Det var den 3 juni 1988. Jag åkte till Lund för att gå på konsert på Mejeriet. Konserten var slutsåld sedan länge och jag hade räknat ned dagarna. Det var något särskilt med denna konsert. The Ramones skulle spela och, om jag minns rätt, var hardcorepunkarna i FlegmA från Malmö förband.
Jag hade precis fyllt 17 år och hade upptäckt Ramones, tack vare min kusin, några år tidigare. Ramones hade släppt Halfway to Sanity året innan och turnerade med den. Dee Dee, Joey, Johnny och den nygamla trummisen Marky gjorde en grym konsert och spelade ett trettiotal låtar från hela karriären. Det är än idag en konsert som jag rankar som en av de finaste jag varit på, men om jag ska vara helt ärlig minns jag inte så mycket från själva spelningen. Jag kan se scenen framför mig, minns några låtar som spelades och det är ju bra med vackra minnen, tänker jag. Hur som helst minns jag att jag var väldigt nöjd när jag åkte därifrån och det är jag än idag.
Men allt började egentligen med ett kassettband jag fick av min kusin några år tidigare. Det var ett 60-minutersband (dvs 2 x 30 minuter) och på ena sidan var albumet Rocket to Russia och på andra sidan Leave Home. Båda plattorna släpptes 1977 och är idag milstolpar inom punk- och rockmusik. Detta kassettband snurrade nästan oavbrutet på kvällarna när mina kompisar och jag spelade pingis i garaget. Det varvades nästan bara av The Jesus & Mary Chains debutalbum Psychocandy och ösigare 1960-talsgrejer.
En lustig grej med kassettbandet var att en låt saknades, vilket jag inte hade en aning om förrän jag köpte plattan. Där dök låten ”Carbona Not Glue” upp och när jag läste på fattade jag att jag hade fått tag på ett av de tidiga exemplaren av plattan. ”Carbona Not Glue” togs senare bort och ersattes av ”Babysitter” i Europa. Jag har fortfarande kvar den plattan även om den blivit lite sliten genom åren, men jag minns inte var jag köpte den. Det var kanske på Skivesset, Record Heaven eller underbara Jukebox i Malmö, men det spelar inte så stor roll en kväll som denna.
Det är märkligt vackert med minnen ibland. Man kan flera decennier senare kasta sig tillbaka till pingismatcherna i garaget och den där magiska konsertkvällen på Mejeriet i Lund för så länge sedan.
Jag sitter i vintermörkret och tittar på stjärnorna utanför fönstret, långt där uppe, och hör orden: I met her at the Burger King…, Gabba Gabba Hey, Now I wanna be a good boy I don´t wanna be bad…, First rule is: the laws of Germany… och så vidare. Jag inser plötsligt att tiden på något sätt har stått helt stilla. Albumet Leave Home dundrar fram genom min nuvarande bostad, långt från det där garaget, och plattan är precis lika bra som den var under alla de där kvällarna i garaget i mitten av 1980-talet.
Idag är det 44 år sedan Leave Home släpptes. Den spelades in i oktober 1976 och nådde som högst plats 148 på Billboard 200 i USA och 45-platsen på UK Albums Chart. Plattan har för alltid en hederplats i min lilla skivsamling och i mitt hjärta.
