Pearl Charles – en artist med många bottnar

Press

Los Angeles-baserade Pearl Charles släppte tidigare i år albumet Magic Mirror och det är en skiva som blandar 60-talsinfluerad västkustpop, tillbakalutad disco och somrig countryrock. En mix som hyllats på båda sidor om Atlanten. HYMNs Daniel Andersson tog kontakt för ett kort, men intressant samtal.

Berätta om dig själv och din musikaliska bakgrund.

– Jag är född och uppvuxen i Los Angeles och har studerat musik i olika former sedan jag var fem år gammal. När jag växte upp älskade jag musikteater och tog lektioner i piano, sång och gitarr. Jag fick min BFA (Bachelor of Fine Arts) i musik från CalArts, samtidigt som jag turnerade med mitt första band The Driftwood Singers och sedan började jag spela trummor i The Blank Tapes. Därifrån bestämde jag mig för att starta mitt soloprojekt och släppte min första EP 2015.

Du släppte precis ditt andra album Magic Mirror. Hur skiljer sig denna från dina tidigare releaser?

– En av de stora skillnaderna mellan denna skiva och mina tidigare var att min producent och jag ville använda mitt turnéband som bas för låtarna, medan vi på senaste albumet Sleepless Dreamer främst använde sessionspelare. Även om jag tror att båda tillvägagångssätten har sina styrkor, så känner vi varandra väldigt bra eftersom vi har tillbringat så mycket tid tillsammans och på så sätt spelat låtarna innan vi gick in i studion. Det var en naturlig process som kändes logisk helt enkelt.

”Även om min musik definitivt har en retrokänsla, har jag också försökt att ta fasta på samtiden”

Vad karakteriseras din musik 2021?

– Även om min musik definitivt har en retrokänsla, har jag också försökt att ta fasta på samtiden. Mitt ultimata mål är att skapa musik som är tidlös, så jag försöker plocka det jag älskar från klassiska låtskrivare, produktioner och arrangemang och sedan förena dessa med samtida teman och studiotekniker. Och på så sätt göra musiken relevant för dagens publik, men samtidigt ha kvar kopplingen till dåtiden. Jag vill att mina budskap ska kännas aktuella för lång tid framöver.

Öppningslåten ”Only for Tonight” påminner om ABBA. Vad är din relation till 70-talets disco?

– Jag tycker att musikskapandet, svänget och låtskrivandet håller riktigt hög kvalité, ändå är inte discomusiken tillräckligt uppskattad, så jag blir gärna en ambassadör för 2000-talets disco, för att på så sätt påminna om hur bra musiken verkligen är.

Vad är det som attraherar med 60-och 70-talets musik?

– Jag vet inte om jag bara är en gammal själ, men jag har alltid lockats till ”oldies-genren”, långt innan jag var medveten om musikens kulturella status. Mina föräldrar spelade dessutom de klassiska låtskrivarna från 60-talet, så förmodligen fortsatte jag på den bana som de redan stakat ut.

Vilka är dina favoritartister från nämnda årtionden?

– Du nämnde ABBA, som definitivt är en stor inspiration! Jag älskar också Fleetwood Mac och skulle förmodligen betrakta dem som mitt favoritband genom alla tider. I grund och botten är alla mina favoritartister från 60- och 70-talet så det är mer eller mindre omöjligt att begränsa sig.

Vad influerar dig förutom musik?

– Jag flyttade nyligen till öknen i närheten av Joshua Tree, endast några timmar utanför L.A., så tystnaden och naturen har varit väldigt inspirerande. Jag älskar även litteratur, speciellt andlig litteratur, liksom film och från dessa källor hittar jag mycket inspiration.

Du växte upp i Los Angeles. Vad har denna miljö betytt för ditt musikskapande?

– Jag växte upp i skuggan av Laurel Canyon, så jag tror definitivt att stadens inflytande har sipprat över mig, oavsett om jag varit medveten om det eller inte.

– En annan sak med att växa upp i Los Angeles är att du faktiskt kan vara konstnär på heltid, så om man jobbar hårt och samtidigt hänger sig, har det alltid varit en möjlighet att satsa. Det är förmodligen en ganska unik erfarenhet och möjlighet.