Jakob Hellman tittar på mig genom skärmen från hans hus i Palma på Mallorca. Jakob som under min egen uppväxt på 90- och 00-talen alltid framställdes som en legend, en myt. ”Mannen som gjorde Sveriges bästa album och som sedan försvann” har det hetat. Historier om en kille som gick under jord, han som inte klarade av pressen, han som gick upp i rök.
Bilden är i dag inte lika dramatisk, mycket tack vare de senaste årens framträdanden. Inte minst genom Jakobs medverkan i Så mycket bättre. Det känns ändå helt otroligt att jag nu får prata med min ungdoms förlorade hjälte. Det är så mycket jag vill fråga. Men att sammanfatta ett halvt liv på en intervjutid á 45 minuter är omöjligt, speciellt med tanke på att tiden egentligen är avsedd för hans comeback-album med tillhörande turné. Det får bli en annan dag.
Jakob Hellman släppte sin debut …och stora havet 1989. Ett album som blev tokhyllat, sålde guld och som gav honom två grammisar. Sen tog det stopp. Under de drygt trettio år som sedan passerat har Jakob arbetat inom hemtjänsten, knegat på brödfabrik, bott i kollektiv. Det känns som att han gjort det mesta, förutom att släppa den där uppföljaren.
Nu står han barbröstad i sitt kök och drar ut på orden. Han tar pauser och tänker efter, inget lämnar honom ogenomtänkt när jag frågor om hans skapande.
– Med låtskrivandet gör jag ofta grejer i sista stund när jag egentligen ska sluta. Det är svårt för mig att bestämma att jag ska skriva i två timmar och sen göra något annat. Det är på något sätt ofta som att det lossnar när det är lite i de sista sekunden, man måste iväg i den där frihetskänslan. När jag vet att det blir kaos med allt det andra så blir jag färdig med texten.
Valde du bort kaoset på bekostnad av musiken under de år som gått?
– Jag tycker jag hade mer kaos då än vad jag har nu. Jag var väldigt bra på att låtsas att allt var okej. Jag var bra på att hålla på med småsaker. Sen går det åratal, man jobbar på något litet jobb och filar på små problem som man har.
Som bekant blev det till slut ett nytt album. Jakob Hellman sluter med Äntligen borta cirkeln för ett öde som saknar motstycke i svensk musikhistoria.
”Sen går det åratal, man jobbar på något litet jobb och filar på små problem som man har”
– Äntligen borta betyder att man inte kan hitta själv, man låter världen hjälpa en. Det är ganska mycket borta i bemärkelsen: vilse. Det är därför jag sjunger rader som verkar motsägelsefulla. ”Nu kan jag hitta i världen” och i nästa andetag är att man ”äntligen borta”. Man känner sig som att allt är lugnt, en känsla av att ha släppt taget, man måste det för att hitta.
Albumet har producerats av vännerna Magnus ”Kitok” Ekelund och Jonatan Lundberg som också står med som låtskrivare på albumet. Inspelningen tog fart i slutet av 2019 och slutfördes i en rad olika studios under året som följde. Materialet kommer till stor del från de senaste åren men vissa stycken har Jakob burit med sig från en tid långt innan debutalbumet.
– Melodin på ”Trettiofem” gjorde jag egentligen innan …och stora havet. Den hade en engelsk text då. Jag spelade i ett band som hette Fortune. Själva melodin är inte likadan harmoniskt men kommer i alla fall från en låt som heter ”Hesitation”. Den svenska texten är skriven någonstans när jag själv var trettiofem.
– Låten var i stort sett färdig men jag har alltid haft problem på olika ställen i den. Det är den andra raden som är svår, så är det nästan alltid för mig. Jag gör en rad och sen nästan en hel låt, men det är den andra raden jag får skriva om femtio gånger.
Jag fastnade för ”vi får förbereda även om du och jag aldrig kommer få en unge”. Är det rader hämtade från ditt liv?
– Jag tyckte det var en väldigt drastisk rad, den var fin. Det kommer inte från något direkt personligt som att jag försökte få barn vid den tiden. Det är ett sätt att säga att någonting är någonting. ”Skaffa barn” pekar på att vi har någonting nu oavsett vad som händer. Det är vad det betyder: även om du och jag inte kommer få en unge.
Jakob har i intervjuer berättat att han fått en allt djupare förståelse för den kristna tro som han idag omfamnar. Mycket till följd av att hans fru Karolina jobbar för svenska kyrkan i Palma. På det nya albumet sjunger Hellman två verser ur psalm 534 ”I denna ljuva sommartid”.
