INTERVJU + PREMIÄR: Lea And The Loved Ones – Letters

Foto: Angelica Hvass

Göteborgsbaserade Lea And The Loved Ones – tidigare Lea – är på gång med uppföljaren till 2018 års debutskiva Diamonds. I centrum står Lea-Marie Sittler, men som bandnamnet avslöjar har projektet utvecklats till en tydligare bandkonstellation. Nu anländer Letters, bestående av 6 välkomponerade folkpoplåtar, baserade och inspirerade av olika brev. En ingång som väcker nyfikenhet.

Premiärlyssna nedan och ta sedan del av en längre intervju med Lea-Marie.

Berätta om dig själv och din musik? 

– Jag är en tysk i exil i Sverige och skriver låtar om saker som är nära mitt hjärta. Jag är en sucker för ballader och stämsång, för lyhört samspel och enkla harmonier. Ibland även för spräckig frijazz. När jag inte spelar musik jobbar jag som mattelärare på en gymnasieskola i centrala Göteborg, ett jobb som jag tycker väldigt mycket om. 

– Häromdagen fick bassisten i mitt band, Johan Bengtsson, höra från sin elev att vår musik är indiefolk. Jag gillar att äntligen ha fått en genre! 

Vilka är dina ingångar gällande skapandeprocessen? 

– Under åren jag skrev musiken till mitt och mitt bands första album Diamonds var ingången till skapandet ofta mina egna känslor. Det var när jag kände något väldigt starkt – ett krossat hjärta, längtan efter en vän, you name it – som jag kom på textrader ihop med melodisnuttar. Ofta kom dem här låtfragmenten när jag var ute och gick, så jag har massor med röstmemos på min mobil där jag andfådd nynnar på olika melodier och idéer. 

– När jag började skriva musiken till Letters jobbade jag mer fokuserat. Jag var på konstnärsresidens på Vrångsholmen i Tanum, norr om Göteborg, och i Metzeral i Alsace, Frankrike, skrev, testade olika saker, filade på texter, förkastade skisser, omfamnade andra, och så blev det de här låtarna. 

”En annan viktig inspirationskälla är all musik jag lyssnar på hela dagarna”

Nämn två av dina främsta inspirationskällor. 

– En enorm inspirationskälla är mina vänner som också spelar musik eller gör annan konst, både deras skapande och mina relationer till dem som människor. Utan dem hade jag nog inte hållit på med musik på samma sätt som jag gör nu. En annan viktig inspirationskälla är all musik jag lyssnar på hela dagarna. Just nu när jag skriver detta lyssnar jag på min playlist “Lea & the Loved Tunes” där jag har samlat några av mina bästa låtar. ”May Your Kindness Remain” med Courtney Marie Andrews till exempel, fan vilken bra låt det är. 

Vad betyder musik för dig? 

– Enormt mycket! Jag älskar att spela. Det är få saker som jag blir så lycklig av som att sjunga och spela ihop med andra. Allt känns liksom självklart då… Och så älskar jag ju att lyssna på musik. Det kanske låter konstigt, men jag kan inte riktigt tänka mig ett liv utan vissa artister. Och det häftiga med det hela tycker jag är att man kan beröras och dras med av musik helt oavsett om man själv håller på med musik eller inte. Det är fantastiskt ändå! 

Har musiken alltid haft en viktig roll? 

Det har den. Jag är barn till en f.d. dansare och en skådespelare, så jag har alltid varit omgiven av musik, rörelse och scenkonst. Jag började spela piano när jag var fyra år och har spelat musik sedan dess. Först bara klassiskt piano (och stämsång med mamma varje kväll innan läggdags), sedan började jag spela saxofon för att min kusin gjorde det och jag tyckte att han var så cool. Jag fokuserade rätt mycket på saxofonen i några år, gick på folkhögskolan med den som huvudinstrument, både folkmusik och jazz.

”Och när jag tänker tillbaka på olika livsval jag har gjort så har musiken till och med fått mig att flytta till ett annat land”

– Några år senare, när jag läste på universitetet, blev det mest låtskriveri om kvällarna istället för bebop. Och så blev det en massa låtar och en skiva och spelningar och jag vet inte vad. Ja, musiken har alltid haft en viktig roll, en till och med central roll i perioder. Och när jag tänker tillbaka på olika livsval jag har gjort så har musiken till och med fått mig att flytta till ett annat land. Och stanna där.

