The Glass Beads – glaspärlor med förmåga att gnistra i mörkret

Pressbild

I en av mina tidigare artiklar skrev jag om ny ukrainsk musik. Ett av de mer spännande banden jag då presenterade var The Glass Beads, en duo som bor 40 mil från Kyiv där jag  befinner mig. Hade det inte varit för pandemin hade jag gjort tågresan på 8-9 timmar dit för att göra min intervju men det fick ske via nätet istället.

Glaspärlorna är en duo bestående av Marina Rublevskaja och Mark Arsjynnikov. Sedan  2016 har de sökt sig fram till sitt sound som placeras i facket coldwave/darkwave. Nyligen gav de ut sitt debutalbum Therapy som är mycket lovande. Melankoliskt men melodiskt vaggar plattans spår in dig i en stämning som känns mer romantiskt bitterljuv än mörk och deppig.

Therapy 

Mark hanterar gitarr och bas på plattan medan Marina står för sången och sköter klaviaturer. Det är också hon som skriver både texter och musik. Allt på debutalbumet är eget material. Mycket av känslor och meddelanden stoppas in i lyriken och ibland blir det riktigt personligt, avslöjar hon. Men melodierna är viktiga för henne och det märks att hon vinnlagt sig om att göra vackra melodislingor och inte bara skapa ett sound. Melodierna  reflekterar de inre känslorna och ”säger ibland mer än texten”, fortsätter hon, och förklarar tanken med plattan:

– Det här albumet kan ses som en terapi-session. Vi delar med oss av erfarenheter och situationer som många kan känna igen sig i och kanske hjälper dem att inte känna sig ensamma. Trots den dystra tonen i några av låtarna vill jag ändå tänka att de förmedlar meddelandet att ’det finns plats för hopp i denna värld’.

”Smärtan som beskrivs i en del låtar handlar mer om förmågan att känna och ha kontakt med sina känslor än något tyngande och hopplöst”

Hon bekräftar också mitt intryck av melankoli snarare än dyster hopplöshet.  

– Jag ser det som helt olika saker. Smärtan som beskrivs i en del låtar handlar mer om förmågan att känna och ha kontakt med sina känslor än något tyngande och hopplöst. Så även om det här albumet passar in på cold wave-genren så finns ingen speciell bindning mer än den melankoliska tonen, och vi vill gärna fortsätta att utveckla vårt sound i framtiden.

Plattan släpptes av grekiska Fabrika Records som också har Lebanon Hanover och svenska  Isolated Youth i sitt stall. Kontraktet fick de genom kontakt med Roman Komogortsev i vitryska bandet Molchat Doma, som dock sorterar under labeln Sacred Bones Records. Så  hur gick detta till, undrar jag? 

– Roman kontaktade oss för länge sedan då han lyssnat på några av våra låtar och erbjöd sig att hjälpa till med mixning och mastring av vårt nya material, vilket kom att bli Therapy. Det var mycket uppskattat eftersom vi verkligen behövde hjälp just då. Den slutliga handen vid albumet lades däremot av Doruk Ozturcan, berättar Mark.

Pressbild

Albumet har blivit väl mottaget och kontraktet med Fabrika är förstås ett stort steg i karriären för dem. Duons första produktion, EP:n Phobia, skäms inte för sig men släpptes enbart på kassett och finns alltså varken på vinyl eller på Spotify. Även om de själva gillar den ville de inte inkludera något från EP:n på debutalbumet.

– Vi ser den perioden som ett sökande efter vårt eget sound och oss själva i musiken och ville gå vidare från det, säger Mark.

De har alltid sjungit på engelska. Jag undrar om det inte vore enklare att uttrycka djupa känslor i texterna på modersmålet men Marina hävdar att engelskan har varit naturligt att  använda och kommer av sig självt redan i idéstadiet.

– Jag älskar också hur det språket passar ihop med den här typen av musik. Det vore svårt att  föreställa sig den framförd på annat sätt. 

Förebilder 

Jag är nyfiken på deras förebilder och tänker då närmast på the Cure, Cocteau TwinsSiouxsie and the Banshees och Joy Division. Därför blir jag lite förvånad över Marinas svar: 

– Det viktigaste bandet som inspirerat mig att skapa min egen musik är definitivt Queen. De har varit med mig sedan jag var barn och fick mig att skriva min första låt och gå till studion  med den.

En annan influens Marina nämner är Nick Cave and the Bad Seeds, som påverkat hennes  egen musik och text mer än Queen och tjänat som modell för ett ”vackert, melankoliskt  sound”, förklarar hon. 

Mark å sin sida framhäver, lite gulligt, att den största inspirationskällan för honom att börja spela var Marina. 

Men framför allt berättar de båda om sin kärlek till klassisk musik. 

– Den har gjort ett djupt intryck på mig, säger Marina. 

Enligt Mark lyssnar de mycket till Vivaldi, Jean-Baptiste Lully, Rossini, Albinoni och Paganini. Den moderna ukrainska musiken då, undrar jag? Vad finns att säga om den?

– Vi följer inte eller letar efter nya ukrainska band eller ny musik generellt, hävdar Mark.  