Hur ser du på tro i dag?
– Jag skulle nog räkna mig som troende men jag är inte särskilt insatt vid de kristna dogmerna. Nu när jag har levt inom kyrkan med Karolina har jag fått uppleva så mycket saker. Muslimska kvinnor går fram till en och säger att det är underbart att träffa någon som tror på samma gud, bara att se det på det sättet. Jag känner mer samhörighet med de som har en förtröstan på nått sätt, på gud. Men jag har aldrig känt att jag behöver kalla det för någonting.
”Jag skulle nog räkna mig som troende men jag är inte särskilt insatt vid de kristna dogmerna”
– Det kändes som att jag sa det bra där på något sätt. Det är inte alla som får chansen att formulera sin tro så här hela tiden (skratt).
Hellman upplever att han allt oftare får frågor om gud och tro. Numera står även kristna tidningar i kö när det vankas intervjuer, berättar han. Jakob rörde dock ämnet redan 1988 när han spelade in Cornelis Vreeswijks ”Tältet” till tributalbumet Den flygande holländaren. En låt som har en tydlig satirisk ton mot just gudatro.
– Jag tyckte bara att den var kaxig och rolig. Den är riktad mot fördömande tro, att man säger ”ni ska gå in i det här tältet om ni ska tro, annars så tror ni inte alls”. Sånt är aldrig rätt.
Under de mest verksamma åren i slutet på 80-talet spelade Hellman inte bara in Vreeswijk-altser. Utöver tidlösa verk som ”Tåg” och ”Vara vänner” tolkade han även Taube. Under denna tid blev han uppringd av en medlem i Perssons Pack som ville att han skulle spela in ”Tusen dagar härifrån”. En låt som kom att bli en viktig pusselbit i såväl respektive artisters karriärer som i den svenska musikhistorien.
– Jag vet inte om det var Per Persson som ringde, jag kände ju honom i och för sig men han kan vara lite tvär. Det kan ha varit Kjell Andersson som frågade också. Enligt Per hade de spelat in låten och märkt att han inte klarade av tonarten genom hela låten. Då ringde de mig, de gillade väl min sång och sådär.
”Jag vet inte om det var Per Persson som ringde, jag kände ju honom i och för sig men han kan vara lite tvär”
”Tusen dagar härifrån” tolkades i så mycket bättre av Plura Jonsson och Persson själv, som överraskade Hellman med att lägga handen på hans axel strax innan första versen.
Hade du någon aning om att Per skulle dyka upp där på Gotland?
– Nä, ingen alls. Det blev helt fel i skallen. Det var underligt efteråt också för han försvann lika plötsligt som han kom. Man tycker att om han åkt till Gotland så kunde vi ju heja på varandra. Efter låten var han borta, försvann i någon bil.
Jakob Hellman som stått utanför rampljuset i nästan tre decennier fick i höstas Sveriges kanske starkaste strålkastare riktat mot sig när han ställdes inför Så mycket bättre-gängets miljonpublik. Kontrasterna blir inte mycket starkare än så.
– Det har betytt jättemycket för mig att det gick så bra. Men för mig var det mycket starkare kontraster än vad som framgår i programmet. Jag tyckte att jag sjöng värdelöst på ”Gabriellas sång”. Det gick skitbra på repetitionen, men sen… Jag ville bara gå ut i skogen och hitta bort, jag ville inte ens åka hem. Jag blev deprimerad, jag tyckte att jag aldrig borde ha gjort det där.
– Jag fattar inte hur jag kom upp morgonen efter. Vi skulle upp och fäktas. Jag drack kaffe, fortsatte, och sen… var allt skitroligt igen. Intressant att man kan hämta upp sig sådär i en sån situation när man inte bara kan gå undan.
”Intressant att man kan hämta upp sig sådär i en sån situation när man inte bara kan gå undan”
Hur har det känts att medverka i programmet annars? Det låter obekvämt.
– Jag tycker jag klarade det här med att prata rätt så bra. Jag var inte så nervös eller obekväm inför att snacka men… det syns ganska väl i programmet när jag tycker det är jobbigt.
Med en tv-succé och sitt andra album i ryggen väntar en turné tillsammans med Mattias Alkberg. Hela 27 stopp blir det, med start i oktober.
– Det är en stor ära att få ha med Mattias. Han är även med på en liten körgrej på plattan.
Vad tror du, blir det turné i höst?
– Ja det tror jag. Jag har inte läst vad experter säger eller vad svenska myndigheter har för plan, men det kommer ett vaccin och även om det inte hade gjort det så kommer det en vår.
