HYMNs Hans Wåhlberg skrev nyligen om Simple Minds spelning på Stockholms-klubben Underground och nu återvänder han dit för ett mer fördjupat reportage.
Underground var en smått legendarisk numera nedlagd rockklubb i Stockholm som stängde dörren för gott 1983. Klubben inrymdes i en tidigare bowlinghall, en trappa ner från tunnelbaneplanet på Sergels Torg, i det som senare blev Mega Skivakademins lokaler. Den drevs av Lasse ”Tuna” Olofsson och Lasse Berg.
Efter att ha varit stängd i nio år öppnade Underground igen, på Drottninggatan 81 B. Då skröt man i reklamen med att vara Stockholms äldsta rockklubb. Idag har även den sedan länge upphört att existera.
Märkligt nog finns inte mycket skrivet om klubben som under några intensiva år i Stockholms musikliv var så viktig för både små och mellanstora band från Sverige såväl som utlandet. Jag fick lyckligtvis kontakt med en av grundarna, Lasse ”Tuna”, som haft vänligheten att dela med sig av sin historia och gett klarhet åt en del detaljer.
Bowlinghallen som blev rockhall
Det var Lasse ”Tuna” och Lasse Berg som köpte och byggde om bowlinghallen som låg alldeles vid ”Plattan”, det vill säga Sergels Torg i Stockholm.
”Lasse B hade gjort ett försök med skateboard-hall som inte funkade, sökte upp mig och jag och han kläckte idén”
– Lasse B hade gjort ett försök med skateboard-hall som inte funkade, sökte upp mig och jag och han kläckte idén, berättar Tuna.
Han vill minnas att öppningskvällen var lucianatten 1980 (enligt andra uppgifter öppnade de 1977) och tror sig också minnas att det var Alien Beat och Reeperbahn som fick äran att öppna.
Klubben hade inga alkoholrättigheter så det starkaste som serverades i baren var folköl. Det var standard på musikställen då, berättar Lasse Tuna.
– Vi hade restaurangdelen utarrenderad, annars hade det blivit för mycket jobb och ingen av oss hade något sug på driva restaurangverksamhet. Vi fick in ett arrende som hjälpte oss med hyran, ett medvetet val, förtydligar han.
Det var inte för att dricka man gick dit, utan för musiken och gemenskapen med andra invigda. Undergrounds litenhet gav en intimitet och närhet som saknades på flera andra konsertlokaler i staden då och kanske ännu mer idag. Den låga scenen gav en nästan jämlik nivå mellan publik och musiker, och en känsla av att tillhöra samma krets, samma sällskap förenade av en sorts hemlig insikt, alla inneslutna mellan de fyra väggar som var klubblokalen, som var Underground. Publikrekordet, tror Lasse Tuna, ligger på ca 1000 personer som såg Stray Cats.
En lång rad mer eller mindre kända stjärnor
Hit kom många av dåtidens heta akter som Deutsch Amerikanische Freundschaft (DAF), Dead Kennedys, Tuxedomoon, Au Pairs, Stray Cats, Dexys Midnight Runners, The Sound, UK Subs för att nämna bara några av de utländska. Här gjorde också Johnny Thunders (f.d. New York Dolls) den 25 mars 1982 en spelning som jag själv inte såg. Men han lär ha varit i uselt skick och konserten sköts upp först en timme och sedan två innan han och bandet var i någorlunda form att spela. Hans framträdande på SVT:s Måndagsbörsen som gjordes några dagar innan visades aldrig utan skedde när sändningen var över, eftersom tv-folket tyckte han var allt för slirig och påtänd eller full, eller bådadera.
Bland de svenska fanns förstås storheterna Ebba Grön, Reeperbahn och Dag Vag, men också mindre stora namn som Chatterbox, Kitchen and the Plastic Spoons, Ståålfågel, Tant Strul, Bitch Boys, Traste & Superstararna, Zeke Varg, Commando M Pigg med flera. Många mindre garageband fick också möjlighet att spela som support just på Underground. Nu glömda av de flesta.
Mellan spelningarna underhöll DJs, Iggo ”the one and only” Frostander (spelade också i bandet Kitchen and the Plastic Spoons) och Nizze, som innan dess var DJ på Music Palais som Lasse Tuna också var med och startade och drev.
Minnenas kavalkad
Vi är många som bär på personliga minnen från klubbens ”hey-days”.