En artist de ändå vill framhålla är rapparen alyona alyona, som allmänt betecknas som en sensation här i Ukraina, och förstås favoriterna just nu som är coldwave-duon Selofan, som ligger på samma label, Fabrika Records.

Herman Hesses Glasperlenspiel 

– Herman Hesse är en av våra favoritförfattare och namnet kom av sig självt när vi båda läste  hans verk samtidigt, säger Marina. 

– Han är speciell för oss eftersom vi känner ett nära band till hans personlighet, baserat på hans verk, tillägger Mark.

Marina håller med: 

– Hans idéer, tankar och åsikter är i stort sett i linje med våra, och hans verk är verkligen viktiga för oss, säger hon.

”Hans idéer, tankar och åsikter är i stort sett i linje med våra, och hans verk är verkligen viktiga för oss”

Ändå menar Marina att Hesse inte direkt inspirerat till hennes texter, som rör sig i de djupaste inre vattnen och handlar mycket om sökandet efter identitet, efter sig själv. Vilket också Hesses romaner och livsfilosofi handlar mycket om. Titeln på albumet, ”Terapi”, och idén bakom den skulle också kunna hänföras till Hesse som kom till rätta med sin livskris  genom terapeutisk psykoanalys.

När jag frågar dem om deras åsikt om landets politik är de noga med att påpeka att de inte vill prata politik och helst vill hålla isär sina politiska åsikter och sitt skapande av konst. Ett känt Hesse-citat är just att ”humanism och politik alltid är ömsesidigt exklusiva”.

Så nog verkar de inspirerade av Hesse i sin skapandeprocess och livshållning. Kanske är det  också för att lättare finna ro att skapa och utforska sitt inre som de valt att bo i en liten stad  istället för i hektiska Kyiv? 

Småstadsliv i Ukraina 

Namnet The Glass Beads är däremot taget från romanen Glasperlenspiel (eng/ The Glass Beads Game) av Herman Hesse. 

Mark har bott i Kyiv i några år men flyttat tillbaka till småstaden. Marina är född och uppvuxen i samma stad och de verkar trivas med det. 

De är dock mycket noga med sin integritet och vill inte avslöja namnet på staden där de bor men det är en liten ort som de båda har sina rötter i. Den lilla småstaden förefaller ändå ganska central i berättelsen om vilka de är.

Marina avslöjar att hon känner en sorts hatkärlek till den. Alla känner varandra och det blir en sorts ”kammar-atmosfär”, tycker hon. Men hon gillar att ge sig ut i naturen och har ingen större längtan till brusande storstäder även om hon ändå kan tänka sig att flytta så småningom. 

Det tycks inte heller vara några mörka barndomsminnen som ligger bakom melankolin i  hennes texter. Hennes föräldrar och far- och morföräldrar har alla varit väldigt stöttande,  betonar hon, och mycket viktiga för hennes musikaliska utveckling. 

– Jag minns att jag ordnade konserter ihop med mina vänner för våra föräldrar och grannar. Vi gillade att klä oss i kläder i starka färger och arrangera något spektakulärt. Jag spelade ofta piano och sjöng och ibland hade vi dansnummer också. Det var alltid roligt och det har präglat mig sedan dess.

Musiken kom alltså in tidigt i Marinas liv och hon fick alltid stöd av de äldre. I synnerhet mor och farföräldrar som alltid gav henne musikrelaterade saker och såg en framtida kompositör  i henne. Som tonåring bestämde hon sig för att ägna sitt liv åt musiken och drömde om att  bilda ett band.  

”Vi gillade att klä oss i kläder i starka färger och arrangera något spektakulärt”

Kreativiteten har alltid funnits i olika former i hennes liv, musiken förstås men också målande och poesi. De har också båda två ett speciellt förhållande till litteratur, vilket valet av bandnamn vittnar om.

– Kreativitet har blivit mitt sätt att kommunicera, uttrycka känslor. Och att bo på den här platsen tror jag har hjälpt mig att få mig inspiration.

För Mark har vägen till musiken inte varit lika rak men han säger sig ändå alltid ha känt sig  knuten till musik och haft tankar om att lära sig spela instrument även om det var först i  vuxen ålder han gjorde allvar av planerna. 

Han är också förvånansvärt positivt inställd till landets kulturella klimat. 

– Ukraina är ett öppet och fritt land att skapa och utveckla i, det är det mest viktiga. Det finns bra möjligheter för artister att förkovra sig och kommunicera med varandra. Unga människor har sina nätverk och försöker hitta och utveckla egna projekt. Ukraina är ungt, men äkta och  väldigt spirituellt när det kommer till konst.

Det blir spännande att se vart det leder framöver. Något säger mig att vi får höra mer av de  här ambitiösa ungdomarna. 

Än så länge har de inte turnérat alls och några turnéplaner finns inte för tillfället, så länge corona-pandemin håller världen i ett järngrepp. Men så snart det går hoppas de kunna ge sig  ut för att spela och förhoppningsvis får duon tillfälle att göra allvar av Marinas önskan:

– Självklart skulle vi vilja besöka Sverige en dag. Det vore toppen!