bandet RA i Malmö saknade jag musiken väldigt mycket och bestämde mig för att starta ett soloprojekt. Lyckligtvis mötte jag en producent andra veckan jag bodde här som direkt älskade mina låtar och ville mixa hela mitt album. Albumet handlar mycket om alla intryck av att flytta till ett annat land och att lämna andra saker bakom.
Hur skulle du säga att soundet skiljer sig mellan din solodebut och den musik du gjorde i RA?
– i RA började jag som sångare och samtidigt trummis. Så det var alltid mycket att tänka på. Alltid svårt att njuta av livespelningar eftersom jag behövde ha all fokus i mitt huvud. Nu kan jag själv bestämma över allt och eftersom jag är producent. Det finns mer utrymme för mina egna tankar och idéer kring hur det ska låta. Tror också att jag kan vara väldigt svårt att samarbeta med. Vill alltid ha saker på mitt sätt. Lättare nu.
Jag tänker också på att denna skiva också lutar mer åt det synthiga hållet än vad RA var? Första spåret ”Alma” har en väldigt episk feeling med sitt synthiga sound som introducerar albumet. Hur resonerade du kring ordningen på låtarna och albumets dramaturgi?
”Mina vänner här blir alltid lite irriterade på mig när jag bara vill spela svensk musik eller svenska artister på middagar och fester”
– När jag har bott här har min kärlek för det svenska soundet vuxit mer. I första spåret har jag samplat några rader från Bergmans film Persona. Jag tror att det är lätt att längta hem till sin hemland när man flyttar där ifrån. Det kan vara en liten hyllning till Sverige, mina känslor för hela den Skandinaviska elektroniska scenen. Mina vänner här blir alltid irriterade på mig när jag bara vill spela svensk musik eller svenska artister på middagar och fester. Men för mig har vi ett väldigt rikt kulturellt arv av elektroniskt och popmusik som jag är stolt över och vill visa upp.
Fint att höra, vilka svenska musikaliska inspirationer skulle du säga att du har?
– Överlag är mina stora inspirationskällor Cornelis, Monica Zetterlund etc. Men i musiken finns det såklart bitar av The Knife, Tough Alliance, Familjen (som producerat min brors band Need for Speed). Sen har jag även fått mycket inspiration från den alternativa scenen i Paris. Alla jag umgås med här inspirerar på ett sätt eller ett annat. Även bara staden i sig ger mig idéer till låtar och ljudbilder
Oavsett om du är svår att samarbeta med eller inte, så verkar du ha kommit tillräckligt mycket överens med folk för att skapa ett debutalbum och en musikvideo! Så det kanske är lättare än du tror och vi ser fram emot albumsläppet! Finns det någon du vill tillägga om albumet som du tycker att jag glömt fråga om?
– Jag hoppas att ni kommer att gilla det! Troligtvis kommer jag och spelar i Sverige i sommar. Det var ett svårt arbete som tog 2 år. Jag hade inbrott i min lägenhet i Pigalle, 1 års jobb blev stulet och behövde återskapas. Men äntligen är allt klart och jag har redan börjar spelat in min kommande EP som ska släppas i november.