Själv tänker jag främst på U2s första Sverige-besök i februari 1981 då Bonos kalufs stänkte svett på oss längst fram vid den meterhöga scenen. Just den konserten är en av få som det finns spår av på nätet. Jag minns också spelningen med Echo and the Bunnymen som en av de bästa jag varit på. Eller den med Pauline Murray, då en hel drös med lumpar-grabbar, varav jag förstås var en, avvek från beredskap vid I1 i Kungsängen och senare på natten kröp samma väg tillbaka genom ett hål i staketet och smög in på luckan igen, vimmelkantiga men lyckliga. Eller Simple Minds två gig 1982.
Den första fick avbrytas en stund då bandet gick av scenen efter att skinheads börjat bråka och kastat en ölsejdel mot trummisen. Resten av publiken skanderade ”ut med packet” och vakterna hörsammade kravet, bandet gick upp på scen igen och bjöd på en laddad fortsättning som jag aldrig glömmer.
Just skinheads ställde till samma trubbel vid Ebba Gröns gig den 9 oktober 1981. Ett gäng skins heilar och skriker ”Adolf, Adolf” i början av konserten och när Thåström avbryter för att kräva en förklaring till uppträdandet får han till svar att ”dom inte tycker om kommunister och att Ebba borde skickas till Sibirien”. Thåström kallar i sin tur skinheadsen för ”blockheads” och säger åt dom att åka hem till Auschwitz. Ordväxlingen slutar med att Thåström träffas av en snusdosa, som sedan Fjodor kastar tillbaka och börjar veva med
gitarren när skinheadsen försöker ta sig upp på scenen. Precis som vid Simple Minds- konserten kastas skinheadsen ut och Ebba kommer tillbaka, minst lika laddade som publiken. Allt enligt Per Kviman som recenserade det hela för tidningen Schlager.
Lasse ”Tuna” Olofsson sa då till Kviman att dessa skinheads var portade i fortsättningen. Idag har Tuna själv har inga mörka minnen av skinheadsen och menar att de inte utgjorde något större hot och sällan orsakade problem.
– Vi höll dom i strama tyglar och kastade ut dom direkt om dom började bråka vilket hände några gånger. Vi var ju ett gäng tuffingar och äldre än skinsen som drev och jobbade på U- grunden, vi betraktade dom som ”snorisar” och gav dom en spark i ”arslet” och kasta ut dom om dom bråkade.
Roligare är det förstås att minnas konserterna och Tuna har sina egna favorit-gig:
– Stray Cats var ju en höjdare. Roligt att vara först på många band typ U2, Duran Duran med flera. Ebba Grön, och Magnus Lindberg, en kär vän och mycket underskattad.
Kajsa Grytt i Tant Strul har skrivit i sin bok Om mej själv att Underground var ”ett fantastiskt ställe” men att Lasse Tuna och Lasse Berg var ”hårda businessmen” och att de ofta kände sig ”blåsta på gaget” som beräknades efter antalet besökare. Jag frågar Lasse Tuna vad han har för kommentar till det?
– Hårda buzinessmän? Nä, vi var glada entusiaster och pionjärer, vi brann för det vi gjorde. Snarare snälla och schyssta klubbägare som alltid betalade banden vad vi lovat! Alla band och musiker känner nog sig ibland lite lurade, väldigt få blir blåsta i Sverige. Vi hjälpte Tant Strul med mycket under den tiden med allt från turnébussar, ljud och ljusanläggningar på deras turnéer, ofta gratis för dom hade väl alltid lite dålig ekonomi. Svårt att överleva i 45 år denna bransch som arrangör och man blåser artister!
Själv har Lasse Tuna ”taggat ned rejält”, säger han.
– Jag jobbar typ halvtid som manager/bokare åt Roffe Wikström, Lars Demian och Fatboy, om du känner till detta synnerligen bra rockabillyband, som jag har turnerandes runt i Sverige, Norden och stora delar av Europa, samt en liten singer-songwriter festival som osexigt heter ”Sthlms Visdagar” på Lasse i Parken vid Hornstull som jag kört i 9 år! Utöver det är jag halvtids-pensionär bor halvtid i södra Spanien när det är kallt i Sverige.
Nytt rockliv i lokalerna?
Nu lär lokalen ingå som del av ett nytt projekt för livemusik i Stockholm efter ett antal år då den bara stått tom. Det är ABBA-stjärnan Björn Ulvaeus bolag Pop House tillsammans med AMF Fastigheter som just nu förvandlar Femte Hötorgshusets nedersta tre våningar till ett musik- och gaming-center som även lär inrymma ett Avicii-museum. Men framför allt en livescen så förhoppningsvis fylls då lokalerna med livemusik igen i det som då hette Underground. Åtminstone när coronans grepp om världen släppt.
