HYMNs Hans Wåhlberg minns en spelning med ett ungt Simple Minds i Stockholm 1982. Bilden ovan är hämtad från Glasgow-bandets senaste turné.
Konserten hade börjat lika bra som förväntat. Simple Minds pumpade på med ”Sweat in Bullet” om jag inte minns fel då en ölsejdel kommer singlande genom luften och landar mitt i Mike Ogletrees trumset. Ett gäng skinheads mitt i publikmassan skrålar triumferande. Bandet tar sina instrument och går av scenen. Allt är slut, abrupt och innan det kommit igång.
– Ut med packet, ut med packet!!
Alla börjar skandera och peka finger mot de skyldiga. Salen vibrerar av känslor, stämningen är tät. Det känns hotfullt hetsigt och smockan hänger i luften. Efter ett par minuter banar sig ett antal vakter fram till skinheads-skaran och de följer faktiskt snällt med ut. Jubel och applåder. Men oron griper tag, kommer bandet tillbaka? Har trummisen skadats eller är de för skakade och förbannade för att fortsätta? Kommer skinheads-gänget tillbaka? Förstärkta kanske med polare från plattan (Sergels Torg)? Spekulationerna haglar.
Efter vad som känns som en evighet (kanske var det 5-10 minuter egentligen) äntrar de scenen igen och möts av en lättad och lycklig jubelkör. Sedan kör de igång, kanske med ”Promised You A Miracle”, och ger allt i en sorts trance-artat fokuserad spelning som fortfarande susade i mina öron när jag, frusen av intorkad svett och vimmelkantig, äntrade lokaltåget hem.
Det här var på den lilla rockklubben Underground i Stockholm den 20 februari 1982. Stället var inte stort. En före detta bowlinghall som kan ha tagit in 300-400 personer max. Scenen var kanske en meter hög vilket gav en intim närhet mellan artister och publik. De hade inga rättigheter och det starkaste som serverades i baren var folköl. Men här hade jag några av mina bästa konsert-upplevelser. U2:s första konsert i Stockholm, Echo And The Bunnymen, Pauline Murray, Au Pair med flera. Det stängdes bara några år senare men lämnade många ljuva minnen kvar hos oss som var stammisar där.
Simple Minds hade då just spelat in nytt material men hade bakom sig sina i mitt tycke allra bästa plattor, Sons And Fascination/Sister Feelings Call och Empires And Dance. Det mesta på kvällens set-list fanns med på dessa album. De gav två konserter på Underground 1982 och jag var förstås där dagen efter, men det var första kvällen som var den magiska.
Ett år senare såg jag dem på Konserthuset i Stockholm, sittande på balkongplats. Det gav inte alls samma täta känsla och bandet hade trätt in på den bana som i mitt tycke gjorde dem allt mer ointressanta, för mainstream. De tappade den nerv som fanns på de tidiga plattorna. Och som fanns på Underground 1982. Då höll de löftet om ett mirakel.
Setlist 20/2-1982
”Love Song”, ”Sweat in Bullet”, ”Promised You a Miracle”, ”I Travel”, ”Celebrate”, ”Thirty Frames a Second”, ”Factory”, ”The American”, ”Sons and Fascination”, ”This Earth That You Walk Upon” – Extranummer: ”Room”, ”Changeling”, ”Premonition”, ”Love Song”
21/2-82 samma setlist
Här kan ni hitta ett liveklipp från nämnda era.