Berätta om låtarna på kommande skivan Letters.

– Skivan är faktiskt rätt konceptuell! Idéen till skivan fick jag när jag fick ett facebookmeddelande av min fina vän Dido, en seglare fårn Amsterdam som jag har brevväxlat med i många år. Hon skrev såhär: 

“O you should come sailing

I’ll pick you up one day

Sooner or later

Maybe just a few years before we die, two veeeeeery old ladies”

– Jag tyckte att det hon hade skrivit var så poetiskt och kände att jag ville göra en låt av de här raderna. Vilket jag gjorde! Det blev skivans andra spår “You Should Come Sailing”. Efter att jag hade skrivit den låten läste jag igenom en massa gamla brev som jag hade fått av vänner och familj. Jag skrev två låtar till baserade på brev: ”Fig Tree & Friends” är baserade på ytterligare ett brev från Dido där hon beskrev sin mammas 60-års-kalas under det stora fikonträdet i deras trädgård. Och första spåret på skivan, ”Writer’s Agony”, är baserat på ett brev av min vän Elle.

– Hen hade skrivkramp och kunde varken skriva brev eller dagbok eller nåt, bara tentor. Så istället för ett långt brev fick jag ett vykort och en tonsatt dikt, med noter till melodin och allting. Elle skriver så himla bra, väldigt ärligt och humoristiskt, så det blev rätt naturligt att ta brevet och göra om det till en låttext. De andra låtarna är löst baserade på brev som jag någon gång har skickat till andra. En av de låtarna är till mina syskon (”Here We Are”) som handlar om att bli vuxen och hur viktigt det är att spendera tid tillsammans för att inte tappa varann.

– Det har varit helt underbart och inspirerande att utgå från alla de här berättelserna och breven och att ha en så tydlig ram att skapa inom. 

Hur känns det att låta en publik höra dina inspelningar? 

Det känns väldigt bra och på tiden! Tre av låtarna har redan släppts som singlar och har blivit fint mottagna. Arbetet med låtarna och med albumet har varit jätteroligt och utmanande och vi har lagt ner mycket kärlek och tid i det här projektet – att släppa låtarna känns som en utandning som ger en massa energi. Jag gillar verkligen tanken på att låtarna nu kommer att bli små delar av folks liv, delar av deras promenader, middagar, hångel och låtlistor. Det är helt jävla underbart.

Förutom breven. Är texterna återspeglingar av ditt eget liv eller har du ytterligare ingångar vid ditt textförfattande? 

– De låtarna som är baserade på brev som jag har fått av andra återspeglar ju egentligen deras liv, inte mitt, men jag tror att det ändå är ganska tydligt att berättelserna har filtrerats genom min sentimentala hjärna… Men en direkt återspegling av mitt liv är egentligen bara sista spåret på skivan, ”Here We Are”. Och ”Sisters” lite grann.

Vad har du för målsättningar med musiken i stort? Vad händer framöver?

– Just nu håller jag på att spela in en skiva med min countrytrio My Dear Companion, det känns riktigt kul och jag tror skivan kommer att bli asbra! sedan är det två skivinspelningar igång med projekt där jag spelar saxofon – punkjazzkvintetten Don-Qui 5 och indiepop-bandet Smicker. Så det är full rulle på studiofronten, utöver släppet av släppet av Letters. Jag hoppas såklart att det ska vara möjligt att spela live snart, alltså riktigt live, med publik i samma rum och sånt, och att kunna åka ut på releaseturné med det här bandet och de andra projekten. Jag längtar ihjäl efter att få åka ut på turné, spela på små ställen i Belgien och Tyskland. Vi får se hur det blir med pandemin… jag håller tummarna i alla fall.

– Målsättningen i stort är i alla fall att fortsätta spela, fortsätta skriva, fortsätta uppträda. Det hade varit roligt att åka på någon större turné någon gång, kanske spela på några större ställen? Huvudsaken är att musicerandet fortsätter vara lustfyllt – jag vill bara hålla på så länge det jag spelar känns angeläget.

Lea And The Loved Ones består av Johan Bengtsson (bas), Christian Berg (piano), Maja Gravermoen Toresen (fiol och hardingfela) och Lea.