Accept – Too Mean to Die

Efter några års tystnad gjorde tyska hårdrockarna Accept comeback; med Mark Tornillo som ny sångare, men med samma tunga, melodiösa hårdrock som de spelat sedan debuten 1979, kom de tillbaka med en rask rad tunga skivor.

Den 29 januari i år kom det femte albumet med Tornillo som sångare: Too Mean to Die. Det är ett mycket bra album som håller hög klass i en värld där nya artister poppar upp ständigt, men det är inte konstigt med ett band veteraner som vet hur man gör bra musik.

Accept var i början av sin karriär inspiration till världsnamn som Iron MaidenMetallica och Mötley Crüe. Med gitarristen Wolf Hoffman som enda kvarvarande originalmedlemmen visar Accept att de fortfarande levererar melodiös hårdrock, med genomtänkta gitarrsolon och sedvanliga körer. Trots medlemsbyten har bandet haft Wolf på alla 16 skivor, och fram till helt nyligen även originalbasisten Peter Baltes (som ”sa upp sig” från bandet genom att skriva det på sin Facebooksida).

Originalsångaren Udo Dirkschneider var med fram till 1987 och sedan återkom då och då fram till 2005. Det lilla krutpaketet Udo hoppade av bandet och fick en ny karriär med solobandet U.D.O., men för den oerfarne Acceptlyssnaren kunde man tro det är samma sångare fortfarande för Udo och Marks röster är snarlika vilket är skönt. När man lyssnar på Accept vet man vad man får då Wolf Hoffmans gitarr genomsyrar ljudbilden.

Too Mean to Die är ett riktigt bra album och håller rakt igenom. De tunga låtarna ”Too Mean to Die”, ”Sucks to be You” och ”Not My Problem” lättas upp med de lugnare ”The Undertaker” och ”The Best is Yet to Come” men avslutas riktigt härligt med den instrumentala ”Samson and Delilah”. Som helhet är albumet toppklass även om det kan kännas lite finpolerat ibland. Men det är som sagt inte konstigt av ett band herrar som många spelat ihop i decennier.

Trivia är att sångaren Marks son dog under inspelningen och det är lite vemodigt att höra Mark Tornillo sjunga om ”The Undertaker” (dödgrävaren) och ”The Best is Yet to Come”.

[Nuclear Blast, 29 januari]

7